Vad härligt det är med en ny ledighet efter 2 dagars arbete men jag märker att jag har lite svårt att orientera mig gällande vilken veckodag det egentligen är.
Men men…det spelar inte så stor roll- det viktiga är att man tar tillvara på dagarna och det tycker jag att jag försöker göra.
I morse regnade det när det var dags att släppa ut hästarna och jag tyckte nästan lite synd om dom när de låååångsamt vandrade ut i sina gyttjepölar- för så ser våra hagar ut just nu. 2 travsteg så har det stänkt lera högt upp på täcket kunde jag konstatera härom dagen och det har inte blivit bättre sedan dess.
Men inget ont som inte har något gott med sig- nu är äntligen alla isgator som hindrat framkomligheten vid uteritt borta vilket jag och Maria nöjt kunde konstatera när vi gav oss ut med våra djur.
Vi kunde trava mycket mer/ längre än vid de föregående ritterna och behövde varken titta efter isfläckar eller klättra över snövallar för att ta oss fram.
Idag passade jag förresten på att besöka den där outlet-affären som jag berättade om i ett tidigare inlägg idag- mer om detta i ett separat inlägg senare i kväll.
När jag körde från stallet på eftermiddagen visade min bils temperaturmätare plus 7 grader och jag var glad att jag på morgonen tagit beslutet att befria Kreon från hans varma stalltäcke- se ovan.
Jag har ju ett uppenbarligen varmt djur som trots att fönstret vid boxen ibland fläktar så det känns som att man står utomhus kliar sig i perioder vintertid och nu har han gjort det i några dagar igen.
Inte så våldsamt som han kan göra ibland då han nästan välter allt i sin väg men ändå och efter allt jag provat och kollat kan jag inte tro annat än att han ibland helt enkelt blir för varm under täcket och det är när man tar av det och efter man har ridit och han är svettig som han kliar sig.
Idag bytte jag till ett urtvättat termotäcke från Ullared (inget fel på den passformen inte…trots att täcket har kostat typ 300:–, säger jag på tal om gårdagens back on track-täckes diskussion).
Har förresten glömt att berätta att Gullis firade en traumatisk julafton.
Som ni kan se på bilden ovan spanar han ibland efter om dörren till sadelkammaren är öppen så att han med blixtens hastighet kan….
….smita in och lägga sig på en stall-låda där han gosar ner sig på ett täcke och somnar.
Så hade han tydligen gjort på julafton också då jag var den som sist var i sadelkammaren och låste densamma vid 15.00 utan att notera min lille katt och sedan fick han inte komma ut i friheten förrän en av de andra hästägarna ”hittade” honom nästa morgon.
Stackars Gullis fick alltså inte se på Kalle Anka med Katten med Hatten….vilken julafton va´ :)?
