Veckan som gått

Som vanligt inga världsrevolutioner på hemmaplan och lika skönt är det!

Archie har jobbat på lika fint som han gjort de senaste veckorna och vi har pysslat med det sedvanliga; 2 utepass varav ett med klättring, hoppning, dressyr på egen hand, en träning för NN och så tävling veckans sista dag.

Tävlingen ja; som vanligt önskade jag att jag skulle ha tränat mer innan men så tänker/ känner jag alltid.

Däremot borde jag verkligen rida mer programridning hemma så att minsta lilla detalj alltid sitter på tävling och det kan man ju undra över varför jag inte gör?

Det enkla svaret är väl för att det är tråkigt att programträna och då kommer vi till nästa fråga: VARFÖR är det tråkigt?

Sanningen är nog att det är som med löpträningen: tråkigt = jobbigt, dvs det är enklare att träna annat :).

Samtidigt MÅSTE man ju träna på det svåra för att det ska bli lätt; detta vet jag i teorin och ska nu bara överföra i praktiken:)!

På Soya-fronten kan rapporteras att det lilla livet slutat att löpa vilket, hur bekymmerslösa dessa än är, är skönt.

Nu kan vi träffa Åsas hundar igen tex och slipper hålla på med Soyas bikinibyxor (tikskyddet sytt i detta material) stup i kvarten.

Annars njuter jag av ljusare och ljusare morgnar och kvällar- jag tycker det gör så mycket med den extra tid man får i dagsljus. Skönt att kunna rida ut utan att behöva sluta flera timmar tidigare på jobbet och lika skönt att gå ut med hunden efter stallfixet på sen-eftermiddagen och faktiskt kunna se henne.

Än så länge ligger allt trädgårdsarbete helt nere och exempelvis gräsmattan ser för ledsam ut men förhoppningsvis kommer det mer sol och värme som råder bot på detta.