Dressyrpass på träns i ridhuset blev det i morse och det gick precis så lugnt och städat till som det nästan alltid gör när vi är ensamma- inga omkullvälta barn tex :))).
 
Jag tränade inte på något annat än det jag brukar utan försökte ”bara” att få till skolor, galoppfattningar och övergångar så bra som det går med fokus på snabba reaktioner för skänklarna och en häst som är kvick i benen.
 
Kreon har ibland velat….vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det men det ser ut som att han går och ”håller sig” och därför har jag varit extra noga med att både variera tempot och också rida lite mer framåt än jag och Mini brukar.
 
Kreons trav är ju än så länge sådan att ett lite högre tempo lätt renderar ”spring, spring” men jag tycker att det är bättre om det blir så några steg och i ett övergångsskede än att jag sitter och rider i vad som känns som ett behagligt tempo men som för en betraktare ser för långsamt ut.
 
Galoppen har ju alltid varit otroligt bärig och där är ju också risken att man fastnar i en samlad galopp eftersom den är så ”skön-riden” i stället för att gasa på lite.
 
Eftersom jag i grunden är en ”försiktig” ryttare tror jag inte att denna ridning riskerar att jag konstant kommer att flänga runt i ett övertempo medan jag däremot nog får akta mig för att rida för långsamt i tron att ”oj…det går ändå mycket mer framåt än med Archie”.  
 
Liksom jag varierade tempot så varierade jag också formen, den långa, låga sitter som en smäck och där får jag härlig swing i traven men jag vill att Kreon ska kännas lika loss i båda varven även i en högre form och fick jobba lite i vänstervarvet för att få till det- också något som jag ständigt återkommer till.
 
Som avslutning skrittade jag ut den korta rundan runt en stor åker, Kreon ställde 2 korta frågor och fick 2 korta stick i sidan som svar och mer än så blev det inte- således inget omkullvält där heller :))))!

I morse var det lite blåsigare än vanligt och om det var detta eller något annat outgrundligt som fick Kreon att muppa sig men idag hade han verkligen en ”bad hairday”.

När vi red ut gjorde han ungefär 7432 stopp, fick säkert lika många sporrstick i sidan och gick mellan detta och hela sista delen av den timmeslånga turen som ett urverk där han bland annat visade en galopp ”to die for”. Muppe är med andra ord ett otroligt passande smeknamn….

Turen inleddes för övrigt nästan direkt med att Kreon såg något nytt hästätande vilket gjorde att han tjurigt klev ut på en villagräsmatta som går direkt utmed vägen man kör/ rider på, det finns inget staket eller annat som avgränsar den så att säga.

På gräsmattan står några blomkrukor och Kreon råkade dessutom välta en av dom och då jag vänligt bad grannen mitt emot (som stod och påtade i SIN trädgård…klockan 6 på morgonen….) om hon kunde lyfta upp krukan fick jag till svar att jag minsann fick komma tillbaka och göra detta själv.

Fick också veta att man inte ska ha hästar som min och att han kunde välta omkull ett barn nästan gång…ja….det KAN finnas barn ute i trädgårdarna även 6 på morgonen….

Ibland tycker jag inte att det spelar någon roll VAD man säger eller HUR man säger det…så jag red bara vidare, körde tillbaka och rätade upp krukan efter ritten och la faktiskt också en lapp i gräsmattefamiljens brevlåda om vår lilla ”incident” (som resulterade i några hovmärken på gräset).

Ja, det är intressant så olika människor det finns i vår herres hage….

På samma väg skrek en annan husägare en gång att jag skulle ”koppla min hunnadjävel” menandes Soya som gick så stillsamt bredvid Archie som en hund bara kan och här tyckte jag mest att det intressanta var ordvalet- HUND-DJÄVEL- sagt av någon som själv har hund?!?!?!

Då minns jag hellre med värme en gammal farbror som knappt kunde gå men som ändå stapplade framför Kreon ute på vägen som draghjälp OCH gav honom ett äpple från sin trädgård när den sistnämnde muppade sig för fullt. Det är att vara djurvän…och KLOK….i min värld.