Härom dagen, när jag gick förbi Kreons hage och han hälsade på mig med en riktigt mullrande gnäggning som verkade komma ur djupet av hans hjärta mindes jag ett uttryck jag inte sagt på många år: ”det var värt femtio spänn”.
Så brukade jag säga varje gång Heron mötte mig med sin exalterade gnäggning när jag kom till stallet från jobbet, ibland trött och sliten men sååå glad när jag såg honom.
Det HADE verkligen varit värt 50 kronor att få ett sådant välkomnande och tänk…jag fick det gratis nästan varje dag.
