Idag valde jag att göra något jag sällan gör: longera.
Longering har för mig egentligen ett oförtjänt dåligt rykte: många använder det när de är för stressade eller rent ut sagt för LATA för att rida och då brukar det bli därefter, inget som egentligen ”ger” hästen något annat än möjligen en avrastning.
För min egen del var planen att Kreon skulle få årsinviga vår grusbana utan mig på ryggen; jag ville se hur fladdrande ensilagebalar vid banans ena kortsida och ibland all möjlig trafik på dess andra kortsida påverkade honom.
Jag tyckte att det gick bra, visst for Kreon iväg några gånger i galoppen men lugnade sig snabbt.
Longering tillhör helt klart Kreons komfortzon, liksom tömkörning, han går väldigt lätt i en fin och ospjärnig form och spänstar på bra utan att behöva anstränga sig. Kul för honom :)!
Efter longeringen gick vi på en promenad ute och även där var Kreon mycket avslappnad och lufsade så fint bredvid ägaren.
