Härom dagen läste jag ett inlägg skrivet av en bloggkollega (http://www.aramise.bloggagratis.se/) där hon undrade:
”Men människor över i alla fall 20 år – hur orkar de hålla på och mala om varför vissa rider med sådana lindor när det finns sådana skydd. Eller hur kan man rida eller inte rida med ländtäcke eller hur kan man låta sin häst ha inget, ett, två eller tre täcken på sig i hagen eller hur kan man köpa ett så dyrt träns till sin häst eller hur kan man ge sin häst si och så mycket eller lite foder.”
Eftersom jag är en av dom som på min blogg ”orkar bry mig” om en hel del vad gäller andras häst-handhavande tänkte jag orda lite om hur jag själv resonerar.
Just varför någon har viss utrustning på sin häst; om det handlar om färger, modeller, pris eller märken brukar intressera mig föga: smaken är som baken och om någon vill rida med en ärtgrön vojlock och tycker att detta är jättefint (medan jag hade slängt samma vojlock i soporna) är detta helt egalt för min del.
Jag brukar inte heller kommentera min egen utrustning så som framför allt många ungdomsbloggare verkar ha dille på; en del skribenter beskriver ner till minsta ridstrumpa, mascara och linda vad både bloggaren och dess häst har på sig varje dag, var detta är inköpt och så bifogar man ”tusen” bilder på detta.
Helt ok om man har detta som intresse vilket jag alltså inte har och då jag inte anser att det tillför mitt hästägande något (att veta om någon annan ridit med gula eller blå lindor under dagen).
Däremot tycker jag att det är intressant att både kommentera och ifrågasätta andra delar av hästeriet; utfodringsrutiner, handhavandefrågor, inställning till hästens utrustning, ridfrågor osv.
Jag använder delvis min blogg till en form av diskussionsforum där det förvisso oftast är JAG som ställer frågorna men där det finns, tycker jag i alla fall, möjlighet att lära sig en hel del om hur andra gör och resonerar.
Och i detta sammanhanget är det, tycker jag intressant ”varför vissa rider med sådana lindor när det finns sådana skydd. Eller hur kan man rida eller inte rida med ländtäcke eller hur kan man låta sin häst ha inget, ett, två eller tre täcken på sig i hagen eller hur kan man köpa ett så dyrt träns till sin häst eller hur kan man ge sin häst si och så mycket eller lite foder.”
Om man inte bryr sig alls om hur andra gör och tycker och tänker finns risken att man stagnerar och aldrig lär sig något nytt och eventuellt bättre.
Bara för att man själv eller alla andra i ens stall alltid har gjort på ett visst sätt så behöver inte det betyda att det inte finns alternativ, kanske till och med bättre sådana?
Jag tycker att jag har lärt mig jättemycket genom min egen blogg då saker jag ifrågasatt ofta besvarats väldigt klokt och belysande av andra.
Fördelen med en blogg är ju att den kan läsas av ”hela världen” och att man då kan få svar från vitt skilda håll och inte bara i det egna stallet tex där det lätt blir att man ”gör som alla andra gör”.
Jag tycker också att en bloggläsare gav en klok kommentar härom dagen då hon menade att hon som ny hästägare ibland kan undra över saker som folk i den närmaste hästkretsen gör och att det då kan vara bra att få input från annat håll.
Om man bara gör som man själv vill och inbillar sig är bäst utan att någonsin ifrågasätta något tycker jag inte bara synd om den personen utan just om eventuella ”nybörjare” som kanske ser upp till denna person och vill göra som den i tron att detta är det bästa vilket det så klart inte alltid är eller behöver vara.
Kanske menade din bloggkollega alla dessa jobba besserwissrar? Du vet, alla som inte gör på mitt sätt gör fel? 🙂
Jag tycker inte du skriver dina inlägg på det viset. Du anför en åsikt, men du rackar ju inte ner på folk som väljer annat. Din bloggkompis verkar irritera sig på de som verkligen gör det. Där man ifrågasätter andra personens åsikter och göranden. Det tycker jag är fel. Där går man för långt. Vi är alla olika och väljer att göra saker på olika sätt.
Jag tycker det är spännande då du ställer dessa frågor på bloggen. Har ni lindor på jämt och varför? Eller rider ni alltid i ridstövlar osv. Anledningen till att jag tycker det är kul att läsa är inte för att ifrågasätta att du alltid måste rida i ridstövlar, utan bara veta hur du gör. Hur ni andra löser saker, vad ni använder för foder, för utrustning osv.
Ibland gör man saker utan att det är så genomtänkt. Ibland sporras man av hur andra löser saker. Det ligger mycket tips och fina idéer i att ta del hur andra gör, väljer eller tycker. Skulle det nu vara så att jag inte håller med, då kan jag ju skita i det då.
Birgitta, hur gör du när du släpper ut många hästar i hagen? Hur är ditt säkerhetstänk? Observera nu att jag bara är nyfiken på ditt kunnande, inte för att racka ner…fast det förstod du nog?
Ullis:
Ja, jag har sedan barnsben varit (för???) nyfiken av mig och tycker det är intressant att ta del av andras göranden och låtanden inom hästvärlden. Alltid lär man sig något, både hur man kan/ ska göra och inte :).
Vad gäller hagutsläpp inbillar jag mig att jag först och främst har en naturlig AUKTORITET.
Hästar tycker jag är bra på att känna av detta och det händer TA I TRÄ så gott som aldrig att hästar ”dummar sig” med mig.
Man ser ibland hur vissa ”hästmänniskor” agerar så bakvänt att hästarna direkt testar och bär sig åt- det händer aldrig mig.
Nu hanterar jag mest hästarna i vårt lilla 7-hästars stall där alla är snälla, tämligen fogliga valacker.
Jag kan gå med alla ”två och två” men ger hela tiden akt på att de går där jag vill och inte börjar ta sig friheter, då får de en smäll med grimskaftet direkt- det räcker.
Jag anser inte att man ska behöva uppfostra andras hästar på annat vis och skulle bli skogstokig om jag fick veta att andra slår och härjar med Archie som jag anser är MKT väl fostrad.
Tänker (som en parentes) på en incident som hände för många år sedan.
En väns ponny skulle tas in av en annan person. Tydligen gjorde inte ponnyn som den skulle (konstigt i och för sig då den var en snäll häst) för då min vän RÅKAR komma gående vid intaget ser hon hur personen sparkar hästen i magen med sin träsko?!?! Helt oacceptabelt ansåg vi båda!
Otroligt hur korkade en del kan vara. För mig är det obegripligt hur man kan bruka dylikt våld på en häst eller ett djur för övrigt.
Tack annars för ditt svar angående hästutsläpp. Jo, jag är nog också lite för nyfiken…fast inte på ett elakt sätt. Fast nyfiken på ett sätt jag tolkat att du också är. 🙂
Ibland stöter jag på människor som säger till mig att ”så här måste man göra då man har häst”. När man säger så blir jag alltid extremt nyfiken. Är det verkligen alltid så, tänker jag och börjar fråga hur andra gör….hihi. Märk väl att jag inte ens har en egen häst. Däremot tycker jag det är kul att läsa om hur andra löser sina praktikaliteter. Denna vinter har jag varit intresserad av skor, då jag arbetar i ett stall. Jag fryser jättemycket och har aldrig hittat de perfekta skorna. Fast du verkar ha det? Du skrev något om Termostövlar som du använder. Hur ser de ut och var hittar man sådant? Inte Lidl väl, för det är väl där du hittar en massa billigt och bra? 🙂
Uppskattar oxå att du på din blogg ställer lite olika ”frågor” och skapar lite diskussion. Kan bli lite tråkigt i längden med bara ”vanliga” ”detta gjorde vi idag” inlägg.
Ang att slå och härja med andras hästar håller jag både med och inte. Att springa omkring och sparka hästar i magen gör jag inte för jag ser ingen anledning att göra det, däremot tror jag inte hästen lider jättemycket av det.
Men jag accepterar inga dumheter av hästar som jag skall hantera. När vi hade inackorderingar så sa vissa om sina hästar att de var snälla men lite ”brötiga”. Det är helt oacceptabelt för mig att en häst är ”brötig”. Däremot behöver man oftast inte härja och slå utan det räcker med att ryta till och kanske ge en liten dask med grimskaftet.
En ägare blev väldigt sur på mig en gång när jag hade smällt till hennes häst rejält, men det berodde på att den bet mig i armen. Jag berättade för ägaren vad som hänt och att jag drämt till den. Hon tyckte det var väldigt onödigt att jag slog till den, men jag sa att det kommer jag att göra igen om hästen biter mig.
Skulle verka en bortskämd unghäst en gång som ägaren duttade med, den gick över en och höll på, jag blev förbannad och då sa ägaren till mig. Gör då själv då, sa jag. Då ville inte hovslagaren vara med heller.
Vill någon ha min hjälp så är det på mina villkor, jag riskerar inte liv och lem genom att stå och gulla med stora bortskämda djur som alltid fått härja fritt.
Tilläggas ska att vi aldrig behöver stöka med våra egna då vi ser till att dem väluppfostrade.
Ullis:
Jag brukar säga: ”frågar man inget får man inget veta” och varför gå omkring och bara UNDRA en massa?
Själv är jag inte det minsta ”hemlig” av mig heller utan svarar glatt på det mesta.
Vad gäller vinterskor är det svårt att hitta varma sådana tycker jag, i alla fall för stalländamål.
”Curlingkängor” (Clarks och dylika kopior) är mycket varma enligt mig men lämpar sig föga för stallmiljö med sin mocka-utsida där all skit lätt fastnar.
Själv köpte jag i år termostövlar, inte på Lidl dock 🙂 utan på GEKÅS i Ullared där de kostade mindre än hälften mot vad de kostar i ”vanliga” affärer (såg att EKO sålde Mountain Horse för 999:– tex).
Termostövlar är tämligen varma men man ska helst köpa lite för stora så att fötterna får lite ”andrum” och att man kan få plats med tjocka strumpor utan att det blir trångt.
Deras ytskikt är också bra anpassat för stallmiljö tycker jag.
Minstral:
Jag håller verkligen med dig till 100 % i ALLT ovan och resonerar själv precis likadant.
Sparka en häst i magen med träsko är inte mitt sätt att straffa en häst på; däremot skulle jag inte lägga 2 fingrar emellan att slå till en häst rejält vid behov.
Jag TÅLER verkligen inte ouppfostrade hästar även om det egentligen är ÄGAREN man ska vara mest arg på (som inte gjort SITT jobb).
Men som vi både har varit inne på tidigare så verkar det precis som om hästar känner på sig att ”den här tjejen är det inte lönt att försöka med för då kommer jag att få mig en omgång” för jag BEHÖVER nästan aldrig bråka med andras hästar och definitivt inte med min egen som från dag 1 fick lära sig LYDNAD.
Jag minns tex att jag sa till dåvarande hästskötaren Lina att GENAST klippa till Archie 3 år om han gjorde minsta antydan till att bitas tex- det är helt oacceptabelt för mig.
På tal om att bitas så for en annan häst ut ur boxdörröppningen och VRÅL-högg efter mig för någon vecka sedan. Otroligt nog blev det inte ens ett märke i jackan men hade jag haft t-shirt på mig så hade den förmodligen bitit mig väldigt illa.
Anledningen var en höpåse som hästen vill komma åt men det spelar ingen roll- jag hade gett hästen en rejäl smäll trots att ägaren stod några meter därifrån om det inte hade varit för att hästen SJÄLV for in i boxen med sådan fart (den kände kanske på sig vad som komma skulle) att den slog huvudet hårt i ovandelen av boxöppningen.
Självklart ska hästar fostras från början. Mamman brukar oftast göra ett bra jobb med fölet och sedan tar flocken vid och fostrar den unga hästen (i den bästa av världar). Vi borde alla studera samarbetet i en hästflock. Se hur det ytterst sällan blir allvarliga bråk för att alla vet sin plats. Nog försöker ungdomarna sticka upp emellanåt, men med en bra flock blir de genast tillrättavisade. Likadant måste vi hästägare tänka, speciellt i fostran och inridning av den unga hästen. Trygghet i samvaraon med den nya flocken (människan) men också en respekt för den nye ledaren. Självklart åker man på en propp om man bits eller sparkas! Lika självklart för en häst att bli tillrättavisad av en människa som av en häst som är över den i rang. Och hästar lever i nuet och är inte långsinta.
Bra skrivet Marie och jag instämmer helt!
Att det brister i en del hästars fostran tror jag beror på 2 saker:
1. De är inte uppfödda i en fostrande flock och har fått lära sig från början men framför allt
2. Ägaren/ huvudhandhavaren vet inte hur man fostrar en
häst, är rädd för hästen, tror att man är elak om man tillrättavisar osv ( exakt samma problem med olydiga hundar om du frågar mig).
Idag kan vem som helst köpa en häst- kunnig eller ej- och har man ovanstående inställning, kanske också parad med det som mitt inlägg handlar om (att inte bry sig hur ANDRA gör); ja, då kan det gå illa.
Jag upphör aldrig att fascineras över hur många som verkar mer eller mindre RÄDDA för sin häst i olika sammanhang, diskussionsforumen är fulla av inlägg om allt som hästägare inte klarar ut med sin häst osv.
Detta gäller både ridning men även tex lastning, hagintag osv.
Själv är jag världens fegaste och skulle aldrig ta mig an en unghäst (nu äger jag en, men dottern fostrar honom bra och fast). Dessutom står vi i stallet hos uppfödaren och kan få all hjälp vi behöver. Också en viktig sak; att kunna be om hjälp med det man inte klarar eller vågar.
Instämmer igen.
Man ska inte behöva ge sig i kast med saker man inte vågar / vill (tex rida ut om man är rädd) men får ju då i stället anlita någon som kan hjälpa en.