Lördag- rapport

Ja, som ni kunde läsa i föregående inlägg har Kreon och jag begått tävlingspremiär för i år och tillika premiär i LB:1.

Det kändes tryggt att åka till samma tävling där jag visste att Mini skulle vara (det var bara 14 startande i klassen och hon red direkt efter mig)- än känner jag mig inte så säker på Kreon i dessa sammanhang och vill gärna ha någon som tex håller honom när jag sitter upp.

Alla förberedelser hemma gick bra, Kreon lät sig flätas och fick gå ut i hagen en liten stund medan jag förberedde allt det andra.

Jag lastade själv och körningen till Ystad ridklubb gick utan problem.

Tävlingsbanan visade sig vara i samma ridhus som framridningen, har man ett 80- meters ridhus är detta fullt möjligt och väldigt bra tyckte jag. På så vis fick Kreon bekanta sig med arenan direkt så att säga :).

Jag lyckades faktiskt både sadla och sätta på ett ridtäcke i transporten- stackars Kreon stod och skakade när jag hade tagit av hans täcken och det berodde nog mer på nervositet/ upphetsning än kyla misstänker jag.

Även urlastningen klarade jag på egen hand så det enda Mini behövde göra var att hålla Kreon i ett stadigt grepp när jag kravlade mig upp- sedan fanns ingen återvändo :).

Vi var aldrig mer än 5 ryttare som red fram samtidigt och alla hästarna var lugna så även Kreon höll sig förhållandevis lugn och kändes sååå fin att sitta på. Superstadig i formen och med precis lagom stöd i handen ”det var så min mormor hade kunnat rida honom” som jag sa lite skämtsamt till en stallkamrat efteråt.

Nåja, mormor hade kanske lika lätt kunnat rida Kreon i form men däremot fick jag jobba lite på att hålla gossen lugn efter några (bra) galoppfattningar- då ville han smågaloppera hela tiden.

Efter en stund lugnade Kreon ner sig och då valde jag att inte galoppera mer utan bara fokusera på en lugn trav.

Inne på banan tittade Kreon till för domarbordet och gick med tvekan förbi men för varje varv jag tog i dess närhet blev han mer och mer avslappnad och när startsignalen ljöd marscherade han på som en klocka.

Hela travprogrammet flöt på jättebra och vi fick till och med till en liten travökning (en av våra akilleshälar) och det visade sig sedermera att hela travprogrammet hade belönats med betygen 7 vilket gladde mig mycket eftersom jag själv tycker att traven är lite svag och kan tendera till att i alla fall kännas trippig.

När jag skulle fatta galopp blev jag faktiskt förvånad över Kreons stora åthävor- han fattade fel galopp, for iväg, hoppade bort från spåret och det tog faktiskt en liten stund innan jag kunde korrigera detta. En felridning räknades detta som och betygen 2 och 3 följde- trist så klart eftesom Kreon kan göra detta ”tusen” gånger bättre.

I galoppökningen vågade jag inte driva för fullt med tanke på det som precis hade hänt- betyg 6.

När det var dags för nästa fattning var jag helt säker på att den förra varit ”ett olyckfall i arbetet”, jag kände mig inte spänd eller tyckte att jag gjorde något fel men se på f…n: exakt samma sak upprepar sig igen :(?!?!

Jag får åter fatta galopp på en…hm…liiite annan plats än den tilltänkta och det blev en ny felridning och nya låga siffror efter det.

Även denna galoppökning blev klen (6) och sedan började Kreon smågaloppera när jag vände rätt upp (3) så in alles kostade allt galoppfjanteri väldigt många poäng- därav de 55 procenten.

Mycket trevligt var det att läsa domarens omdöme ”flott häst med trevliga gångarter. Kommer att bli riktigt fin” för det är ju precis det jag tycker och hoppas på.

Att det spända kanaliseras i galoppfattningarna tycker jag I SAK inte är så konstigt- det har hänt tusen gånger hemma fast inte på sista tiden men jag blev ändå lite förvånad eftersom Kreon däremellan var så lugn och ridbar.

Jag valde faktiskt att göra 5-6 galoppfattningar direkt när jag kom ut från banan och då var nästan alla bra så kanske berodde det på någon omedveten spänning hos mig inne på banan att Kreon var så tramsig där eller så är det som sagt så hans spändhet yttrar sig fortfarande- lite oavsett hur man rider.

Nåja…nu ska jag vara extra medveten om detta och träna ÄNNU mer så får vi se vad som händer.

Även lastningen hem och resan tillbaka liksom ny urlastning gick utmärkt och även detta glädjer mig mycket och känns som en stor lättnad eftersom jag vill kunna åka själv.