Sitter och följer en Prix S:t Georges där en god vän deltar on-line.
Som så många gånger förut ”måste” jag reagera på de ojämna domarsiffrorna.
I en klass med 8 placerade ser det för vissas del ut så här med de 3 domarna:
11-4-15
1-14-2
3-11-11
14-3-9
Jag menar….det är väl en jäkla skillnad på att rankas som VINNARE eller på 14:e plats, dvs långt från att ens bli placerad?
Så jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja bli bedömd av fler än 1 domare i de lättare klasserna? Kanske hade sådana här ojämna bedömningar retat ihjäl mig eller så blir det till slut någon form av rättvisa ändå?
Vad tror ni?
Jag tror ändå det är bättre med 3 domare.. tänk om du borde vunnit fast just den där domaren har dig på 14 plats? Är dom 3 st borde ialllafall 2 av dom ha dig högt! Jag som tävlat väldigt mycket vet ungefär hur det har gått när jag avslutat programmen och vilken procent jag borde ridit på, oftast stämmer det ganska bra, ibland får man en dipp och ibland ett uppsving.
Det borde ju ändå bli stabilare med fler domare än en – det jämnar ju ut sig lite mer. Den som är placerad 1-2-14 blir ju visserligen inte etta, men inte fjortonde heller. Med en domare hade det ju kunnat vara resultatet. Att se sånt gör det för mig lite (pyttelite) lättare att ta ett dåligt resultat med en domare – då kan jag ju intala mig att just denna domare är den som skulle bedömt mig lägst 😉 Jag sitter och laddar för min första tävling på nästan två år, en MsvC:1 med en domare – får se vad jag säger efter tävlingen…
Fast allvarligt talat tycker jag att det här är jobbigt. Det är ju en sak att resultatet varierar om man gjort en dålig ritt – då beror det ju på hur allvarligt domaren sett på misstagen, men detta borde ju ha varit en rätt bra ritt? I alla fall i två domares ögon. Och så mycket kan väl ändå inte domarens synvinkel betyda, de sitter ju max 10 m ifrån varandra. Nä, det är jobbigt med bedömningssporter…
Jo, så är det nog fio. Ibland blir man lite nerdömd, ibland för högt bedömd men oftast brukar jag också instämma med domaren :).
Anna-Kajsa:
Just nu, med ett fåtal återstående ekipage är ett ekipage rankat 1-24-4. Lägsta procent 55,5 och högsta 70?!?!?
Man undrar ju verkligen om domarna sett samma ritt?
På den nivån borde missar och dylikt inte bedömas sååå olika?
Ja det är inte klokt! Någonstans får ju förbundet gå in och ta tag i dessa domare.. resultatet blev 2-27-7 till slut? 69-55-64 procent. Allvarligt talat? Så här får det bara inte gå till! Jag hade blivit vansinnig om jag var den ryttaren och ställt till med ett helvete! Man ska fan veta när man får protokollen om det var bra eller inte!Vad ska denna ryttaren tro? Och hon var tyvärr inte ensam.. Det är det vi betalar dyra pengar för BRA domare som vet hur en bra respektive dålig ritt ser ut, vi betalar inte dyra pengar för Nisse-domare som det verkar vara på denna tävling?
Det VAR inga Nisse-domare utan ganska erfarna vettiga. Jag gjorde själv en ritt med ett antal missar och blev bedömn med 57, 60 och 66%! Visst kan man glatt konstatera att kul att domare 66 gillade min ritt, och att domare 57 var dum, men sanningen låg nog mitt emellan. 9% är för mycket och 14% är ju bedrövligt, men även domare är människor och kan begå fel. Och det är ju trots allt inte så att de är hjärnkirurger, deras missta kostar oss kanske lite ära men inget viktigare än så…
Var det möjligtvis StG i Södertälje? Om inte så finner du ett till skräckexempel på spridning i den resultatlistan
Tvärsan: ja, det var den klassen jag åsyftade:).
Tror också det är bra med flera domare för en rättvisare bedömning, men det vore bra om domarämbetet kunde enas om vad som är en bra ritt. Mänga gånger i mitt jobb måste jag bortse från personliga åsikter, tycke och känslor för att helt enkelt bli konkret och avgöra vad som är korrekt eller inte. Det borde inte få vara så stor skillnad mellan resultatan som du beskriver och jag hade om sagt velat se ett bättre enat domarsverige med enad uppfattning om hur en bra ritt ska se ut.
Mvh Ida
När vår klubb har arrangerat större tävlingar har det varit en testritt först där domarna har dömt och sedan jämfört sina resultat och pratat ihop sig så de dömer samma saker/likvärdigt tänk Typ.
Fast det kanske bara är genomförbart i större sammangang, men det tog inte så mycket extra tid. Kanske en trekvart.
Prick: Coolt, som föråkare i slalom 🙂 Fast visst borde detta ske på domarutbildningarna, egentligen? Jag har ju propagerat för en domarmanual, där man försöker teoretiskt beskriva vad som bedöms och vilka fel som ger vilka avdrag. Detta är givetvis bra för domarna, men även för ryttarna tänker jag. Särskilt på lägre nivå tycker jag ofta man ser att ryttarna inte förstår varför de blivit bedömda på ett visst sätt.
Prick: Oj, det har jag faktiskt aldrig sett eller hört talas om! Har det varit på nationella tävlingar? Låter ju utmärkt, men säkert något som skulle behöva sanktioneras av förbundet. Vem har ridit det där första ritten?
Är jag helt ute och cyklar nu, men är det inte så att inblandade domare måste ”försvara sig” inför någon form av kollegium (eller ”högsta hönset himself” 😉 ) när det diffar för mycket mellan domarna från en viss nivå och uppåt?
/Nina
Jag kanske skulle skrivit att det var fälttävlan :). Hm. det var nog internationellt? Det var i alla fall utländska domare till viss del och alla domarsekreterare skulle kunna skriva på engelska eller tyska. Rätt säker på att det inte var någon av de tävlande som var testryttare men ett ekipage som låg på den nivån. Reglementsenligt klädd.
HAHA – trodde det alltid var så på stora tävlingar :D. Vår tävlingsledare/funkisansvarig pratade om testryttaren som om det var en självklarhet.
Tillägg:
Givetvis var det till dressyrmomentet som testryttaren användes.
Om nu någon trodde annat 🙂
AnnH nej du , det handlar lite mer om ära, det handlar ju om hela dressyrsportens utveckling.. detta är ju inte den enda tävling där bedömningarna är så ojämna och om domarna inte ens kan vara överens om det är vinst eller nästan sämst på samma ritt då är sporten illa ute!
Fio/Ann:
Visst, allting är relativt Ann, i jämförelse med en hjärnoperation är att vinna eller komma sist i en dressyrtävling så klart fullständigt ointressant.
MEN: just när man tävlar de högre/högsta klasserna så ligger det oftast mycket både tid, träning och pengar bakom varje start och om utvecklingen går mot fullständigt ojämna bedömningar som känns som ett lotteri tja…är det då verkligen egalt?
Att anmäla sig till dessa höga klasser kostar en del, meetingavgifter/ uppstallningskostnader/ bensin till tävlingen osv kan säkert lätt springa upp i tusenlappar och då vet jag inte om de ryttare som råkar ut för ”lotteriet” bara rycker på axlarna. Jag hade INTE gjort det.
För mig som på min lägsta nivå kan åka och tävla varje helg kanske det kvittar mer- ena helgen KANSKE jag blir nerdömd, nästa ”överdömd” men när man tävlar MSV A och högre är ju utbudet/ avståndet/ kostnaderna till tävlingar helt annorlunda.
Jag håller med fio där. Kan man till exempel motivera en sport där det är godtyckligt vem som vinner som olympisk? Jag menar inte att det idag är godtyckligt vem som vinner en dressyrtävling, men är bedömningskriterierna så otydliga för domarna att det skiljer mer än två tredjedelar av startfältet mellan placeringarna, så är det tveksamt vad som är bedömningsgrunden. Och är det inte tydligt för domarna, så kan det ju inte vara tydligt för ryttarna vad de ska eftersträva? Och hur ska då sporten kunna utvecklas? Jag tror sporten har mycket att vinna på att förtydliga vad man vill se, vad som kännetecknar en bra ritt, och hur man vill att sporten ska utvecklas.
Dessutom finns risken att en vaghet i bedömningskriterierna bäddar för korruption inom sporten. Konståkningen har ju fått se över sin bedömning, och jag tror liknande diskussioner förekommer inom gymnastik och simhopp?
Självklart hade det varit värdelöst att tävla om man varje gång råkade ut för dessa ojämna siffror. Men det är ju mer undantag än regel. Som tävlandes i ungefär 15 år på nivå LA–SB så är det kansek ett tiotal gånger som domarna varit ruggigt ojämna. Vid varje tävling om ca 40 startande per klass är det NÅGRA som får mycket ojämna resultat. Detta ser jag inte som en »sport på väg mot katastrofens rand«. Utan som en ofrånkomlighet i en bedömningssport. Få sporter är ju rena bedömningssporter. Vore intressant att jämföra med konståkning på nationell nivå. Vad finns det mer för rena bedömningssporter med flera domare?
Däremot så tror jag att det komemr bli större skillnader nu när domarna börjar använda halviffror. Om domare X ligger en HALV poäng mer på alla bedömningpunkter än domare Y så kommer skillnaden bli stor fast domarna kanske egentligen inte var så enormt oeniga.
Och ja Nina, jag tror gränsen för att vara tvungen att rapportera är 5% skillnad så sånt som hände i Södertälje går inte förbundet obemärkt förbi. Eftersom jag var en av de drabbade ryser jag lite vid tanken på den diskussion om min häst och min ritt som måste följt efter inte alls godkända 57% och jättegodkända 66%… Usch.
AnnH du har helt fel, det är ett mkt större problem än du verkar förstå, annars hade det inte varit uppe på varenda internationella seminarium /möte som hålls, varför tror du dom introducerade 5 domare och nu vill dom tom ha 7 domare för att dom ska kunna enas om vem som är bäst. Du får se längre än utanför din egen värld helt enkelt. Dressyren har varit på håret att åka ur OS bla pga problemet med ojämna domarsiffror.
Fast AnnH problemet är väl inte procenten egentligen med halvsiffror eller att vissa domare dömer högre eller lägre utan i vilken inbördes ordning domarna har ryttarna, det är ju det viktigaste. Varför tycker den ena domaren att en ritt var värd en 2:a plats medan en annan domare hade samma ekipage på 27 plats. Det sker i varenda klass på varenda tävling vilket är skrämmande att bedömningen är så subjektiv.
I de fall placeringen blir ytterst ojämn är det ett betydligt större problem än ojämna procent ja.
Eh, Fio… jag kan se utanför min värld även om jag gav exempel ur den. Och även om jag aldrig tävlat internationellt, har jag ändå ganska stor erfarenhet av nationella tävlingar sedan många år. Jag vet givetvis att de ojämna bedömningarna är under diskussion. JÄMT. Och kanske nu mer än någonsin.
Domaryrket måste nog – för att man ska kunna utbilda domarna mer och bättre – bli ett arbete som belönas bättre. Och i så fall pratar vi väl bättre betalt. Jag har själv fått förfrågan många gånger om att söka domarutbildning då det saknas påfyllning och man numera kräver att domarna ska ha tävlat upp i klasserna själva. Men räknar man lite på vinst vs förlust så ter det sig inte jättelockande att fördriva hela helgdagar för låg lön, kostsamma utbildningar och vidareutbildningar och därtill bli dissekerad efter varje tävling om man råkat »göra fel«. Som LA-domare har man det iofs lätt, enväldig och ingen att jämföras med… 🙂
Oavsett om våra domare är rent generellt usla eller bara råkar ut för ett hjärnsläpp då och då så är det beundransvärt att de vill och orkar!
Och ja, trots att jag lägger både stora pengar och möda på min egna ridning och mitt egna tävlande så kan jag se utanför min lilla bubbla och tycka att det finns faktiskt viktigare saker här i världen än om jag hamnar 7:a och 27:a av två olika domare på en tävling …