Idag vaknade jag tidigt och till strålande solsken och bara vetskapen att jag hade en ledig dag framför mig gjorde att jag glatt hoppade upp ur sängen redan innan klockan 6.
Åkte till stallet och fodrade och släppte ut Archie och Della och åkte sedan hem för frukost och tidningsläsande.
Klockan 10 hade jag stämt träff med Bodil och saluki-Salli på Limhamnsfältet- en av Malmös största hundrastplatser vid havet.
Soya värmde upp lite på egen hand innan Salli kom- här med det vackra Turning Torso i bakgrunden.
Medan jag promenerade funderade jag över om det är allt hundkiss som har förstört en del av träden så här mycket- eller har de helt enkelt inte fått tillräckligt med vatten när de var nyplanterade?
När Bodil och Salli dök upp gick vi i nästan 1½ timme…eller… Bodil och jag gick, Soya småsprang och lufsade och Salli ja hon rusade mest runt som en liten toka :)!
Då hör det till saken att Salli ändå hade varit på LC-träning igår vilket bara bevisar att vinthundar är en sort för sig- väldigt svåra att trötta ut :)!
Det var mysigt att gå på detta stora fält och träffa så många hundar av alla de raser; ett utmärkt ställe att låta hunden socialisera sig under vettiga former känns det som.
För Soya som så sällan träffar hundar till vardags, helt enkelt därför att det knappt finns några häromkring, är det säkert uppskattat att få säga hej till så många artfränder.
Efter en god lunch ute med maken och lite matinköp inför helgen var det dags för nästa djur att motioneras och Soya fick följa med som vanligt.
På bilden ovan ser ni backarna där vi klättrar ibland och det gjorde vi idag också.
Soya som har lärt sig vad vi pysslar med brukar ställa eller lägga sig och vänta på att vi ska bergs-bestiga färdigt- hon är inte dum hon!
För ett tag sedan hittade jag mer eller mindre av en slump en väg jag tidigare inte ridit på och jag bestämde mig då för att vi tillfälle utforska denna närmare.
Idag gjorde jag just detta- vi skrittade och skrittade och till slut insåg jag att jag var nästan framme vid en annan håla som heter Klågerup- en ganska lång bit ifrån Grevie där stallet är.
Så det blev en lång skritt-tur idag, nästan 2 timmar men det är ju inget som anstränger varken hund eller häst så jag tror att båda var rätt så nöjda.
He he… det är skillnad på backar i Skåne och på andra ställen!! Detta är vår nuvarande klätterbacke – det är en slalombacke på vintern!
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150115678068651.279375.636858650#!/photo.php?fbid=10150160802898651&set=a.10150115678068651.279375.636858650&type=1&theater
/Annelie
Nja…det finns mycket rejäla backar i Skåne också men tyvärr inte på ridavstånd från just mitt stall vilket jag tycker är mycket synd.
Klättring är hur nyttigt och bra som helst och då och då lastar jag och kör Archie till ett bättre klätterställe.
Tyvärr räcker tiden inte riktigt till för att göra detta frekvent och då försöker jag göra det bästa med dessa bebis-backar :).
Vad är LC träning?
LC= Lure Coursing, en tränings och tävlingsform för vinthundar. Går ut på att de jagar en ”låtsaskanin” (ofta plastremsor el liknande) i en snitslad bana på ett stort gräsfält. ”Kaninen” dras av en vajer kopplad till en elektrisk maskin.
Väldigt förenklad förklaring- du kan googla för mer info:)!
Tack då vet jag. Har sett det på tv för flera år sen men la inte namnet på minnet.
Jag har tänkt det tidigare också – Soya vet inte hur bra hon har det….
Hon måste ha järnkondis, flera timmars rolig motion varje dag. Och med matte dessutom.
Jag provade att rida med jycken men ledsnade. Hanhund….jo matte jag kommer snart, ska bara lukta lite här först….och här…..Dessutom försvann han lätt bakom buskar då han bara var 37 cm hög.
Vi har dessutom mest (trafikerade) grusvägar att rida på, terrängen är för stenig för det mesta.
Rie
Jo, Soya lever ett underbart liv och det är så maken och jag vill ha det.
I gengäld tackar hon oss genom att vara så underbart snäll och fin som man bara kan önska.
Fördelen med Soya vad gäller att följa med på ridturer (världens bästa motion enligt mig) är att hon kan gå både lös och kopplad.
Även Archie måste ha lite cred i sammanhanget, han traskar alltid på lika obekymrat vare sig han har hennes longeringslina i baken, mellan öronen eller hon springer lös rakt framför fötterna på honom :).
Nemen.. en häst tjej som har saluki, då är jag inte den enda 🙂