Ni vet ju hur jag brukar tjata om hur litet häst-Sverige är och hur alla, på ett eller annat sätt känner varandra?
Det är nästan helt otroligt hur jag dagligen får bevis på ovanstående och jag brukar därför också råda yngre hästvänner och bekanta att tänka sig för hur de bemöter folk de lär känna inom hästeriet (ja, överallt egentligen) för man vet aldrig när något man sagt eller gjort kan komma tillbaka och bita en i rumpan, när man plötsligt står i beroendeställning till någon man inte varit så juste mot eller när man vill ha något av någon man aldrig i livet trodde man skulle behöva fråga.
En vän berättade om just detta häromdagen- hur en närstående enbart genom KONTAKTER fick någon mycket eftertraktat, något som personen kanske hade behövt att vänta på i månader eller rent av ÅR annars.
Jag minns vilket märkligt sammanträffande det var när jag ringde på min nuvarande stallplats.
Det visade sig att min hovslagare sedan mer än 20 år tillbaka befann sig i det stall där jag ringde om stallplats PRECIS när jag ringde och en av stallägarna råkade nämna detta för honom.
Eftersom min hovslagare även känner mina stallägare mycket väl (vilket jag inte hade en aning om då jag ringde på annonsen) är jag tämligen övertygad om att jag INTE hade fått någon stallplats om han hade ”varnat” för mig som person och då hade jag alltså gått miste om en jättefin möjlighet enbart på hans ord.
När jag stod på ridskolan var det ibland så att folk, när de väl hade sagt upp sin stallplats, började snacka jättemycket skit om stallet, hur dåligt allting var osv.
Ni kan ju gissa vad som hände när samma personer, kanske flera år senare, trots allt hörde av sig och ville ha boxplats igen?
Så…kan man ska man försöka hålla sig vän med alla eller i vart fall bete sig anständigt. Sedan kan man inte älska alla och alla kan inte älska en tillbaka med det är, tycker jag, väldigt onödigt och kan bli kostsamt på många olika sätt om man får rykte om sig att vara en person som folk helst av allt inte vill ha att göra med.
Posted
