Scenario:
Du har redan haft en riktig ”bad-hair-day”-dag när du kommer till stallet efter jobbet.
När du ska göra i ordning dina foderspannar ser du att den stallkamrat som fodrade på morgonen har glömt att ge din häst sitt kraftfoder.
”Det var ju själva faaaan” ryter du till argt och precis då uppenbarar sig den skyldiga.
Den skyldiga börjar stamma fram en ursäkt men du tränger dig bara förbi med orden ”hur svårt kan det vara” och går sedan iväg för att hämta din häst i hagen.
När du kommer tillbaka har stallkamraten åkt.
Vad gör du nästa gång du träffar denna stallkamrat:
* Låtsar som ingenting, är trevlig och pratar på som vanligt.
* Ber om ursäkt för ditt tidigare uppförande och skyller på att du var på otroligt dåligt humör redan innan.
* Tjurar i flera dagar och pratar knappt med stallkamraten.
Nr 2 om det är nån jag känner väl och gillar, Nr 1 om det är nån jag inte känner eller brukar ha att göra med. Aldrig Nr 3! – jag är vuxen!
Ber om ursäkt förstås för att ”du” överreagerade. Kan få in en liten kommentar såsom ”jag var på så himla dåligt humör”.
En häst dör inte av en missad måltid!!!!! Nåt annat vore om den glömts ute i hagen utan täcke över natten i snöstorm på vintern… t.ex.
Tycker det är jätteviktigt att kunna be om ursäkt, även om man just då blev arg.
Eftersom jag har stått inackorderad i över 20 år och därigenom träffat trettioelva miljoner hästägare har jag också haft möjlighet att bli rasande på en del av dom genom åren.
Jag har dock alltid försökt att tänka som så att vi kanske måste träffas dagligen i ytterligare gud vet hur många år till och att det därför inte gagnar mig att bli ovän med folk.
Jag försöker därför att i görligaste mån bita ihop och inte säga något och att få verbala utbrott….tja…då vet jag inte vad som skulle till- ett otroligt grovt övertramp som drabbade min häst allvarligt i så fall.
Skulle någon bete sig illa mot mig men därefter be om ursäkt stryker jag lätt ett streck över det hela- det hedrar personen tycker jag.
Men att få anfall och skrika och bära sig åt och sedan låtsas som ingenting- nej, det går inte hem hos mig alls!
Två såklart, särskilt om man inte känner personen väl. Det blir ju den uppfattningen den får av dig annars.
har mitt eget altenativ…
Ringer upp stallkompisen och ber om ursäkt direk. Förklarar att det gått emot mig lite idag och så hoppas jag på att det är ok.
fast jag brukar inte brusa upp och om det är något så försöker jag ta det personligen med den det gäller så snart det är lämpligt.
Vi har redan haft ett icke fungerande stall och tänker oss för rätt noga nu för tiden.
Sen är det ju ett gift par och jag som arrenderar gården och håller i tömmarna och vi försöker i mesta möjligaste mån att ha raka rör och vi har tydliga regler för mycket med stall och hästskötsel.
Fast det är klart. Alla kan ju ha en dålig dag någon gång och så länge det inte är en ful vana så är man förlåten.
Alla kan även missa och göra fel. men ingen gör det av ren djävulskap.
mvh
Cia