På tal om att man aldrig ska säga aldrig hände något ganska konstigt häromdagen.
Jag hade bara dagar dessförinnan publicerat ett inlägg där jag påstod att maken, jag och Soya sov så stillsamt i den gemensamma bädden och jag var i inlägget också lite fascinerad över detta, dvs att vi aldrig råkade slå till varandra i sömnen eller dylikt.
Ja, det skulle jag givetvis inte ha skrivit för vad tror ni hände kort därefter?
Jag vaknade/ väcktes mitt i natten av att maken slog till mig jättehårt på armen samtidigt som han flög upp i sängen som en katapult.
Vi var nog båda för sömndruckna för att utreda detta vidare vid denna tid på dygnet men på morgonen avgav maken sin förklaring.
Han hade drömt att han och Soya hade blivit attackerade av jättelånga ormar på sin promenad och maken hade lyft upp Soya högt i luften för att hon inte skulle bli biten samtidigt som han hade slagit efter ormarna.
Jaha…vad ger ni mig för det?
Efter nästan 10 år tillsammans blir man misstagen för en orm (ulvar i fårakläder har man ju förvisso hört talas om….).
Hahaha, underbart!!!