Läste en artikel i senaste Ridsport där ett hobbyuppfödarpar säger att de ska sluta att ta fler föl eftersom marknaden är helt död och de inte blir av med sina hästar.
När jag kollar på Facebook konstaterar jag att det blivit allt vanligare att man efterlyser folk som kan ta hand om både hundar, katter och numera även hästar ”för annars måste jag ta det tunga beslutet….” (läs: djuret kommer att avlivas).
Av ovanstående kan i alla fall jag inte dra någon annan slutsats än att det finns ett ”djuröverskott” i Sverige- i alla fall vad gäller tex hundar, katter och hästar.
Jag försöker alltid att förtränga vad som händer med alla dessa djur för rimligtvis så är det inte alla som får nya ägare hur många nödrop man än postar på både Facebook, Blocket och andra sidor på nätet.
Tyvärr tror jag att det är mycket svårt att få gemene man att ”ta sitt ansvar” och inte varken AVLA eller köpa in djur från utlandet- var och en tycker ju att just den ska få göra som den vill och tänker kanske inte på (eller bryr sig inte) att man bidrar till detta överskott.
Förra veckan läste jag om en hundtransport från Rumänien som hade stoppats här i Skåne- inspektör kunde konstatera att djuren INTE fraktades på ett ”tillfredsställande” sätt då bla vissa burar var för små.
JAG kan inte begripa varför man ”måste” ta sig an hundar från Rumänien (hur illa de än far där) när vi inte ens kan rensa ut det hundöverskott som finns i Sverige.
Vill man ta hand om en hund som far illa/ riskerar att avlivas för att ingen vill ha den behöver man verkligen inte gå ”över ån för vatten” och importera en sådan hund- det vimlar av dom i Sverige.
Och vad gäller avel av både hundar och hästar ser jag samma fenomen: folk betäcker tex ston som enligt mig inte besitter en enda egenskap värd att avlas på där MINA kriterier är:
Utmärkt exteriör
Egna mycket goda tävlingsmeriter (framgångsrikt tävlande på minst MSV A nivå)
Utmärkt temperament
Utmärkt ridbarhet
Om hästen alltså varken är snygg att se på, fin att rida eller trevlig i hanteringen; varför i hela fridens namn ska den föra sina gener vidare?
Helst ska ju enligt mig alla 4 kriterier enligt ovan vara uppfyllda men om INGEN av dom är det….nä…jag fattar det inte….
Hundar är nästan värre för medan ett sto till 99 % endast får en avkomma åt gången så kan en hund få det tiodubbla och vad gör man då om man inser att ”hoppsan…ingen mer än jag själv tycker att mina hundar är något att ha”?
Så tänker ju jag med Soya- hade jag SÄKERT vetat att hon bara skulle få en tik-valp hade jag parat henne utan att tveka; JAG skulle gärna vilja ha en tik efter henne.
Men tänk om hon fick 8-11 valpar som jag inte blev av med?!?!?!? Hemska tanke!!!
Visst är Soya ”fin” i mina och vissa andra lekmäns ögon- hon har ett härligt temperament tex men det finns det en miljon andra whippets som OCKSÅ har och som DESSUTOM är mer exteriört korrekta och har presterat långt bättre än Soya i både utställningsringen och på tävlingsbanorna.
Nej…jag har ingen aning om hur man ska stoppa folks ibland fullständigt ogenomtänkta avel med sina djur- har ni?
Eller ska vi bara rycka på axlarna och konstatera att ”så är det- trist men sant” och stillatigande se på medan en mängd djur avlivas för att ingen vill ha dom?
Men hur tänkte du nu? Angående hästavel menar jag? Ston bör få sitt första föl senast samma år de fyller 11 för att minska riskerna. Hur många tror du hinner få resultat i msvA innan dess? En häst kan ju dessutom vara väldigt begåvad och sund men med skit i sadeln lär den knappast komma längre än till LA plus att den förmodligen även kommer bli halt pga kass ridning.
Tycker att det räcker att ston är klass I eller diplom på 3-årstest för att rekommenderas vidare till avel. Då är både exteriör, gång och hopp bedömd.
Vilka av dina kriterier uppfyller Kreons mamma?
Jag skrev att jag tyckte att NÅGOT av mina 4 kriterier borde vara uppfyllda men helst alla 4.
Kreons mamma har jag svårt att uttala mig om (och det är ju dessutom inte jag som har valt att avla på henne) då jag endast sett henne som hastigast vid ett tillfälle i boxen, med megatjock vinterpäls och med föl men av olika anledningar gissar jag att hennes temperament var utmärkt, troligen även exteriören (har sett ytterligare 2 avkommor förutom Kreon).
Att en häst ska lyckas uppnå bra resultat upp till MSV A när den är 11 år finner jag inte alls omöjligt, tvärtom- med en BRA ryttare, men som sagt- det är ju bara en av 4 kriterier som JAG tycker att man bör beakta.
Att hästarna är för många och kostar för mycket (för ägaren) handlar nog också om den lågkonjunktur vi fortfarande befinner oss i. Priserna sjunker även på importhästarna, något som speglar Europa i övrigt.
Det är givetvis viktigt att alla tar sitt ansvar och inte bidrar till (fler) oönskade djur. Det gäller ju alla djur; hundar, katter, hästar mfl.
Det borde vara självklart att man kastrerar sina utekatter, inte bestäcker älsklingshästen för ”det är ju så gulligt med ett föl” eller parar sin hund med grannens för ”dom tycker så mycket om varandra”.
Jag håller verkligen med om att det är skrämmande. Gjorde misstaget att kolla hundannonser på blocket för nåt år sedan när vi var inne på att skaffa. Det mest skrämmande är de som avlar massa konstiga ”blandraser”, typ små väskhundar som de lurar på tonårstjejer. Bara det att ingen vet hur djuret kommmer bli varken psykiskt eller fysiskt då man blandat mer än två raser och faktum är att det nog ofta tyvärr blir mer fel än rät i sådana fall. Då har man ju inte avlat för att man brinner för sina djur utan snarare för att man tror man ska tjäna sig en hacka? Eller? Näe jag fattar inte heller hur en del tänker!
Visst finns det för mycket djur av uppfödda av oseriösa personer som rätt ofta dessutom far illa pga av okunskap. Tillhör väl saken att jag har en familjemedlem och är ganska involverad i hundavel. Jag fattar inte heller grejen med att köpa gatuhundar från olika hörn av världen… däremot så har jag en importerad hund men det beror på tanken att få in lite andra linjer för att bredda avelsbasen.
Angående hästavel så håller jag med Anna. Många av de bästa avelstona vi har idag går inte i avel utan tävlas istället. Fina resultat på 3-års/kvalitets tycker jag är fullgott och gärna titta bakåt i stammen på prestation ( däremot blir jag inte avskräckt av att det gått dåligt på ett 3-årstest- det är unga hästar och man vet aldrig, finns de som gjort det mindre bra men ändå startat 150 senare i livet). Asvh har ju dessutom kriterier för selektionsston som man rekommenderar att de ska gå i avel. Vilket jag tycker är gott nog. Däremot blir jag lite skrämd när man ser väldigt höga betäckningssiffor på hingstar som är godkända vid 3-års ålder eller hingstar som man rear ut betäckningar på ( Warsteiner) och därav får högt antal avkommor. Avelsarbete är ju inte bara något som sker i ett steg utan är resultatet av år av planering ( som exempel hur de fick fram Totilas) så jag tycker inte bara man ska titta på prestation. För att uppnå det man vill så lyckas man inte i första steget utan det kan ta flera generationer och dessutom gäller det att upptäcka VAD som förvärvs.
Jag vill absolut understryka det du säger! En konsoliderad stostam är värdefullare än en enskild individs prestationer när det gäller att målmedvetet avla fram tävlingshästar. En stostam som i flera generationer levererat stabila hästar som presterar efter respektive ryttares förmåga är guld värd. Jag har en uppfödare jag känner som säger att hennes avelsmål är ”hästar som vanliga ryttare kan tävla msv b-msv a med”. Hon lyckas i förvånansvärt hög procent. Hon har dessutom slutat avla på äldre ston. Nu väljer hon ut bra ungston, tar ett par-tre föl på dem, utbildar dem och säljer dem. På så sätt tar hon vara på avelsframstegen tidigt. Men när det gäller hästar så vill ju inte alla ha tävlingshästar. Jag tror att det viktigaste är att ha en tanke med vad man avlar fram – och man bör ha funderat på om det finns en marknad för det. Sen är ju inte hästavel det mest lönsamma man kan ägna sig åt, oavsett…
Hundar vet jag inte så mycket om, mer än att jag kan tänka mig att det är lockande att ”avla” eftersom det går fort och du får många valpar. Där finns ju en potential att tjäna pengar.
När det gäller katter – kastrera! Vi skulle gärna ha haft en unge efter vår fina hona, som har väldigt goda egenskaper. Men man får ju inte bara en utan många, år efter år. Därför är våra honor kastrerade. De allra flesta katter som föds är ju inte resultat av avel utan kommer sig ju av att det springer runt okastrerade katter överallt. Det bidrar dessutom till den syn på katter som ”mindre värdefulla djur” som många har.
Jag har ju den krassa åsikten att döda djur lider inte, så om man inte hittar ett hem åt sin häst-katt-hund m.m så är det kanske bättre att avliva än att ge bort till första bästa……
Ja, jag måste nog säga att jag är av den åsikten också hur tragiskt det än är.
Haller ocksa med om det. Battre avliva overskottet an lata det vanskotas. Vore givet bast om det inte fanns nagot overskott, men folk verkar ju ha problem att lata bli att avla fram mera (vad har dom for problem?? Kop en jycke istallet for att avla fram 10 nar man bara ’behover’ en!).
Förmodligen för att valpar o kattungar (och föl) ääär ju så söta! Jag skulle gärna ta kattungar på vår lilla tjej som nu börjar närma sig steriliseringsålder men aldrig. Tänk om man inte hittar hem åt dom eller om de hamnar i ett dåligt. Nej tack.
Nja… Alltså ska man se det på det sättet så är vi ju för många människor på vårt lilla klot också, men ingen är väl sugen på ännu en förintelse eller funderar på att utrota överskottet av människor? Stoppa överdriven/felaktig avel och ta vara på de djur vi har. Adoptera istället för att köpa nytt. Annars får man aldrig ordning på problemet, man kommer bara avliva en massa djur och några år senare har man samma problem igen = jävligt ond cirkel.
Ibland anar man att folk av både FEGHET och rent ut sagt SNÅLHET vill lämpa över ansvaret på extremt svårplacerade djur på andra- bara för att själva slippa fatta beslut om tex avlivning eller kostsam rehabiltering.
Usch, skulle aldrig ha samvete för det. Tänk om de blir vandringsdjur som hamnar i hem efter hem och/eller vanvårdas. Mkt värre.
Nu beror det ju så klart på omständigheterna men jag har inga problem med att avliva djur- då vet jag var de är så att säga i ställlet för att riskera att bli just vandringspokaler.
Sedan är det väl så att tex normala djur som folk köpt för ett rimligt pris långt mer sällan råkar ut för detta öde än djur med olika skador/ lyten/ egenheter och som man kanske sålt för en spottstyver eller rent av skänkt bort.
Vår ena ungkatt, som kostade en del, hade tyvärr en redig olat som vi inte fick bort trots försök under ett halvår. Efter mkt ångest tog vi det sorgliga beslutet att ta bort honom. Hellre det än riskera framtida dåliga hem.
Såg precis följande annons och kan inte förstå varför man inte kan låta en 25 år gammal ponny faktiskt somna in:
Min New Forestvalack född -88 behöver ett nytt hem. Anledningen är att jag fått barn och inte tar mig tiden längre. Han är mycket pigg och jag tror han har mycket kvar att ge. New Forestponnies kan bli gamla. Han är grundutbildad och sedan regelbundet riden tills för 4 år sen (då jag blev gravid) och har alltid varit pigg och framåt. Han har alltid varit frisk förutom fång som han fick för ca 10 år sen men varit fri från i minst 5 år genom försiktighet vid bete. Veterinären kollade tänderna i höstas och de såg bra ut.
Hovarna är regelbundet skötta av välutbildad hovslagare.
Nu vill jag att han ska komma till ett bra och varaktigt hem med lätt arbete och ompyssling.
Håller helt med dig Birgitta! Tycker allt för ofta att man hör folk som betäcker sina ston för att de antingen inte håller eller ”den blir nog trevligare när den fått föl”!
Håller fullständigt med dig Birgitta. Min åsikt är att väldigt många (dom flesta) bara tänker på sin egen kortsiktiga vinning och totalt struntar i dom effekter dom bidrar till. Hade varit trevligt att bli överbevisad om motsatsen.
Den vanligaste uppfödaren är en medelålders kvinna som tar ett föl på sitt sto.
Det är bra att betäckningarna minskar. Bara hoppas kvalitén blir bättre på dom som föds upp.
Just nu tycker jag att hobbyhästarna har för vasst temperament. Som i sin tur leder till avlivning eller triangelmärkning. Och om triangelmärkning tycker jag ett stort inte. Dessa hästar tappar totalt i värde och kan valsa runt hos människor som egentligen inte har råd eller vill ha ett gulligt föl.
triangelmärkning känns också väldigt gammeldags, sorry men håller vid att det är bättre att avliva. Många förfäras när folk säger att när hästen inte håller för fullt arbete/hobbyridning längre så kommer den att avlivas, dels pga att flera hästar är numera avlade för att prestera och flertalet trivs inte som pensionärer…
Det är inte lätt det där…jag kan förfäras över bilder på tex hundar och hästar med BENPROTESER…där känner jag att ”det är nog” men om min EGEN hund blev svårt sjuk/ skadad så vågar jag inte svara på hur långt jag hade gått för att rädda henne.
Har sett en del exempel på detta; kloka, rationella människor som i princip låtit egna djur LIDA för att man inte velat se hur illa det är ställt medan jag är övertygad om att samma människor hade sett och påtalat detta hos ANDRA.
Anna-Kajsa
Åh vad roligt att du också betonar stoets betydelse! Jag tycker det är alldeles för mycket om hingstarna. Ett bra sto är guld värt! Dessutom tycker jag man kan skilja på en sak.. inte avla på hästar som inte håller för ridning. MEN det finns ju ston som råkar ut för en olyckor i tidig ålder men har gjort 3-års tex och då ser jag det snarare som en förlust att inte avla på dem.
Problemet är att det INTE avlas fram hobbyhästar utan tävlingshästar! Inte alla men många tävlingshästar är för svåra för hobbyryttare. Förvisso jag är hobbyryttare men med en tävlingshäst.. som jag trots allt klarar av. Idag har ridskolorna svårt att hitta bra hästar till sin verksamhet och många hobbyryttare sitter med alldeles för svåra hästar.
Hundavel. Visst i många fall så tas det valpar för min hund är så söt och fin och grannens hund passar ju bra. Eller jag kan tjäna en hacka på att sälja minihundar för de är populära nu. Seriös hundavel kan absolut löna sig ekonomiskt men man måste vara beredd på att det verkligen kan gå åt pipan.
Däremot så är jag av åsikten att avliva ett djur på ett korrekt sätt i många fall är betydligt schysstare än att försöka skicka det vidare. Allvarligt om du skänker bort en häst, hur garanterar du att den inte hamnar på en slaktbil till Italien? Då är det väl bättre att ta sitt ansvar och slakta/avliva och ta kostnaden. För någonstans måste man ju räkna med att det kommer att ta slut?
Ja, jag håller med. Skulle inte betäcka mitt sto förrän hon går msv i minst två grenar för hon har lite brister som gör att jag inte ser henne som ett bra avelssto annars. Whippisarna får heller inte föröka sig. De är inte de lämpligaste individerna.
Jag har ju fött upp ett sto som visat mycket bra resultat som hopphäst – nationella segrar i 130 med en junior, på väg upp i 140. Men hade jag haft kvar henne i min ägo hade jag nog inte betäckt just henne – hon är alldeles för svårriden. Hennes tävlingsresultat väger i mina ögon inte upp det. Däremot min röda – hon kommer från en gedigen stam, har dubbeldiplom i Tyskland, är dessutom fjärde generationen statspremiesto. Blup ligger rejält på plus. Stona bakom henne har levererat tävlingshästar och avelshingstar av god och jämn kvalitet. Hon är ett avelsmaterial – även om jag som ryttare begränsar hennes tävlingskarriär (hon har några plac i Msv C, en i Msv B). Men med den ekonomi det är i hästuppfödning idag så har jag ändå valt att avstå. Eventuellt skaffar jag en egen påläggskalv undan henne så småningom.
Tror det handlar mycket om med att just med hästar så är marknaden så otroligt mättad. Jag blir mörkrädd att folk dessutom tar såna enorma överpriser!
Är det ”bara” en liten ridponny med okänd stam som är lite insutten är den inte värd liksom 50 tusen…
Fattar inte hur folk tänker med dessa fantasipriser ..
Sen får panik när de inte blir av med hästen när det är dags att ta in efter betet och då hamnar hästen vartsomhellst till vilket pris som hellst.
Man får tänka på VAD man avlar, snarare ATT man avlar.
Det måste finnas efterfrågan, det är det många glömmer.
Det finns det ju!
Men man får tänka till och titta hur marknaden ser ut och inte avla på sådant som ”ingen” vill ha. .!
Sysslar man med avel är det endå helt beroende av vad kunderna vill ha, man får liksom inte bara avla ”för att” om man inte har ett mål och ett syfte med avkomman/orna.
Fast det där med överpriser håller jag inte med om. Hästpriserna står ju inte i proportion till vad det kostar att ta fram en häst. Visst är det mycket pengar, men det är dyrt med hästar. Ett sto är dräktigt i 11 månader, sen tar det minst 6-8 månader tills fölet öht går att sälja. Ett sto får max ett föl om året. Och föl och oinridna hästar har en ytterst liten marknad. I praktiken behöver du försörja hästen i 3-4 år och rida in den. Om du då får sådär 75 tkr för den har du gjort en rejäl förlust redan på rena kostnader. Arbetet får du lägga in utöver.
Jag förstår vad du menar, men jag tycker inte man kan säga att ”det kostar såhär mycket att avla, alltså kan man ta ut det priset”. Hästen är bara värd det någon är beredd att betala, dvs även om det kostat 75 000 att ta fram en häst, så kan man ju inte ta det priset oavsett.
Det är väl ett obestridligt faktum att de hästar en uppfödare kan sälja med VINST som 3 eller 4-åringar är i minoritet.
Om man räknar alla FAKTISKA utgifter och inte ens beaktar även ARBETSKOSTNADEN kommer man ju upp i hur höga summor som helst- summor som folk i allmänhet inte är villiga att betala.
Det är väl detta som känns fundamentalt fel- att hästavel till stor del är en form av välgörenhet eller vad jag ska säga, obetald hobby kanske…
Hundavel kan man ju faktiskt tjäna mer eller mindre pengar på och på mycket, mycket kortare tid.
Nej, det uppfödaren kan ta ut är ju det någon är beredd att betala. Det är ju hästens ”värde” vid tillfället. Men jag tycker inte man kan säga att hästar är överprissatta när den som föder upp dem subventionerar inköpet. Det här är ju också orsaken till att aveln i Sverige är prestationsinriktad. Om målet är att föda upp en framgångsrik elithäst och du lyckas kan du gå med vinst. Om målet är att föda upp en schysst ridskole- eller hobbyhäst kostar det lika mycket – men hur bra hästen än är så får du inte tillbaka pengarna .Så att vi har en tävlingsinriktad avel är ren marknadsekonomi. I länder där det är billigare att föda upp hästar (man använder egna hingstar i större utsträckning, hästarna går ute i flock året runt de första åren och arbetskraften är billigare) kan man avla för en bredd av köpare istället.
Bra förklarat!
Vad kan tilläggas? Se över hästaveln i Sverige. Vi behöver hästar som passar hobbyryttarna och ridskolorna så att vi slipper importera från Baltikum tex. Underlätta i stället för de svenska uppfödarna! Säger lite emot mig själv då våra nuvarande hästar är från Tyskland respektive Danmark. Tysken har varit här länge och har levt under liknande förhållanden som vi har medans Dansken importerades av oss. Även i vårt grannland är hästhållningen annorlunda på många ställen, små hagar, lite utetid, inga skogar etc. Det märks kan jag säga! Nu är han en underbar liten häst men med en del ”problem” som vi inte ens tänkte på kunde dyka upp, men som gör att vi nog kommer att leta svenskt nästa gång!
Hundar: Köp inte oregistrerade blandisar som avlas oseriöst. Tycker man det är dyrt med en rasren valp kan man vända sig till rasförbunden. Ofta vill uppfödarna bli av med vuxna ettåringar som ej gått igenom röntgen helt. Utmärkt alternativ om man vill ”slippa” valptiden och få en hund som är grundfostrad redan. Så skaffade vi vår nuvarande Golden. Äldre hundar som gått färdigt i aveln kan man till och med få! Vår förra Golden tog vi över när hon var 8 år och hade till hon var 14.
Håller med om mycket av det som skrivs. Men vill även poängera att blandrasavel av hundar inte alls behöver vara något negativt, under förutsättning att de som gör det har mycket goda kunskaper om respektive hund. Det som jag däremot upplever som mycket negativt är den rasavel som pågår inom hundaveln. Där man istället för funktion lägger allt krut på utseende. Hur många hundar avlar man inte fram till livslångt lidande. För att bara nämna några: schäfer, bulldog, mops, sharpei osv. Raser med ”inplanerat” lidande……allt för att få ett speciellt utseende.
Känner så väl igen det att man vill ta föl på sitt sto, klart jag vill ha ett föl efter Misty. Men det finns inget som talar för att avla på henne. Jag skulle egentligen inte ha avlat på hennes mamma heller men jag kommer aldrig ångra att jag gjorde det. Men nu har jag högre krav och då inser jag att det förmodligen inte hade blivit något bra med en avkomma efter Misty. Så då köpte jag mig ett föl istället:) Kostar ju inte lika mycket som en klar häst och inte mer ”grisen i säcken” än om man tar ett eget föl.
Sen kan jag väl iofs tycka det är oseriöst att föda upp hästar alls om det inte finns någon marknad. Då är det bättre att ta föl som jag gjorde med Misty där jag vet att hon ska stanna hos mig. Vår ardenneravel ligger på is av just de skälen att marknaden är mättad.
Miranda – alla schäfrar är inte framavlade till ett livslångt lidande, Långtifrån faktiskt, finns massor med seriösa schäferuppfödare med sund avel. Jag är inne på min andra schäfer nu, varken min förra eller denna lider av några exteriöra fel!
Mistral: Ja absolut finns det sunda schäfrar och det är givetvis dit man ska sträva med aveln. Men faktum är att alltför många avlar på utseendet. Bli alldeles ledsen när jag ser en schäfer som bokstavligt talat har all vikt på sina bakben……ser hemskt ut. En fin och frisk schäfer är däremot en fröjd att se.
Eftersom jag har seminstation för hästar möter jag jag hästuppfödare. De flesta har ingen aning om vilken hingst de vill använda till sitt sto, de har inte en susning om vad som skulle kunna passa. min första fråga till dem är därför. Vilket är syftet, en häst till dig själv eller eliten? Beroende på vad de svarar kan jag sedan utifrån deras sto ge förslag på olika hingstar som skulle kunna passa. Höjden var i somras då det kom ett sto som inseminerats på en annan station för dräkrighetskontroll. Den var skäck (intget ont om färgen), 17 år gammal, av okänd härkomst (av utseendet att döma var minst en av föräldrarna skäck), en exteriör som påminde om en blandning mellan pansarvagn och coca-cola burk, men gudomligt snäll och dyrkad av sina mattar. de hade betäckt med en av sveriges mest lovande unga Grand Prix hästar i dressyr (svart). Stoet var inte dräktigt. När vi frågade varför de valt just denna hingst blev svaret att de ville ha en dressyrhäst. Nu gav de upp sina försök eftersom det blivit sent på säsongen och de ville kunna ha med sig stoet och fölet till sommarstället som saknade stall. Vi drog en lättnadens suck. Dessa människor hade en härlig familjekamrat inget avelssto.
Blir ändå förvånad- trodde inte sådan okunnighet förekom när man väl kommer så långt som till seminstationen. Skrämmande!
Jag är inte ett dugg förvånad över okunnigheten. Därav att man dessutom väljer ett alternativ som framstår som ”billigt” i val av hingst. Samtidigt menar jag att man kanske inte behöver välja någon importhingst med fryst insemination. Min plan är att någon gång framöver betäcka mitt sto och har i flera år spanat på hingstar och linjer. Jag har en plan men misstänker att jag kommer få ändra den. Däremot är jag fullt medveten om att det är billigare att köpa ett föl ( då vet man ju vad man får och att det lever) än att betäcka själv. Tanken är för min del att det i första hand ska bli en påläggskalv till mig själv. Så då blir det en dressyrhingst som även hoppar fint, gärna högridbarhet och rätt så lik i modellen och ungefär samma storlek. Ska jag betäcka mer efter det så blir det hoppblod. Jag har fått flera förfrågningar från hoppryttare/tränare som undrat om/när jag ska betäcka henne och velat ha första tjing på föl. Trots att jag inte tävlat henne. Men hon kommer från prestation både hopp och dressyr och hennes syskon ( samma mamma) har visat fina resultat på nationell nivå. Sedan får vi se hur jag får till henne och om jag lyckas få till någon prestation på dressyrbanorna. Jag har fortfarande några år på mig.
Hingsten ovan kostade 10000 i levande föl plus alla kring kostnader i form av språngavgift, veterinär och stationsavgifter. Observera att moms tillkommer på alla avgifterna. Kalaset gick på minst 10000 utan att stoet ens blev dräktigt.
Det bästa man som privatperson och djurvän kan göra för att påverka andra är förmodligen att försöka dela med sig av sin kunskap och sprida medvetenhet. Till exempel via de sociala medier som facebook, bloggar osv.. Man kan även hjälpa till själv genom att antingen köpa sitt nya djur från en BRA uppfödare alternativt adoptera från en djurskyddsförening.
Själv är jag stödhem åt en katthane på 2 år sen ett halvår tillbaka och arbetar för att hitta ett permanent adoptivhem åt honom där han får möjlighet att gå ute (lite trångt för honom i vår lilla tvåa). De har stora problem här i Östergötland med kattkolonier där problemet är precis som du nämner i inlägget att katter får mängder av ungar. Katthonorna kan bli dräktiga direkt efter att de fått en kull ungar så föreningen har tagit in flera honor som kanske haft 4-6 ungar på någon vecka och ytterligare 5 i magen.. Och det blir bara fler för varje år.
Sen håller jag med ovanstående om att det också handlar mkt om lågkonjunkturen, det har varit svårare att sälja hästar i flera år nu och när folk inte blir av med hästarna leder det till dumdristiga beslut..
Ja! Någon mer än jag som tycker det är befängt med dessa Räddarumänienhundar. För att amknyta till inlägget om beröm: jag har läst din blogg länge och jag gillar dina inlägg. Ha en härlig helg! (se där – ett inlägg till 🙂
Så länge det finns så mycket hundar som behöver nya hem i Sverige tycker jag att vi ska koncentrera oss på dom och inte importera hundar som farit illa i andra länder.
Annars är tanken som sådan god, absolut- men som sagt; det finns djur närmare som behöver vår hjälp.