Det här med att rycka manar skulle jag tycka var kul om det diskuterades bland bloggar och ”hästmedia”. Min åsikt i det hela är att om det är uppenbart att det gör ont för hästen och man gör det för kosmetiskt syfte, varför göra det? Kan det liknas vid dunryckning på ankor? Själv klipper jag min hästs man men har även använt mig av urtunningskammar/saxar som inte rycker manen. Vad anser du och dina övriga läsare?
MVH Lina

Jag är inne på din linje Lina.

Om hästen verkar känna ett genuint obehag av manryckning framhärdar jag inte- man kan, precis som du säger klippa manen med en sax helt ok.

Det gjorde jag i många år med Décima som just avskydde manryckning.

Började man dra i hennes hår blev denna i övrigt ursnälla häst nästan tokig; vid ett tillfälle sprang hon bokstavligen ner mig på stallgången.

Ja insåg snabbt att en häst som verkligen var otroligt snäll med allt annat men fick sådan panik av manryckning tyckte det var jobbigt och var inte bara ”fjantig” och därefter klippte jag hennes hår.

Det konstiga var att att man inte fick dra av ett enda hårstrå för hand på henne men däremot kunde man slita manen i stycken- bara man använde en mankniv?!?!?

Kreon gillar varken mankniv eller att man rycker för hand så hans man klipps så mycket det bara går. Jag rycker den bara lite lätt om den behöver tunnas ut och försöker då göra pinan kort.

”Hej. Efter några år på ridskola börjar jag fundera på att köpa egen häst och jag har alltid fått för mig att när den dagen kommer så ska jag köpa ett sto. Nu har jag hört från flera håll att valacker är mycket fogligare och ha att göra med och jag undrar vad du tycker”.

Som framgår av min blogg har jag ägt både ston (Menelli och Décima) och valacker (Heron, Archie och Kreon) och för min egen personliga del måste jag nog säga att jag har varit lika nöjd med alla- i alla fall vad deras kön beträffar.

Jag är också väl bekant med snacket att ston är mer lynniga eller vad man nu väljer att kalla det men kan inte påstå att jag upplevt detta det minsta med mina 2 ston- kanske har jag haft tur?

Jag skulle inte kategoriskt avfärda inköp av varken sto eller valack utan se till INDIVIDEN framför allt men däremot skulle jag inte råda någon som inte har eget stall att köpa en hingst.

Nu är det ju gudbevars väldigt ovanligt med hingstar inom ridsporten och det finns det så klart goda skäl till och får man en sådan idé i sin skalle (att man vill ha just en hingst) så ska man vara medveten om att många stall/ anläggningar inte tar emot dessa som inackorderingar.

Man anser (på goda grunder menar jag) att det blir för ”bökigt” att hantera en hingst eftersom det kan vara så att det är flera/ många olika personer som hanterar hästarna vid exempelvis in och utsläpp och hur det än är så är det inte lika riskfritt om en hingst kommer lös som om ett sto eller en valack skulle göra det.

Men som sagt, fixera dig inte vid könet (eller färgen ha ha) utan ha en ”open mind” och lycka till med ditt hästköp.

I samband med de inlägg jag skrivit som behandlat hästköp och dito försäljningar har jag fått en fråga från en läsare som har sin häst till salu.

Eftersom försäljningen börjar dra ut på tiden har säljaren övervägt att sänka priset en del för att ”bli av med” hästen men samtidigt undrar hon om det inte kan verka lite ”skumt” eller ”avskräckande”- detta om en häst uppfattas som ”för billig”.

Säljaren undrar om folk som läser annonsen kanske tänker ”vad är det för fel på den hästen- den är FÖR billig” trots att hästen är både trevlig och veterinärbesiktigad ua.

Ja, denna fråga har jag stött på tidigare och JAG kan inte ge något entydigt svar.

Visst kan ”folk” tänka som ovan- eller så får man hästen såld snabbare. Mycket svårt.

Jag minns att en läsare skrev och berättade att det var först när hon HÖJDE (!) priset som hennes häst blev såld men det finns tyvärr ingen lag för detta.

Huruvida man ska sänka det pris man en gång tänkt sig eller ej tycker jag får vara upp till den som säljer.

Visst har många orealistiska åsikter om vad deras häst är värd men det lär ju visa sig i sinom tid, dvs om hästen trots lång tid förblir osåld.

Man sitter ju också som säljare i lite olika sits; en del vill bara bli av med hästen, har tröttnat rejält och/ eller har redan hittat en annan häst de vill köpa, någon kanske står med en jättedyr stallhyra och behöver egentligen pengarna till annat eller så har man egen gård, nästan inga utgifter för hästen och tycker trots allt att det är rätt så ok att fortsätta att rida. Ja, det finns alla varianter och det är väl beroende på dessa som man får bestämma sig för om man vill sänka ursprungspriset eller ej.

Ett alternativ är ju att lämna bort hästen för försäljning men detta är oftast en dyr lösning där man dessutom kanske upplever att man inte riktigt har kontroll över hur försäljningen egentligen sköts.

Ju billigare häst desto mindre lönt skulle jag vilja säga att det är med ett försäljningsstall- kostnaderna äter snabbt upp ”vinsten” men för vissa kan det trots det vara skönt att slippa befatta sig med presumtiva köpare.

Avslutningsvis och på tal om billiga hästar ska man, tycker i alla fall jag, som säljare ta sig en funderare på vem man säljer till om hästen är riktigt billig.

Så klart kan man aldrig gardera sig mot någonting men min erfarenhet har i alla fall visat att sannolikheten för att man ”unnar” sin häst veterinärvård och annat NÖDVÄNDIGT ökar avsevärt om man köper en häst för 100.000 än om man köper en häst för 10.000.

Pratade för ett tag sedan med en förundrad säljare som ”fem i tolv” råkade ut för en köpare som hoppade av affären trots att hästen redan var besiktigad (på köparen begäran).

Köparen insåg plötsligt att det nog skulle bli för dyrt med detta hästköp (hästen hade redan prutats ner med nästan halva ursprungspriset!!!!!!) eftersom säljaren inte ville leverera hästen hem till denna gratis (en resa genom halva Sverige) och eftersom sadel inte ingick!!!!

Jag tröstade säljaren med att en så ”fattig” person troligen inte skulle ha råd med annat viktigt till hästen heller och att det nog var lika bra att det inte blev affär!