Åter en kort arbetsvecka har passerat och det tackar man ju aldrig nej till eller hur?
Vädret har varit ömsom vin och ömsom vatten höll jag på att säga, i alla fall vatten har vi haft gott om i form av otäcka regn som har gjort våra redan genomleriga hagar ännu lerigare.
Både fredagen och söndagen bjöd dock på sol och jag passade på att rida ut båda dagarna för att riktigt utnyttja det fina vädret.
Annars avslutades Kreons korta vila i veckan och jag rider åter på honom sedan i torsdags. Han känns minst lika fin som innan sin lilla semester men har blivit lite mer spänd och sprallig i ridhuset, kanske för att jag nu försöker att rida när det INTE är så lugnt där utan när även andra rider.
Jag försöker nu att förbereda honom för ett liv som tävlingshäst och då går det inte att alltid rida ensam i ridhuset under ”största möjliga tysssssstnad”- så ser det ju aldrig ut på tävlingsplatserna.
Lilla Soya har inte varit glad när det har stormat och ösregnat, maken har ibland nästan fått släpa ut henne och sedan har det gått väldigt snabbt HEMÅT.
Både i fredags och idag träffade vi Åsa och whippetkillarna, i fredags i Dalby och idag på Järavallen och då är det minsann inga tveksamheter från Soyas sida. Tvärtom börjar hon gnälla och pipa i bilen redan minuter innan vi nått vår destination- hon måste ha en inbyggd GPS som talar om för henne var vi är på väg :).
Vi har också märkt av små, små tendenser till skendräktighet, de många leksakerna som vanligtvis ligger orörda i Soyas Bia-bäddar har plötsligt ”fått fötter” och maken och jag har hittat dom lite varstans, framför allt i vår säng och i sofforna.
Vi (läs JAG, maken sover som en stock) märker också att Soya inte ligger lika mycket ”som en sten” i vår säng på nätterna, nu kan hon stiga upp och vanka lite innan hon kommer tillbaka och det är inte heller likt henne.
Bortsett från ovanstående är hon sig lik och vi har tagit bort alla leksaker för att slippa att hon tror att de är hennes bebisar så förhoppningsvis är allt snart som vanligt.
