Hej matte, kan vi gå hem nu?
Ok, då kommer jag till dig!
För att spinna vidare på inlägget ”Byt häst och bli glad” måste jag berätta att jag redan igår kväll längtade efter morgonens ridpass, trots att det skulle ske i ottan.
Jag tycker helt enkelt att det är sååå roligt att rida på min nya häst…fast det tyckte jag i ärlighetens namn att det var med Archie också utom när jag väl hade bestämt mig för att sälja honom.
Idag tränade jag på slutor i trav, galoppfattningar från skritt och trav, avbrott från galopp till skritt och sist men inte minst lite travökningar.
När man läser det så här så låter det ju ganska avancerat sett till hur lite Kreon är riden men då får man också ta i beaktande att allt detta är sådant som TRÄNAS, dvs därmed inte sagt att det utförs så som det ska vara när det är ”färdigt”.
Slutorna börjar likna slutor men fortfarande brister det (givetvis), stundom tappar vi bjudningen eller böjningen men än så länge tycker jag inte heller att jag kan begära att Kreon går med både den samling och kadens som är önskvärd OCH böjer sig i bålen och tvärar exakt lagom.
Galoppfattningarna görs numera ganska bra- tänk så fort det går att glömma ”bakutarna” som jag inte sett röken av på så länge….
Avbrotten från galopp till skritt- tja…där saknas fortfaranade tillräcklig styrka för det mesta, det kan bli något travsteg emellan och/ eller lite för mycket i handen.
Travökningarna avslutningsvis är inte heller mer än…ska vi säga på sin höjd ”6-mässiga” om vi skulle tävla LB- det går bättre om jag rider lätt (så klart) men helt klart behövs mer vila i steget och ett större svävmoment, inte bara att benen trummar på snabbare :).
Men som sagt…det är väldigt roligt att träna och jag hoppas att Kreon också tycker detsamma.
Han är så tillgiven och kelig, lite ”pillig” på valackers vis och ska gärna undersöka saker i ridhuset om han går lös men håller också hela tiden koll på var jag är och kommer gärna fram och lägger huvudet i famnen på en- vem kan motstå DET? Inte jag i alla fall…
Vad roligt att han är kelig. Är så mycket lättare att komma närmare ett djur som uppskattar ens närhet.
Instämmer!
Faktiskt har alla mina hundar och hästar varit mycket tillgivna och jag skulle nog inte kunna ha ett djur som INTE var det- jag är själv väldigt ”kelig” av mig och ska klänga på djuren, prata bebis-språk med dom osv.
Och att Kreon var väldigt ”like-able” märkte jag redan när han stod hos NN, det var det inte bara jag som tyckte.
MVH Bebis-Birgitta (inte ens 12 år)