När jag tänker tillbaka på när jag började rida, i början av 80-talet, inser jag att den utrustning som användes då, både till ryttare och häst i mångt ser helt annorlunda ut än idag.
Vissa saker har så klart inte ändrat sig speciellt mycket (bett, sporrar och grimmor för att ta några exempel) medan annat genomgått en tämligen revolutionerande utveckling.
Om vi börjar med att titta på det hästarna hade på ryggen vid ridning så såg väl SADLARNA ut som idag även om luftstoppning tex inte var uppfunnet 🙂 men det fanns ju inte alls lika många märken att välja på och att ta ut sadelutprovare (fanns det ens sådana?!?!?) hörde i alla fall jag aldrig talas om.
Nej, man åkte till en ridsportaffär, provsatt i en sadel man tyckte kändes skön och hade man tillräckligt med pengar så köpte man den, la den på hästens rygg och red sedan lyckligt i alla sina dagar. Ungefär….
Att ”befinna sig i sadeldjungeln” var ett ännu omyntat uttryck minst sagt.
Under sadeln hade alla hästarna VOJLOCKAR– jag kan inte minnas att schabraket var uppfunnet i början av 80-talet och när de började komma var det något man enbart använde vid tävling initialt.
Vojlockarna ja, de flesta var ju av bomullstyg men det fanns också gråa filtvojlockar som jag aldrig själv hade och därför inte vet hur i hela fridens namn man tvättade. För de borde rimligtvis krympa i tvätten eller så tvättades de bara i kallvatten?
SADELGJORDARNA på den tiden bestod av bomullssnören och gick förvisso att tvätta om man inte var rädd att spännena skulle slå sönder tvättmaskinsglaset.
Än idag har man liknande gjordar till westernsadlar men när jag försökte googla på bilder på den tidens snör/ repgjordar så hittade jag inga bilder alls faktiskt vilket för övrigt är fallet med flera andra häst och ryttarprylar jag tänkte berätta om under denna vinjett.
Med andra ord är mycket utdött sedan länge och det är bara vi gamla skräcködlor som finns kvar och kan vittna :).
I nästa avsnitt ska vi minnas lite andra hästtillbehör innan vi går vidare till ryttarnas utrustning.
Aaahhh…kära gamla ”kokalajn” – kan känna lukten ännu..gräslig smörja..:-)
Benskydd var också något exklusivt på den gamla goda tiden. Skulle man göra hästen fin så lindades benen, gärna med lindor i en färg och underlägg i en annan färg.. 🙂 Som matchades av samma färger på det lindade pannbandet ni diskuterade innan.
Både filtvojlock och repgjord skrubbades för hand och tog en evighet att torka.
Kommer ni ihåg ridbyxor i mollskinn, tyget som INTE var stretch?
För att inte tala om hjälmar i glasfiber med en uttänjd gummisnodd under hakan.
Sana dar snorgjordar ar alive & well och anvands av manga distansryttare, men vanligen da de kraftiga och glansiga (halkiga, inte bomull) snorgjordarna fran Stubben, t.ex. http://www.facebook.com/l/028cd/www.townfields.com/products/386/stubben-string-girth. Vad jag daremot minns som ju ar hopplost ute – kan inte ens hitta en bild pa dem! – ar candlewick girths! De var verlkligen USLA.
Jag som red i slutet på 60-talet och början på 70-talet kommer ihåg manskapssadlarna! Finns dom kvar? Repgjordar var det som användes och det har faktiskt en del hästar i mitt nuvarande stall också, vilket jag inte förstår!? Det finns ju så fina gjordar idag! Sen hade vi melass som kraftfoder, kommer fortfarande ihåg lukten…
Vi hade heller inte benskydd och nosgrimmor, och det gick ju bra ändå:-)!
Snorgjord. Yukk! 😉
Haha, litet oturligt utan ö på den datorn!
Vad är candlewick girth?
Girth = sadelgjord, candlewick = ljusveke (dvs bomullssnöre) totalt alltså bomullsgjord!
Ja, det är vad det betyder, men det var en speciell typ av bomullsgjord, inte såna där moderna Cottage Craft gjordar utan de dar URgamla som var som en tillplattad tjock väv-tub (dvs som en väldigt stor ljusveke). Väldigt många av de gamla typerna av gjordar som inte används längre tycker jag – ingen har väl de där 3 fold gjordarna som bestod av läder vikt i tre lager längre heller?!