Idag var planen att dressyrträna lite och jag skrittade bort mot min kära åker (fortfarande oplöjd…hah!).
Jag hann inte skritta många meter förrän Kreon började piska argt med svansen- EXAKT så som han gör på tävling när han är störd men som han inte gjort på evigheter hemma.
”Men WHY….!” hann jag tänka och även ”nåja…något återfall får man kanske räkna med” men kände också att jag faktiskt inte blev rädd utan mer sporrad att ”nu ska vi nog rida/reda ut det här lille vän”.
Efter några varv i skritt och trav beslutade jag mig dock för att bara för säkerhets skull verkligen kolla igenom Kreon, kanske hade jag satt på en strykkappa snett eller vad tusan vet jag….och inte för att jag egentligen TRODDE det men… just in case….
Men nu ska ni höra….när jag hoppar av och tittar under Kreons mage ser jag hur det sitter ett långt och tjock halmstrå (?!?) rakt in i skapet.
Jag drog så klart loss detta och Kreon sa ungefär ”tack…ska vi rida ordentligt nu då”.
Och det gjorde vi :)!
Galopp kors och tvärs över jätteåkern, i sluta, samlat, med något byten osv- i galoppen försöker jag jobba ännu mer bakbensstärkande då detta är Kreons bästa gångart och han har lättare med form osv än i trav. I trav koncentrerade jag mig på form, tempo och tempoväxlingar, halvhalter- tja…allt för att få fram en så självbärig trav som möjligt.
Kreons svans hängde rakt ner så som den ska och jag var 100 % nöjd efter 45 minuter och skrittade ut på en mycket sansad runda i 15 minuter.
Ganska lustigt det där med halmstrået men kunde prinsessan på ärten inte sova så är det kanske inte konstigt att Kreon inte kunde gå :)!
