Ännu en vecka som gått i rasande fart!
En ny kollega på jobbet konstaterade just detta; ”oj vad dagarna går snabbt” och det tycker alla på min arbetsplats.
Kanske är det så för alla (?) eller så är det (min teori) för att vi har ett både roligt och omväxlande arbete som vi själva har möjlighet att påverka en hel del?
Mitt livs värsta arbete hade jag en sommar då jag packade bacon vid ett löpande band åt Samfood i ett fryshus och då var mina ögon nästan naglade vid den stora klockan på en av fabriksväggarna. Då gick tiden inte fort minsann…..
Med Archie har jag haft en rolig vecka, som vanligt höll jag på att säga.
Nej, jag ska inte utmana ödet och säga att jag inte kan minnas när vi hade ett dåligt ridpass senast utan jag konstaterar bara att jag är nöjd med vår gemensamma utveckling.
Om den sedan räcker för det ändamål jag en gång i tiden köpt Archie (att tävla medelsvår dressyr med placeringar) återstår ännu att se.
Kommande träningar ska syfta till som NN uttrycker det att Archie ” bekänner färg” för även om han går mycket bättre sedan NN såg honom för första gången så är det inte säkert att vi kan få honom över den ribba som krävs för mina mål.
Konkurrensen vad gäller dressyrtävlande idag jämfört med då jag började med denna gren för över 20 år sedan går inte att jämföra- de hästar som vann klasserna då går det 13 på dussinet idag.
Nåja- jag tar inte ut några sorger i förskott utan har lovat både mig själv och andra att inte förhasta mig vad gäller en eventuell försäljning.
Men skulle jag exempelvis inte ens rida på 60 % de kommande 10 tävlingarna då MÅSTE jag inse att vi tillsammans som ekipage inte kan uppnå det jag vill. Därmed inte sagt att Archie är en ”dålig” häst eller jag en usel ryttare utan att vi troligen lyckas bättre på var sitt håll.
Under veckan som gått fick jag rida på en av NN:s fina hästar medan hon red Archie och lika nyttigt som det är för honom att ha NN på ryggen lika nyttigt tror jag att det är för mig att rida andra hästar. Man blir lätt hemmablind på alla möjliga vis.
Jag har också provat 2 olika Equipe-sadlar och blev lite (läs: mycket9 sugen på den ena men jag vill prova den fler gånger innan jag eventuellt byter ut min snygga och sköna soffa…jag menar Amerigo :).
I lördags tävlade jag och tyckte att jag fick den bästa känslan på tävling på evigheter och nu måste, måste, måste jag försöka att rida på detta vis inte 99 minuter av 100 utan alltid, jämt och ständigt- i alla fall när jag rider dressyr om det så är hemma, ute, hos NN, på tävling eller var som helst. Inte såsa ihop!
Veckan avslutades med riktig vårvärme, strålande sol, grillning och en skön uteritt i skogen- en utmärkt avrundning på veckan tycker jag och säkert djuren också!
