Åhhhh vad härligt med JULFIRANDE människor:)!!!!
Dessa gjorde att jag var mol allena i stallet redan 14.30 och det var jätteskönt att gå och dra benen efter sig i stället för att behöva skynda sig så som jag alltid gör om jag någon gång rider på eftermiddagen och vill slippa ”medryttare” i ridhuset.
Vanligtvis vet man aldrig när x antal ridande, longerande och ledande människor dyker upp och jag som är så invand på att alltid vara ensam föredrar faktiskt just detta.
Idag kunde jag lättat konstatera att den jätte-pinne som Archie verkade ha svalt igår och som gjorde honom precis så styv när jag började rida var spårlöst borta.
Kanske kom pinnen ut den naturliga vägen- gudarna ska veta att boxen såg ut som om enorma mängder av allt möjligt hade inmundigats när jag mockade i morse :).
Skämt å sido, Archie var mycket smidigare idag och vi fortsatte gårdagens arbete med skolor, skolor och därefter lite mer skolor innan vi avslutade med skolor- nä faktiskt inte utan galopp med några byten.
Archie har alltid haft svårt för skolorna och min nya strategi är att NÖTA in dessa utan att TJATA :).
Min tanke hur detta ska uppnås, dvs till slut få Archie att gå i öppna och sluta i sömnen utan att spy av leda dessförinnan, är att rida skolor stora delar av passen men att hela tiden variera dessa- rida dom i alla tre gångarterna och ständigt och snabbt växla mellan öppna, sluta och förvänd sluta så att Archie aldrig riktigt ska veta vad som ska komma härnäst.
Så klart ska jag även träna på annat också, som idag då jag tex fick till fina galoppfattningar från skritt, en bra ryggning och dito bakdelsvändningar.
Nu ligger jag så djupt nersjunken som det går i soffan. Har precis gått en kort runda med Mimmi som ligger och sover mellan mina ben (!) och jag njuter av att veta att dagens bestyr är avklarade.
Ute är det minus 8 grader, inne jobbar värmefläkten och jag har 2 egenutvalda julklappsböcker (arbetsgivarens julgåva) att grotta ner mig i om jag vill.
