”Åhhh…låt det aldrig ta slut”; ja, det var så jag kände i slutet av morgonens ridpass.

Jag ville bara rida vidare i en evighet men besinnade mig efter ändå ganska många varv i en för Kreon mycket härlig trav.

Sedan jag slutade att rida med gramanen har jag fått ett helt annat sug i tyglarna och medan Kreon tidigare gärna knäppte av lite i nacken så känner man nu ett härligt ”motstånd” och att näsan är mycket mer framme.

Och innan eventuella gramanhatare börjar sjunga ”we told you so” i kör så vill jag bara säga följande:

Jag har hela tiden varit väldigt medveten om gramanens för och nackdelar i just Kreons fall och har ju också tidigare berättat om hur jag resonerat i denna fråga; att jag under en period valde att ”ta det onda med det goda” dvs känna mig säkrare i sadeln med gramanen och våga rida i stället för att riskera att bli rädd när Kreon höll på som värst även om nackdelen blev en häst som kunde dra in näsan och inte riktigt ta stöd framtill.

Och jag är inte främmande för att ta till gramanen igen (tex vid uteridning) skulle jag känna ett behov, jag tycker trots allt att den hjälpt mig väldigt mycket.

Men idag fick jag alltså till en väldigt ”kadensig” trav som också gick bar att reglera, både vad gällde form men också takt och tempo.

Sedan ska jag vara ärlig och säga att jag (tyvärr) tror att traven KÄNNS ännu bättre än vad den SER UT- det finns dock gränser för hur mycket man kan förbättra en gångart och jag har svårt att tro att Kreon är färdig för världscupen redan nu 🙂 !

I eftermiddag väntar ett efterlängtat besök- rapport kommer i kväll!     

Insåg igår eftermiddag att det verkligen var tur att jag utnyttjade det finna vädret i helgen till att rida utomhus för när jag kom till stallet regnade det och var hur gråmulet som helst och så fortsatte det hela kvällen och även i morse- blä….

Till och med i mörkret på väg upp till ridhuset kunde jag se att Kreons hage, som var torr och fin i helgen nu var ”modell bassäng”- dubbel-blä…

Ridningen gick i alla fall fin-fint och den initiala segheten från igår var borta, kanske för att jag hade tagit på mig sporrarna idag?

Jag fick en riktigt otäck Archie-flashback igår när jag tryckte på med skänklarna och reaktionen blev….nothing….det vill jag inte uppleva flera gånger.

Idag njöt jag framför allt av Kreons höger-galopp som känns sååå fin…den har ju alltid varit lite av hans ”paradnummer” även när han inte kunde någonting ha ha.

Nu galopperar han så samlat och väldigt uppe med näsan men han började också denna gångart idag med att ”leka” lite med sin ägare och påbörja ansatser till piruetter och byten- det kändes som att han ville förekomma mig eftersom jag ju gjorde några byten igår och han kan börja hitta på sådana här grejer när han inte lyssnar som jag vill.

Jag fick tala om att ”nej…du ska varken byta eller göra piruetter” genom att fortsätta rida framåt med tydliga och framåtdrivande hjälper och då slutade svajandet snabbt.