Tävlingsrapport, del 2

Och vad ska man säga om detta?

Tja..tro det eller ej men jag är inte alls så bedrövad som i söndags utan tvärtom ”glad” (missförstå mig rätt…jag hade varit gladare om galopp-programmet hade varit i närheten av trav-ditot).

MEN..och detta är för mig ett jätteviktigt men…nu tror jag mig veta vad allt detta handlar om och förhoppningsvis också hur jag ska bota det.

Dagens beteende är egentligen inget annat än en kopia av hur Kreon bär sig åt vid uteridningar.

Visst- där vägrar han ibland att röra sig över huvud taget medan han på tävling ”bara” inte vill röra sig i galopp men annars är skillnaden inte så stor.

Att han inte ville fatta galopp alls till slut tror jag berodde på att han tröttnade på att småbocka- det beteendet trodde han nog skulle ge honom respit från galopperandet men när det inte hjälpte så hittade han på något annat i stället och bara stängde av.

Sedan kan jag inte med säkerhet säga om Kreon i dessa situationer, både när jag rider ut och som idag är ”istadig/olydig” eller ”ängslig/ rädd/ nervös” eller det är en kombination men ärligt talat så är det också EGENTLIGEN ointressant.

För oavsett vilka känslor som rör sig inom Kreon så skiter jag ärligt talat i det- han får acceptera att det är jag som bestämmer var vi ska rida och HUR detta ska ske, like it or not.

Och även om beteendet är ren istadighet så kommer jag ändå inte att rida annorlunda än om jag trodde att han är ängslig- jag tror på att vara bestämd, lugn och konsekvent och inte själv börja skrika, piska eller bli rabiat.

Nej som sagt, det är inte lätt att veta för precis som när jag rider ut och det blir ”stopp-drama” så bajsade Kreon löst flera gånger idag samtidigt som han däremellan gick som en mormors-häst, också det precis som när jag rider ut. Och precis som att Kreon aldrig någonsin gör några stopp-försök i slutet av uteritterna så lyckades jag faktiskt få honom att gå ”felfritt” till slut idag.

Det sistnämnda kändes förresten också mycket skönt för i söndags så kände jag snarare att Kreon blev mer och mer uppeldad och vägrade att lugna ner sig trots att jag även då red ganska länge och också en stund efter själva tävlingsritten.

Vad jag ska göra nu är att rida precis enligt min tidigare uppgjorda plan; jag ska köra Kreon till andra platser och träna- tämligen kravlöst vad gäller rörelser osv men med kravet att GÅ- när jag säger så.

Jag tror att detta riskerar att bli ett långsiktigt arbete precis som mina uteritter men jag TROR och hoppas innerligt att även dessa problem kommer att försvinna- precis som väggpressandet och sparkarna i sargen.

Jag minns ju hur otroligt jobbigt jag tyckte att dessa sparkar var och nu har jag inte sett röken av dom på ”evigheter” så förhoppningsvis lär sig Kreon också att lyssna på mina galopp-hjälper igen ALLTID :).

Sedan kan man så klart spekulera i varför detta beteende på tävling kommit NU och inte när han tex gick sin första tävling men även det har jag faktiskt upplevt vid uteritt.

Allra första gången jag skrittade ut ensam en viss runda gick det PERFEKT, sedan dess försöker Kreon ALLTID att krångla just på denna väg, än idag faktiskt.

Och visst har Kreon visat små ”dumma-sig-tendenser” i galoppen även innan så helt klockrent har han aldrig gått utan testar väl mer och mer tills han förhoppningsvis slutar.

Måste ändå avsluta med att skriva att jag är så uppfylld av kärlek till min fina, skänkeldöda häst- han är precis en sådan häst jag tidigare inte kunde fatta att ”folk” orkade hålla på med men där jag nu inte tvekar en sekund att lägga hur mycket jobb som helst för egen del- bara det hjälper.