Jag ville knappt sluta rida för det gick så bra samtidigt som jag var lite rädd för att till slut få ett ”misslyckande” om jag red för länge :).
Hoppning stod på schemat och redan när jag red fram tyckte jag att Archie kändes följsam och fin, han går verkligen att rida hur bra som helst på det ”okänsliga” ponnyhacket.
Idag hoppade jag en studs-serie i galopp (de 4 upphöjda cavalletibommarna som syns i bild), en serie med 3 galoppsprång mellan a och b-hindret och 4 galoppsprång mellan b och c-hindret samt något enstaka hinder.
Jag tycker att vi fick till mestadels väldigt fina språng och som vanligt efter hoppningen kändes Archie pigg och framåt när jag avslutade med ytterligare lite trav och galopparbete.
I stallet blev det stretching av frambenen och hade min dressyrridning utvecklats lika bra som stretchingen hade jag ridit svår dressyr vid det här laget :).
För varje gång jag stretchar Archie kan jag lyfta frambenen lite högre och jag börjar undra hur detta ska sluta? Snart kanske han kan lyfta dom över huvudet :)?
Skämt å sido men jag frågar honom varje gång om han inte kan försöka lyfta liiite mer åt detta hållet när vi trav-ökar på tävling :).
Visst är det härligt när man/du får resultat av det man sitter och ”harvar” med.
Gläds med dig och tack för den roliga läsningen om hundrastningen.
Mimmis
Tack! Alltid roligt när det man skriver uppskattas!
Usch, jag önskar så att jag KUNDE stretcha mina hästar lite. Men med min dåliga rygg och stora diskbråck får/kan jag inte lyfta alls. Oavsett god teknik eller inte. Klarar din rygg detta?
Archie är så lätt att stretcha men visst är det lite tungt.
Hästar som försöker dra åt sig benet hela tiden (vilket även Archie gjorde liiiite första gången) blir MKT jobbigare att orka med.