De sistnämnda såg ut som sammetsklädda mopedhjälmar ungefär och hade små hål för öronen.
Idag tror jag att jag skulle få klaustrofobi i en sådan hjälm!
Mina första ridbyxor var i något syntetmaterial och sådana säljs faktiskt fortfarande men det intressanta är att de DÅ kostade ungefär lika mycket som de kostar IDAG (några hundralappar). Däremot var ju utbudet inte alls lika omfattande på 80-talet och de helskodda ridbyxorna var inte alls som de som säljs idag.
Termo-ridbyxor kan jag inte minnas att någon hade (däremot snodde jag morsans gamla skidoverall och hade i stallet) men däremot var det vanligt med både chaps (sådana som man idag nästan bara ser i gamla vilda Västern-filmer) och benvärmare (!) , gärna randiga och i hemska kulörer.
Short-chaps var inte uppfunna, ej heller stövlar med dragkedja och snörning. Jo…det kunde finnas enstaka exemplar av stövlar med dragkedja men då hade ägaren själv låtit sätta i denna- oftast pga för feta ben helt enkelt :).
Fast de sammetsklädda mopedhjälmarna med små hål vid öronen var väl inte Boeri? De var plastblanka och hade stora öronhål och tryckte ihop kinder och käkar. En sån tyckte min mamma att jag skulle ha när jag började rida som åtta-nioåring, de såg ju absolut säkrast ut! Sammetshjälmarna med uttänjda gummiband var ju vanliga – jag tänkte faktiskt på det under Scandinaviumtävlingarna i år. På den tiden hände det ju att hjälmen flög av i farten när elitryttarna hoppade.
För oss yngre var det vanligt med Wahlströmsmärket framme på hjälmen.
Jodå, de med små hål var Boeri, de med större hål var Jofa-hjälmar. De sistnämnda lånas fortfarande ut på ridskolan.
Jag minns det var någon som hade en så´n där hiskelig Boerihjälm i min grupp och hon hade alltid problem att höra vad ridläraren sa!! 🙂
Nä – jag tycker Anna-kajsa har rätt. Boeri i plast och käk/kind-skydd eller vad det nu var till för. Hål för örat blev det per automatik då skyddet var som byglar. JOFA i svart sammet och rött foder inuti. Jag har en stallgranne som envist har behållit sin gamla JOFAhjälm fastän alla skrattar åt den. Hon tycker antagligen den är varm över öronen på vintern.
Chapsen är väl inte helt ute? Men nu i skinn och inte mocka.
Fast jag använder mina Chaps ofta. Skulle snudd på inte klara mig utan dem…
Boeri är de med små hål vid öronen. Både Jofa och Boeri fanns i sammet eller plast.
Så minns jag det också Minstral!
Hmm, vi har nog rätt lite till mans… De som ser ut som klassiska ridhjälmar med hårda öronbyglar är jofa – de finns fortfarande. Boeri finns tack och lov inte längre, men de hade en helt annan form, var som ett klot med ett ovalt hål över örat. De som var som klot med små hål över öronen minns jag också, men jag är ganska övertygad om att märket inte var boeri, och jag tror att det iaf kan ha varit jofa (min kusin hade den med småhål, jag hade den fruktansvärda käkmosande boerin)
Och visst hittade jag en länk med ”ridhjälmens historia”!
Oj, glömde länken!
http://uppsalaponnyklubb.bloggplatsen.se/2008/07/31/858355-mickhjalmar-la-sjuttiotal/
Ha ha Anna-Kajsa…. Nu när jag verkligen tänker efter var det så som du skrev om Jofa vs Boeri- käkdödare…. DEN var bra!
Som ägare till en gammal Boeri måste jag ju bara kommentera… 😉
Kommer aldrig att glömma besvikelsen den julafton då jag valde det paket som såg ut att rymma en Jofa sammetshjälm (med massor av små hål vid öronen) som ”morgonjulklapp”.
Gissa hur besviken jag blev när paketet visade sig innehålla en kasettsnurra…
Fick sedan en Boerihjälm i födelsedagspresent våren efter och även om den var asful var den ju faktiskt GODKÄND till skillnad från Jofas med små hål. 😉
(Därför utvecklade Jofa den med trekantiga öronbyglar, den godkändes av Konsumentverket)
Hade det som argument när jag blev retad på ridskolan. Grejen var att man skulle dra ner den ordentligt för käkbenen, då blev man inte lika ihoptryckt i ansiktet. 😉
När det var dax för ny hjälm efter den köpte jag dock en klassisk Royal Club sammetshjälm med läderband och trepunktsfäste.
”Kepan” är numera sommarhjälm på betet. 🙂
I början av nittiotalet när det blev krav på godkända hjälmar på anslutna anläggningar inköptes Wembleys jockeyhjälmar i matt plast gemensamt till alla tävlingsryttare i klubben, vilket pangpris vi fick på kanonkulorna! 😉
/Nina *jösses, kan bli många nostalgi-inlägg om gamla grejor om jag inte håller mig härifrån!*
Keep 'em comin' Nina!
Allt mottages tacksamt!
Chaps är ju världens bästa plagg, speciellt nu på vintern. Värmer, är vindtäta och man kommer ändå ner i sadeln som man skall. Mina är dessutom odödliga (med mindre än att dragkedjan pajar förstås)…
Anonym:
Själv tycker jag att termobyxor är mycket bättre, dock inte att rida dressyr i :).
De är både varmare och mer lätt-tvättade än chapsen!
Skulle inte överleva vintern utan mina termobyxor som används VARJE DAG i flera månader i sträck!