Idag blev planerings-människan Birgitta utsatt för ett riktigt TRAUMA!
Jag kunde/ ville/ vågade inte rida på morgonen trots att jag infann mig i stallet redan innan 06.00 och det har väl aldrig någonsin inträffat i min rid-historia (att behöva ändra en uppgjord plan).
Men regnet hade åter börjat ösa ner och ridhuset är fortfarande stängt medan grusbanan står under vatten och gräsbanan inte långt därifrån.
Och att då rida i en 2-månader gammal (läs: NY) 30.000 kronors sadel, med en häst som ska skos om ungefär en vecka (risk för avtrampade skor i leran) och utomhus i hällande ösregn….nä…där gick gränsen till och med för rid-fanatikern Birgitta.
I stället åkte jag hem medan jag i bilen väste fram mantrat ”det ÄR inte världens undergång- du KAN rida senare på dagen”.
Senare på dagen blev det mycket riktigt ridning, först hos NN där jag red en av hennes hästar och sedan i ”mitt” eget stall där jag red Archie.
Gräsbanan hade torkat upp en hel del trots flera skurar under dagen och var inte alls lika vattensjuk som igår så det var inga problem att ”dressera” lite på den.
Tyvärr kom det ytterligare lite regn medan jag red så jag åkte tämligen blöt för att handla mat.
Det är inte ofta jag står vid spisen men idag blev det en god köttfärssås med en massa olika bönor och pasta till det.
