Idag upplevde jag samma sak som jag ofta gör efter en träning- att en del övningar går ÄNNU bättre dagen därpå och det kan ju undra vad det beror på?
Jag tror faktiskt inte att det har med ren inbillning att göra (typ att man känner sig så mycket bättre när man inte har en tränare på plats som kan spräcka hål på ens rosa illusions-bubbla)- kanske är det helt enkelt så att man behöver smälta övningen så att säga?
Eller så slappnar man av när man inte behöver ”prestera” inför tränarens ögon?
Ja, inte vet jag och egentligen spelar det ingen roll-huvudsaken är att man vet hur man själv och hästen funkar.
Idag tyckte jag att öppnorna var ännu bättre än igår i alla fall, punkt slut :).
Kreon känns över lag starkare, liksom tyngre i kroppen på ett bra sätt och jag hoppas att min teori om honom ska stämma; att när han orkar mer kommer det att bli hur bra som helst.
Fortfarande brister det i styrka vilket märks på olika vis; oförmåga att bibehålla takt, form, tempo hur länge som helst men när det glimmar till njuter jag verkligen.
Min älskade Gullis- han behöver varken tänka på takt, form eller tempo :).
