Usch vilken trist tävlingsdag det har varit idag!
När jag steg upp halv fem (suck….) var det frost på bilrutan och temperaturmätaren visade höstens bottennotering, bara EN plusgrad!
Dimman låg dessutom så tät så tät- det gick knappt att se några meter framför sig på vissa sträckor.
Tänk om det hade varit sådant väder på LC:n igår!!!!
Domarna hade ju inte kunnat bedöma ett enda lopp och hundarna hade för den delen inte sett trasan.
När jag kopplade släpet insåg jag att en lampa som pajade på bilen igår gjorde att det inte gick fram någon el till släpet över huvudtaget- alla lampor vägrade lysa!
Det kändes ju verkligen säkert att köra med ett nersläckt (men tack och lov vitt) släp i dimman men vi lyckades komma fram helskinnade och körde bara fel sista biten eftersom arrangören inte hade skyltat ordentligt till själva parkeringen.
Väl på plats kändes allting hur bra som helst tills jag red in på banan där jag skulle rida LA:4.
Som på en given signal efter inledningshalten DOG Archie fullständigt och jag var faktiskt på väg att lämna banan flera gånger i frustration.
Inte ens mina till slut BANKANDE skänklar gjorde någon skillnad och det var precis som domaren skrev i protokollet ”väl kämpat på en fin häst som för dagen inte ville gå fram” eller något sådant.
Om jag kunde skylla på NÅGOT, vad som helst, men när jag red bort till framridningsridhuset efter ritten och för att rida lite mer satt jag plötsligt på en häst som FLÖG fram och jag fullständigt NJÖT av hur otroligt fantastiskt och underbart han gick.
Således har Archie nu lärt sig samma sak som tusentals hästar före honom- inne på banan går det att maska utan att man som ryttare har så mycket att sätta emot!
Om jag inte lyckas vända/ ändra detta är det så klart fruktansvärt och jag är dessutom så luttrad att jag inte är alls övertygad om att det går.
Dels har tendenserna funnits där redan innan och dels är detta som sagt inget världsunikt problem.
Tyvärr kommer det också i förlängningen att innebära att våra vägar måste skiljas åt och det känns ännu bittrare när jag nu fler och fler gånger även fått känna på vilken potetial Archie faktiskt har.
Jag har ju från dag 1 köpt Archie som en ren tävlingshäst och för mig räcker det absolut inte med en häst som fungerar på träning, hur underbart den än skulle gå där.
Nu ska jag inte gå händelserna i förväg- jag annonserar inte ut hästen imorgon 🙂 utan börjar med att anmäla honom till en träningstävling i dressyr nästa vecka där jag ska se om det är lika illa och om jag kan göra något inne på banan för att vända det.
Jag är en fighter och vill verkligen uttömma alla möjligheter men tyvärr har jag andras erfarenheter av samma problem som en mycket dålig statistik att slåss emot!
Träningstävling tycker jag låter bra, alternativt en start utomtävlan så du kan ha pisken med dig in. Menar inte att du ska slå fram din häst, men väcka honom vid behov så att ha märker att de där staketen inte är det samma som paus.
Ett annat litet tips som nog tyvärr räknas som fusk… Är att rida med en liten ”ikeapenna” i handen. Det ger dig samma vinkel i handen som om du höll i spöet. Detta hjälper på en del individer.
Rekomender dock att du prövar det här även det utanför tävling då fusk knappast är något att sträva efter.
Izza:
Jag undrar om man får rida med spö på träningstävlingar eller utom tävlan? Jag tror tyvärr INTE det.
Detta är precis vad Archie hade behövt.
Minns att jag för många år sedan hörde en dressyrdomare berätta om en häst som la av inne på banan.
Där arrangerade ryttaren på något vis så att hon åkte iväg någonstans som hästen TRODDE var en tävling fast det inte alls var det.
När hästen ”dog” inne på banan fick den smaka pisken och det hjälpte tydligen mycket bra.
Om träningstävling inte hjälper på Archie har jag som en sista utväg att låna någons ridhus där vi aldrig varit förut (vet ett som skulle kunna bli aktuellt) och ”låtsastävla” med flätad häst, domarbord och hela köret.
Det tror jag kan hjälpa och jag vill verkligen göra allt för att behålla min fina men lat-smarta häst.
Du kan alltid ta med dig pisken in på banan när du tävlar. Du får genomföra ritten men blir utesluten.
Eva:
Fast får jag rida hela programmet med spö och använda detsamma?
I så fall hade det absolut varit värt det, man kunde ju tom prata med domaren i förväg och förklara varför man har spö.
Ja det tror jag du får så länge du är utom tävlan och som Eva sa tala med dommaren innan. Måste ju inte vara en stor tävling, räcker men en klubbis inte toror jag Archi märker någon skillnad.
Lycka till!
Vet inte om du använder skydd/lindor vid framridning på tävling men om du gör det kan det ju vara så att han lärt sig att du inte har tillgång till spö när skydden åker av efter en uppvärmning. Har ju ingen aning men om det är så kan du ju helt enkelt pröva att plocka av skydden under träning ibland så att det inte bara sker på tävling, samt att åka till olika ställen under tävlingslika former är nog smart.
Tack för tipset Anonym men jag använder aldrig skydd eller lindor på tävling.
Byt sporrar till ett par längre alt. med hjul precis innan du går in på banan. Det har fungerat på båda mina som gjort så.
Mitt absolut bästa tips är att börja rida hemma UTAN spö lite då och då! Vipa har du spö – vips har du inte spö. Kanske någon bredvid dig som diskret kan både räcka dig och ge dig spöet – så att det går hästen obemärkt förbi. Ett annat tips är att försöka se om du kan finna en ny tränare som kanske kan komma med lite nya färska tips – se er med ”nya” ögon.
Aramis:
Ditt förslag om att byta tränare förstår jag inte alls.
1. Jag tror inte på att hålla på och byta tränare hipp som happ- framför allt om man är NÖJD med den man har.
2. Bra tränare växer inte på träd och jag har då inga ”på lager”.
3. Jag tror inte Archies ”jag tror jag ska sova inne på banan” har det minsta att göra med nuvarande tränare. Tvärtom har Archie gått bättre den senaste tiden än någon gång förut (på träning- inte tävling).
Fundera också på om du förändrar något i din ridning inne på tävlingsbanan!
Jag vet att du skrivit om dina ”flaxande skänklar”, men är han vid vid dina ”lösa skänklar” som är rörliga och du plötsligt ”håller” dem stilla så kan han reagera på det (oftast är det vad hästar reagerar på inne på banan, vi blir stilla/stela).
Och som sagt, träna utan spö.
Träna programridning.
Sporrar på (alt bytes) precis innan start.
Jag vet att du gärna rider mycket och ofta men fundera på att prova att dra ned på träningsdosen rejält och se vad som händer. Alla blir inte pigga av det men en del ”tröga vallacker” kan tända till..
Jag tror oxå på att inte alltid rida med spö, det blir så tydligt då när man inte gör det. Har väldigt sällan spö på Misty just därför hon inte ska bli van vid att jag inte kan ha det inne på en tävling. När jag hoppar har jag däremot alltid spö.
Jättesynd att du funderar på att sälja din häst! Jag tycker du ska gå tillbaka till absoluta grundridningen. Hästar är otroligt känsliga djur (mer eller mindre förstås). Nu antar jag att din häst tillhör den mindre känsliga men det här är något som absolut går att träna upp. Får du din häst mer alert och framme för hjälperna på träning så kommer han automatiskt att bli det även på tävling. Rid utan spö och sporrar under en längre period och rannsaka dina hjälper ordentligt. Håller med Liv, byt tränare till en som är betydligt noggrannare med din sits och hjälpgivning och som ”börjar om” med din hästs grundutbildning. Jag tvivlar inte alls på Ebbas kompetens som tränare men kanske det inte riktigt passar dig och din häst. Eftersom Ebba är så pass lång som hon är så antar jag att hon kan rida din häst mer ”fysiskt” och därmed få en bättre bjudning. Jag skulle vilja råda dig att börja rida för min tränare. Hon är helt fantastisk och har en otrolig förmåga att se detaljer och komma med bra lösningar. Hon är dessutom fruktansvärt noggrann med sits, hjälpgivning och gas och broms. Om du är beredd att känna dig helt kass som ryttare under en period och verkligen lita på denna tränare så har du oerhört mycket igen. När jag började rida för henne för ett år sedan så var hon på mig så mycket så min självkänsla fick sig en ordentlig törn.. Men samtidigt kände jag att det var så otroligt rätt. Hon är absolut inte otrevlig på något sätt, bara väldigt engagerad och kunnig och säger vad hon tycker och tänker. Är du intresserad så kan du få namn och telnr.
Oj så många tips och tankar! Kul!
Jag får fundera hur jag ska gå vidare, nu vill
jag till att börja med se vad träningstävlingen ger.
Det motsägelsefulla är att Archie den senaste tiden verkligen gått riktigt bra och så underbart som han gick idag i ridhuset EFTER ritten har han nästan aldrig gått förut (utan att jag behövde använda varken spö eller sporrar).
Som någon var inne på är det inte omöjligt att jag SJÄLV paralyseras inne på banan när seghetstendenserna börjar- det är också något att jobba på.
Sedan har allting en gräns- jag kommer inte att kämpa i åratal som jag gjorde med förra hästens tungfel- jag ska göra det jag tycker är rimligt och hjälper inte det så finns det trots allt andra hästar.
Jag har en häst som för det mesta är ganska framåt på tävling. Senast i helgen var det lite väl frejdligt vilket också gav problem, men ibland har även han varit seg. Jag har slutat rida med spö på träning. Tyckte det gick mkt sämre när jag hade spö och lade bort det men numera märker jag inge skillnad. Tar bara nåt spö som ligger på sarjen ibland när jag behöver korrigera nåt speciellt. Därtill gör jag som flera här ovan beskriver, i slutet av uppvärminingen – strax innan jag ska in på banan – sätter jag på min skarpare sporrar. Lite taskigt känns det då jag vet att min häst bara »drar ner rullgardinen och blir introvert« när och om han är extra nervös. Men jag känner att jag MÅSTE nå igenom och få kontakt även då.
Ett av mina tips har redan getts, rid med spö en gång, ”sopa” till honom och bli utesluten.
Alt. något som kommer ge poängavdrag men inte uteslutning, något som jag gör när jag glömt spö och han tex fryser fast, en riktig cowboypisk med tyglarna i ena handen och så pang pang på båda sidorna om halsen. Hästen som inte tror att det kan hända eftersom du ju inte har spö, kommer bli mkt förvånad. Ser inte snyggt ut, men är effektivt.
Var även mer noggrann (om du inte redan är det), när du rider hemma med att han ska gå fram omedelbart. Jag vet precis hur det är det där nämligen, och tappar man lite lite av fram-på-en-gång-tänket så får man kämpa dubbelt sen. Prova även att rida utan spö hemma, försök få honom att gå fram ändå, och när han inte gör det: cowboy-pisk direkt. Så lär han sig att du inte behöver HA spö, det kan komma ändå.
Varför jag tycker att du borde prova en annan tränare kunde inte inte beskrivas bättre än i Lindas kommentar. Det betyder inte ALLS att Ebba är dålig på något sätt – men ibland kan det vara sällsynt nyttigt att byta tränare för att få lite mer input.
Vad jag förstått så har ni använt er av långpisk under träningarna för att få fart på din häst. Det är så klart en bra lösning tillfälligt. Just då blir det bättre fart men han är inte dummare än att han vet att han kan maska när långpisken inte är där. Och att sätta på skarpare sporrar precis innan start är också en bra lösning tillfälligt. Nej, som sagt, jag tror på att backa ordentligt tillbaka till grundridningen för att få din häst lydig och känslig. Att lappa till honom med tyglarna kan också fungera ett par gånger, men är inte en långsiktig lösning. Jag har vid ett tillfälle, på en framridning, sett när du gav din häst ett ordentligt rapp i rumpan när han inte lyssnade och jag blev faktiskt förvånad över vilken dålig respons du fick av honom. Du måste lära honom att ha respekt för lätta men tydliga hjälper. Han ska svara framåt för dina vikthjälper utan att du ska behöva använda vare sig ben, spö eller sporrar. Du har en jättefin häst och eftersom du nu vid flera tillfällen fått känna av hans kapacitet på träning så tycker jag absolut du ska gå till botten med det här. Dina flaxande skänklar har gjort att din häst ”stängt av”. Köper du en ny häst så är risken stor att du får samma problem eller om du köper en häst som är väldigt känslig och framåt så kommer det inte alls fungera om du inte får ordning på dina underskänklar. Då kommer du få än mer spänningar i din sits när du känner att hästen vill komma undan och du kommer sannolikt börja bromsa med handen. Det är inte meningen att vara kritisk mot dig, blir bara så engagerad när jag vet att det går få ordning på det här med rätt grundträning :-).
Filippa: tack för dina tips varav en del ska provas :)!
Aramis: tack för inspiration till ett separat blogginlägg!
Min åsikt är att du redan rider för en av sveriges absolut bästa tränare. Jag rider själv för Ebba och om man rider för henne vet man att hon är väldigt noga med att hästen ska gå för lätta hjälper och att man inte ska rida på styrka. Så att hon är längre och skulle rida hästen mer fysikskt som någon sa stämmer inte.
Linda:
Tack för klokt och engagerat inlägg.
Mycket jobbar jag redan med (red tex ett dressyrpass UTAN sporrar i förra veckan och tycker själv att mina skänklar är mer stilla nu. ”Jagandet” på träning blir också mindre för varje pass vilket känns jättebra).
Så som jag skrev innan: jag måste ge allt lite mer TID, man lägger inte om hela sin träning eller hästens inställning till arbete i en handvändning.
En del har ju också kommit smygande (att sova på banan) och då är det kanske svårare att genast ta itu med problemet.
Maria:
Helt rätt!
Dessutom tycker JAG att Ebba är noga med grundridningen även om det kanske inte har framgått av mitt sätt att beskriva träningarna.
Men jag har inte trott att ”folk” är så intresserade av att läsa om exempelvis all träning på övergångar osv och har därför inte ordat så mycket om det och annat ”basic”.
Hej Birgitta! Såg precis att du varit med o tävlat hemma hos oss i helgen! Helt omedveten om detta anlände jag inte till stallet förrän sista hästen var inne på banan 🙁
Angående ditt inlägg så känner jag att det kanske är ganska bra då att jag rider P utan sporrar – på tävling måste jag förvisso ha dem men kanske kan de då göra att min pålle inte lär sig det där med att tagga ner på tävlingsbanan. Hoppas din fina A får en kick igen och att det här bara var ytterst tillfälligt!
Hälsningar
My
Lite sen kommentar kanske, men jag har skippat spö helt just för att slippa att de dör inne på banan. Min gamla gjorde ju så, kunde gå kanon på framridningen och sen dö totalt så fort jag slängde spöet. Nu rider jag bara med spö då jag hoppar, all dressyr/skogsridning sker utan och jag tycker tom att det går bättre utan spö nu.
Hoppas verkligen att ni kommer tillrätta med detta!
Petra