Jag har nog (?) tipsat om detta förut men det tåler att tipsas om igen, det ypperliga sättet att följa pågående (och för all del kommande och avslutade) tävlingar hemma vid datorn eller var som helst där du har tillgång till Internet (i I-phonen tex):

http://www.equipe.nu/

Allt fler tävlingsarrangörer använder sig av detta system, även små klubbar med lokala klasser och själv tycker jag att det är ett suveränt sätt att hålla koll!

Den enda nackdelen skulle väl vara att i alla fall jag känner mig lite bortskämd med detta nya system så de få gånger någon arrangör inte har anslutit sig så blir jag smått irriterad, framför allt om de sedan tar flera dagar på sig att publicera resultaten efter en tävling.

Det kan ju inte ta många minuter att göra detta tänker den krävande Birgitta!

På tal om gårdagens diskussioner om hästar som ”dör” inne på dressyrbanan, vad man kan göra åt det osv så måste jag säga att jag tycker att det är lite konstigt att man MÅSTE ha sporrar när man tävlar dressyr.

Egentligen är det väl skickligare om man kan klara sig utan dessa hjälpförstärkare, hur diskret de än används, eller?

Det vore lite kul att se vad som skulle hända om sporrar i stället FÖRBJÖDS helt och hållet- undras tro vilka som trots det skulle ha tillräcklig ”fart” osv på sina hästar.

För jag har mer än en gång noterat att även de som säger sig ha otroligt framåt hästar rider med rejäla ”doningar” till sporrar.

Visst kan man säga att en sporre aldrig är skrapare än den fot som den sitter på precis som ett bett inte är skarpare än den hand som håller i tygeln men ändå….

I samband med gårdagens inlägg där jag beskrev min frustration över att Archie har börjat ”lägga av” när jag tävlar har jag som förslag på hur detta skulle kunna avhjälpas från några bloggläsare fått rådet att prova att rida för någon annan tränare.

Jag vill inte helt avfärda rådet som sådant; jag HAR bytt tränare några gånger i mitt liv av olika anledningar men vill samtidigt poängtera att jag i dagsläget är fullständigt nöjd med nuvarande tränare och att jag därför för stunden inte vill byta bort henne.

Jag vill se om några “enklare” åtgärder räcker för att väcka Archie på dressyrbanan innan jag ens börjar överväga ett eventuellt tränarbyte faktiskt och känner inte riktigt att det är där ”skon klämmer” om jag ska vara ärlig. Kanske har jag fel men det får i så fall tiden utvisa.

Om jag hade tyckt att Archie på alla vis gick sämre idag än för säg 1 år sedan så hade ett tränarbyte känts mer aktuellt/ befogat men nu är det som sagt inte på det viset utan just nu handlar det om ett väldigt vanligt problem som också har drabbat mig- hästen har börjat såsa sig inne på tävlingsbanan.

På träningarna går det däremot tvärtom bättre och bättre just nu- konstigt kan man tycka och det kanske är så att jag behöver ge allt mer TID för att verkligen kunna ställa rätt ”diagnos”.

Att byta tränare är ingen ”quick-fix”- det tar mer eller mindre lång tid att bli samspelta osv och som sagt så växer bra tränare inte heller på träd. Det är med andra ord inte så att varken jag eller någon annan jag känner har en lista på olika tränare som genast har tid och lust att ta sig an ett nytt ekipage och dessutom finns det en hel del annat också som ska passa (träningstider, träningsplats, pris osv).

Sedan anser JAG att en del har för stor tilltro till just ”tränarbyte” som sådant (rätta mig om jag har fel Ann- du som själv är tränare).

Ofta kanske man upplever en smekmånadsperiod med den nya tränaren men sedan inser man nog att de flestas ”röda tråd” är lik alla andra vettiga tränares ”röda trådar”- sååå många olika vis finns det faktiskt inte att rida på, eller?

Det är väl mer personkemin som ska stämma i många fall och att en del fördrar lite ”mjukare” tränare framför de som står och gormar (något förenklat) men som sagt, en ryggning är en ryggning och kan inte göras på 10 olika sätt (sade hon något raljerande).

Jag tycker dessutom att en del allt för lättvindigt skyller på just tränaren så fort förväntade resultat uteblir och så ska det genast bytas tränare i förhoppning att det ska bli bättre.

Och ibland blir det så- ibland inte. Men man har också ett eget ansvar som ryttare, det mesta av ridningen gör man ju faktiskt UTAN tränaren.