Idag kunde jag glatt konstatera att stallägaren ännu inte hunnit plöja min favvo-stubbåker som jag trodde att jag sa hejdå till i förra veckan.
Så det blev ett lekfullt dressyrpass där och NU var det nog sista gången för i år.
Det där med lekfullhet tror jag är viktigt med en häst som Kreon; han jobbar på så villigt och bra att det är lätt att bara kräva mer och mer eftersom han har så lätt för det mesta men blir det för bra blir han arg och det vill jag ju inte.
Då är det bättre att leka med olika rörelser, blanda lätt och svårt och lura Kreon lite så att han knappt förstår att jag har fått honom att göra sådant som han helst vill låta bli (använda sitt högra bakben lika mycket som det vänstra tex).
Efter vårt fina pass skrittade jag ut en kort sväng, jag vill gärna fortsätta vår ensamhetsträning ute även om det går tusen gånger bättre med sällskap men när jag ger mig ut på så här korta rundor och väljer ”rätt” vägar brukar det gå helt problemfritt.
