På tal om förra veckans samvetsfråga om att tävla i klasser där man egentligen är ”överkvalificerad” undrade en läsare när jag tycker att det är dags att gå vidare från en klass till en annan.
Jag måste säga att jag gillade det uppklassningssystem som fanns när jag började tävla- det rensade ut de värsta ”rosett-jägarna” och sporrade nog också en del att träna för högre klasser eftersom de inte kunde sitta och harva runt på samma nivå med ”tusen” placeringar hur länge som helst.
Idag kan man göra som man vill på lokala tävlingar (där jag ändå gissar att de flesta tävlande i Sverige befinner sig) och personligen gillar jag det inte.
Visst kan man tycka att det är fjantigt om vuxna människor blir ledsna eller sura över att andra kommer och ”tar” rosetterna eftersom de egentligen är överkvalificerade men dels är det inte bara vuxna som tävlar och dels så anser i alla fall jag att tävling är tävling- oavsett nivå och att reglerna därför borde vara likadana.
Personligen anser jag att det är mycket upp till en själv och ens samvete eller vad jag ska kalla det att avgöra när man ska sluta att tävla en viss klass.
Man är ju och resonerar olika och medan tex jag hade tyckt att det var…ja faktiskt PINSAMT att mer eller mindre alltid vinna på en viss nivå så finns det andra som bara tycker att det är jättekul.
Minns att det fanns en häst i Skåne som för X år sedan hade typ 20 segrar i LA under ett och samma år- den hästen hade JAG inte tävlat mer på den nivån, det året i alla fall (och kanske aldrig mer) men man resonerar som sagt olika.
Sedan kommer man ju till frågan vad gäller just övergången från tidigare LA till MSV B eller som klasserna ser ut idag från MSV C till MSV B.
Vad gör man med en häst som går SUPER i MSV C men som man inte lyckas lära galoppombyten?
Detta scenario har jag hört om några gånger så det förekommer absolut.
Ska man sluta tävla helt, fortsätta att ”harva runt” i MSV C och ”ta” rosetter fast man är för bra för klassen eller ska man börja tävla MSV B fast man inte behärskar alla rörelserna på denna nivå?
Men är det inte tvärt om? Att det är på lokala uppklassningen finns kvar men ej däröver.
Personligen tycker jag att om en häst har flertalet placeringar på en nivå brukar en vara redo att gå upp ett steg. Förvisso är konkurrens-skillnaden mellan t ex en regional MsvB »på landet« och en nationell MsvA ganska stor och hoppet där emellan kan nog bli överraskande stort vad gäller resultatet. Likaså fr MsvA och upp till SB. Många hästar/ekipage som kanske har åratal av placeringar på MsvA-nivå kommer ju ändå inte längre. Men talar vi LB, LA, MsvC är det ju fortfarande bara »grundridning« och givetvis bör man gå upp i klasserna när man har stadiga bra procent och placeringar i befintlig klass.
Eftersom man inte får några poäng från lokala tävlingar kan man i teorin vinna 50 lokala LA och ändå inte bli uppklassad.
Aha!
Jag tycker det är skillnad på att harva runt i lätta klasser, mot att fortsätta rida högre klasser trots vinster. I de lägre klasserna hittar man allt från unghästar till nybörjare, och de ska inte behöva tävla mot ringrävar. I de svårare klasserna är däremot motståndet inte lika varierande, och vinner du så vinner du, det är inte lika lätt som att vinna en LC.
Just att komma vidare från MSVC till MSVB har nog blivit en stötesten för många som vill komma vidare. Man kan ju ha en häst med mediokra gångarter och som ör lite rak och stel i skolorna och då klarar man inte kvalgränsen, men man kanske ändå vill rida program med byten om hästen kan. Hur ska man se på det?
Spontant har jag inget bra svar på det Marie. Någon annan kanske har?
Att få över 62% i MsvC har inte direkt med hästens gångarter att göra… Den kan röra sig ganska mediokert, är den bara lydig så bör räcker det. Men visst, den behöver ju göra skolor för 6:or i alla fall. Gör den inte det så kanske den ändå inte ÄR redo för MsvB. Då får man klara sig utan just bytena… 🙂