Blev faktiskt bara trött igår när jag läste att det åter ”stormar” kring Patrik Kittel.
”Att man bara orkar” är faktiskt min spontana reaktion även fast jag varken känner Patrik eller har besökt hans anläggning och sett hur han tränar sina hästar där.
Men det känns ändå som att djurrättsaktivister med flera borde lägga sin energi på långt allvarligare saker än en häst som på en ögonblicksbild böjer in sin hals väl mycket.
Orkar inte ens orda mer om detta men här en bra artikel tycker jag:
http://bloggar.aftonbladet.se/ryttarbloggen/2012/08/onskar-jag-var-dressyrhast/
håller med dig! Tror att ”hobbyhästarna” har det mkt värre! Eller rättare sagt, jag VET att de har det mkt värre…
Jag tycker att det är jättebra att/ om missförhållanden vad gäller djurskydd etc uppmärksammas- tro inget annat men detta blir liksom på en så fjantig nivå att jag inte ens kan ta det på allvar.
Det är som om man hade börjat anmäla hobbyryttare som inte mockar ordentligt till sin häst varje dag eller råkar glömma att tvätta rent hästens vattenspann.