Soya ligger och blickar ut mot regnet som forsar ner.
En glad trio- Soya, Salli och Sture
I morse red jag ut på en lite ovanlig runda- ovanlig eftersom Soya för första gången på så länge jag kan minnas inte var med.
Maken hade lovat en vän att de skulle gå på en långpromenad med sina hundar tidigt på morgonen och eftersom jag skulle rida samtidigt så fick det bli som det blev.
När Archie och jag nu var lämnade åt vårt öde utan snabbspringarens vakande öga passade jag på att välja en rid-runda som innehöll skritt på asfaltsvägar där det kör en hel del bilar- där har jag bara med mig Soya om hon är kopplad och ni vet ju alla vad jag tycker om koppel- INTE!
Eftersom alla hästarna hade avmaskats igår tog jag det ganska lugnt idag och det blev mest skritt och lite trav där jag övade mycket på att få Archie att gå i sluta- hans akilleshäl nr 1.
Men så här rakt fram på vägarna gick han efter en stund jätte, jätte-bra och det ska bli intressant att se och känna hur han kommer att göra IMORGON, på ridbanan.
Jag berömde honom mycket och hoppas att någon form av polett ramlade ner i hans skalle för jag tror att denna ovilja/ svårighet att gå i sluta sitter mycket i huvudet faktiskt.
Tillbaka i stallet släppte jag ut Archie och Della- hans fjälla (det rimmar till och med) i var sin hage och sedan var det bara att åka hem och trädgårdsarbeta lite.
Sååå kul (NOT) och bra blev det!
När klockan var strax innan 4 åkte jag tillbaka till stallet- denna gången för att släppa ut Archie med ärkefienden nr 1, Rocky och sedan hade jag och Bodil bestämt att vi skulle rasta våra hundar i Dalby.
Jag brukar skryta om att jag ofta har en otrolig tur med vädret men idag kom denna tur verkligen på skam på alla sätt och vis.
I exakt samma sekund som jag parkerade bilen i Dalby bröt ett fruktansvärt hällregn ut- ni vet ett sådant där regn som brukar försvinna lika snabbt som det kommer.
Och det var vad Bodil och jag hoppades på där vi tryckte i våra bilar men efter att ha häckat på detta vis i en halvtimme medan regnet inte minskade i styrka det minsta och vattnet på parkeringen började flyta lite väl mycket fick vi inse att denna promenad nog fick läggas till handlingarna.
Bodil tyckte dock att det såg ut som att regnmolnet bara precis låg över Dalby och pumpade och föreslog att vi skulle gå någon annanstans i stället och så fick det också bli.
Trots att det bara skiljer lite mer än en mil mellan Dalby och Staffanstorp såg man att det inte hade kommit en droppe regn där jag bor och vi kunde därför rasta hundarna i nästan 2 timmar utan problem.
Jag fick visa Bodil ”mina” omgivningar- var jag bor, var Archie bor, var NN håller till och var jag vanligtvis rider med Archie och hundarna hade nog lika trevligt på Soyas kända domäner som i Dalby.
Så slutet gott allting gott kan man väl säga…..
