För att fortsätta gårdagens berättelse om vårt hems encounter med den lilla labradoren insåg jag inte bara av de massakrerade leksakernas öde att Soya nog är ett stillsamt djur.
Nej, när jag någon timme efter att hunden hade åkt gick ut i trädgården för lite nödvändig ogräsrensning med mera möttes jag av nästa förödelse.
I 2 av våra 3 gräsmattor fanns stora upprivna gräs och mosstuvor- det såg INTE roligt ut!
Maken hade tidigare berättat att hundarna hade lekt i trädgården och detta var alltså frukten av det hela.
Det ska sägas att Soya själv kan leka ganska intensivt i trädgården- jag kan tex kasta en boll till henne som hon sedan rusar runt med men DÅ finns det minsann inte ett spår efter hennes tassar någonstans.
Det är bara att inse att det ÄR skillnad på större, tyngre och yngre lekfulla djur och min 14-kilos fjäder och jag ska i ärlighetens namn säga att jag är extremt glad över denna skillnad till snabbspringarens fördel.
Jag längtar inte efter varken söndertuggade leksaker eller hålor i gräsmattan eller annat som kommer med vissa andra raser (HÅÅÅÅR överallt tex, LUKT av våt hund osv).
Sedan kanske jag inte jublade såååå över en vinthunds otroliga snabbhet de gånger Soya tidigare försvann flera KILOMETER på någon minut- allt för att försöka få en kaninstek till middag- men det är historia…eller hur Soyis :)?
