”Stamtavlan på en valack är lika intressant som mönstret på toapappret ungefär, det går ju inte avla på honom ändå”.
Ja, när jag läste ovanstående kommentar i en diskussion på Buke började jag fundera på det här med härstamningar och dylikt.
Håller ni med ovanstående eller tycker ni att härstamningen är av betydelse även om man köper en valack eller för all del ett sto som man inte avser att avla på?
Själv håller jag INTE med utan anser att även om man verkligen inte kan förlita sig på stammen allena, långt därifrån, så kan den ändå indikera en rad viktiga faktorer, framför allt om man köper en ung, oprövad häst.
Det finns ju bevisligen hingstar som nedärver både fysiska och psykiska ”icke-önskvärdheter” och även om inte alla avkommor får dessa defekter så vill man kanske inte chansa?
Finns det hingstar som ni absolut inte vill se i stamtavlan på en tilltänkt häst och hur har ni resonerat då?
Fast jag håller inte med! Tycker om trevligt/roligt mönster på toapappret :@ haha
Skämt åsido, just unga hästar har just inget annat än stammen att skryta med. Värdet av hingst är dock lika stort som val av sto. Tror kombinationerna är viktigare. Så svaret blir nog nej så länge stoet kan motverka negativa egenskaper.
För mig som ryttare är individen otroligt mycket viktigare än stammen oavsett om det är ett sto eller valack. Om man sen ska avla så är stammen naturligtvis viktig men fortfarande även individen. Har sett exempel på riktiga ök (ston) som har stam som får avelsnördar att dregla men själv skulle jag aldrig för mitt liv köpa en avkomma efter dåliga ston även om den är toppstammad.
Om man vet vad man letar efter är väl självklart stammen viktig. Själv vill jag inte köpa något efter Quite Easy – jag vill inte ramla av.
Det är klart att individen styr om jag vill ha det lynnet, rörelsemönstret, storleken osv. Däremot så är jag intresserad av stam rent generellt och jag har en del önskestammar och en del icke önskvärda. Så om jag ska åka och titta på en häst så sorterar jag nog tyvärr bort några, i mina ögon, icke önskvärda stammar.
Sandakan, är ingen jag vill ha varken på möderne eller hingstens sida( skulle trilla av), Sohn der Sonne (efter det jag såg i Falsterbo)och sedan är jag inte överförtjust i Briaravkommor. Nu märker jag att jag har sorterar bort de som är lite vassa och det beror på att tanten inte vill trilla av.
En liten anekdot. Min syster var i Danmark för att köpa en ny häst. Hon är tvåbarnsmor så hon ville ha en lugn och frisk häst… De tog fram en riktig dröm efter Gribaldi-Schwadroneur.”Är den frisk, frågade syrran, har den alltid varit frisk?” ”Jo, den var mycket mycket frisk intygade ägaren” Köpet gick igenom och drömmen kom hem till Sverige. Nu var den ju inte bara mycket mycket frisk utan den var mycket mycket het och pigg, helt galen. Tydligen betyder frisk pigg på danska…
Det finns hingstar jag inte heller önskar i härstamningarna och detta grundar sig nästan enkom på vad jag sett med egna ögon.
Robin Z som var ohyggligt populär att betäcka med en tag har gett tunga, klumpiga hästar vad jag har sett även om det säkert finns massor av undantag.
Eftersom han var så populär så blev det säkert också så att man betäckte vilket ”skit-sto” som helst med honom och då är det ju inte alla gånger hingstens fel att avkomman blir på ett visst sätt.
Min erfarenhet av D-Day-avkommor gör också att jag skulle akta mig; alla jag sett har varit undersköna men knäppa på olika vis.
Akribori som Archie var efter har jag i efterhand fått höra har gett en hel del ”trögbollar”.
Sedan är allt detta generaliseringar där det säkert finns tusen undantag som bekräftar regeln så i slutändan måste man givetvis se till individen.
Men precis som Dressyrtant hade jag nog (kanske felaktigt) sorterat bort en del hästar redan innan jag åkte på köp-turné.
Jag har alltid lagt vikt vid stammen, det tycker jag är självklart. Min valack Calvin t.ex. har en mycket bra stam och jag hade ALDRIG köpt denna så då otroligt fula 3-åring om det inte var just för denna!
Vill främst veta temperament och förmåga och där får man ju en indikering när man ser till tavlan.
Har alldeles själv valt passande hingstar till mina ston och lyckligtvis sålt fölen till profit, just för att jag har ett humm om avel och har märkt att köpare (inte alla dock…) tycker att stammen är viktig.
Garanti, det får man trots allt aldrig.
Om jag numera skulle köpa häst så skulle stammen indikera om jag skulle titta på hästen eller ej – under förutsättning att jag vet vad stammen innebär.Är inte så insatt numera, har väl aldrig varit.
Detta då jag numera är ”tant” och vill ha en -som Birgitta uttrycker sig- handväska.
Egenuppfödda pållen är ganska lik Birgittas Kreon, dvs smart, ifrågasättande och med många egna åsikter.
Ett tävlingshästlynne kan jag tänka mig att han har,inte något för den orutinerade.
Ett arv från farfar Pilot?
Vi kommer ju bra överens då jag haft honom sedan föl, men jag skulle inte vilja börja med någon ny okänd tuffing så jag skulle försöka eliminera riskerna genom att studera härstamningarna.
Rie
Jag är inte alls fixerad vid härstamning. Har en busig quite easy avkomma som i mina ögon är helt fantastisk. Visst det kräver att man är sadelfast och inte räds hästar som bockar. Har fått höra från många att dessa avkommor är tjuriga etc. Min är alltid glad och vänlig. Jag hade nog inte tvekat för att köpa en quite easy igen.
Tycker stammen är oerhört viktigt! Vill ha prestationsblod på båda sidorna. Att betäcka men ung oprovade hingstar är inget för mig. Finns liksom ingen anledning. Stammen är också av betydelse längre bak i ledet och där vill jag också se bra blod. Själv gillar jag Robin Z-blodet men givetvis passar han inte alla ston.
Helst ska mor och farföräldrar också visat framfötterna. De bästa hästar ha ofta en låååång fin prestationsstamtavla. Skulle aldrig köpa en häst med okänt eller rent av dåligt blod.
Hälsningar
Lena
Alla hästar efter Quite Easy bockar så det är inget ovanligt Anna! Alla hästar e D-Day stannar i varannan hörna. Alla hästar e Bernstein är enormt tittiga och de efter Amiral ramlar man bara av! Och Masterhästarna är trutiga.
Sanningar givetvis med stora undantag, men vad gäller de hingstar som givit många avkommor (därav mina ganska gamla hingstar i exemplen ovan) kan man ju se en röd tråd. En fördel med detta är ju att om man är feg av sig och ÄNDÅ ska kolla på en Q E-häst så kan man ju PUMPA säljaren på om djuert ägnar sig åt bockerier, eller om D-day hästen verkligen inte har istadiga tendenser.
Jag tycker alltså INTE stammen är oväsentlig. Därtill är det i mina ögon väldigt bra med PRESTERANDE föräldrar. Och då menar jag inte unghästklasser etc utan att de upp i klasserna visar att de går att rida på så väl mentalt som fysiskt.
Stämmer med röda tråden på det jag känner till.
Jag har sett/haft kontakt med 3 Bernsteinhästar, samtliga tittiga. Hört och sett lite om en en DDay – den var inte rolig. Anföll ägaren när vi såg, bla.
Av ovanstående skulle inte jag titta på dessa härstamningar eftersom de inte skulle passa mig – om det nu inte betonades något helt annat i annonsen.
För rätt ryttare kan de ju vara pärlor.
Den Bhäst jag hade i stallet var en pärla i övrigt, även om han tex direkt såg att spettet vid uthuset hade flyttat sig en halvmeter sedan morgonen…
Rie
Härstamningen spelar ju såklart roll om man vill tävla/träna och söker vissa speciella kvalitéer. Rent prismässigt så tror jag dock att i priskampen mellan en valack och ett sto med exakt samma kvalitéer kan man nog vinna som säljare på att ha stoet särskildt om stoet har fina meriter – för det kan man ju avla på. Däremot förstår jag inte dom som ska ha en skogsmulle/nybörjar/första häst som skaffar sig en häst med både fader, moder och flera led tillbaks av toppblod VAD ska dom med det till kan man ju undra, och det är oftast dom som man hör pratat vitt o brett om hästens stam som om det skulle vara en garanti på att det är den bra/bättre häst, vilket det ju faktiskt ALDRIG är, snarare ett liiiitet försprång i sådana fall skulle jag vilja påstå.
/Stamtavlan
Ann H, tror du det är många som undrat om jag är riktigt klok som köpt en Quite Easy avkomma med Amiral på mammans sida…
Glöm inte bort att alla hästar har en mamma! 😉
Jag har kontakt med ägarna till tre hästar med samma mamma (rent fbl) som min och de har alla fyra samma temperament!
Papporna är dock relativt unga, oprövade hingstar, både registrerade holsteiner och halvblod.
Ett av syskonen går Intermediare och en annan nationell fälttävlan, så de är multitalanger allihopa. 😉
Vad ville jag ha sagt med det då – jo att man kanske kan höra sig för om hur mammans övriga avkommor blivit om man är tveksam till pappan.
/Nina
Måste bara påpeka att jag innan jag köpte P var och tittade på ett fyraårigt sto e. Bernstein. Hon var det coolaste jag träffat, jag red ut i skogen på henne och sen på ridbanan och upplevde henne som VÄLDIGT trygg och otittig. Det som gjorde att jag inte föll för henne fastän hon egentligen var en bra häst var att hon hade tråkig galopp och jag visste inte om jag kunde få den fin med ridning eller om den alltid skulle vara tråkig.
Får väl se vad min Bocellibebis kommer att utmärkas av för drag – än så länge gillar jag att han är så cool i alla situationer, även när han blir rädd för något han aldrig sett är han cool och knatar snällt med mig i snöret 🙂
/My