Som jag nämnde härom dagen så fick min man då besök av en vän med en 14-månaders labrador.
Jag var inte hemma vid tillfället men enligt maken hade allting gått bra och Soya och labben hade lekt så fint i trädgården.
Hunden hade också varit inne en vända i huset (och ätit upp allt i Soyas matskål…hmmm….) och inte heller där var det några problem sa min man.
En stund efter att hunden hade åkt hem hittar min man plötsligt en liten plastdel på matrumsgolvet som han inte kan lokalisera och han frågar mig vad jag tror att det kan vara.
Efter lite funderande och då mina ögon råkade falla på en av Soyas leksaker som också låg i närheten klarnade bilden fullständigt.
Soyas leksak, bestående av en hård boll och några reptampar var inte längre just en HÅRD BOLL utan snarare en mycket SÖNDERTUGGAD boll!
Och döm om min förvåning (eller inte….) när jag en stund senare hittar en liknande leksak i trädgården, SLAKTAD på exakt samma vis!
Ja, vad kan man säga……
Jag har tidigare hört flera hundägare berätta att de inte tycker att det är lönt att köpa några leksaker åt sina hundar- de blir tydligen förstörda på MINUTER- framför allt om de är i formen av ”pip-leksaker”.
Jag har aldrig riktigt förstått det där då Soya haft alla sina leksaker sedan vi köpte henne, dvs i 2½ år och det i princip inte finns ett märke på dom.
Jag kan ibland bli så sugen på att köpa någon ytterligare leksak åt henne när jag är i Ullared där utbudet är enormt och priserna pinsamt låga (många leksaker har jag betalat 9.90 för) men samtidigt har jag ju också insett att eftersom leksakerna aldrig ”går åt” så samlas de bara på hög och det får ju ändå finnas en gräns för hur mycket sådant man kan ha liggande överallt.
Men nu förstår jag alltså att min hund är lite speciell.
Det förstod jag förvisso redan så smått när vi precis hade köpt henne och jag på ett vinthundsforum läste en diskussion som handlade om VAD ens vinthund hade förstört genom åren.
Det var ingen ände på historierna från de olika hundägarna och den mängd slaktade föremål som presenterades var outsinlig.
Glasögon, fjärrkontroller, mobiltelefoner, skor, soffbord, bilinredning (!)…ja… det var en hel del som mött en vinthunds käftar och gått förlorande ur striden och jag sände en tacksamhetens tanke till Soya som då precis hade dristat sig till att slita itu….en toarulle…i tusen delar.
Denna rulle är till dags datum det enda doggy förstört så det känns inte allt för betungande på förlustkontot kan jag säga.
Vår jycke, en dvärgsvhnauzer, förstörde ingenting.
Han stal heller ingenting. Man kunde lämna framme öppnade godispåsar med innehåll tex när han var ensam i bilen. Orört när man kom tillbaka.
Helt suverän. Och han var bara sådan, inget vi hade uppfostrat.
Så det finns (fanns) faktiskt fler än Soya.
Rie
Hihi…nä…Soya är säkert inte unik, kan inte minnas att mina greyhounds heller förstörde något, någonsin.
Jo…den ene hoppade upp på köksbordet en gång och åt upp nästan alla hemmagjorda köttbullar jag tillverkat en gång. Då var jag inte glad….det fick bli ”köpe-köttbullar” till middag den dagen.
Och min schäfer, jordens snällaste åt upp min mammas gymnastiksko som jag hade lånat. ”Tack för lånet mamma” liksom:).
En annan gång åt hon upp ett halvt tuggummipaket- det gick bra tack och lov :)!