Jag hade nyligen en liten konversation med en annan hästperson som passade på att berömma mig vad gällde vissa saker som jag varit behjälplig kring.
Jag blev både mycket glad och faktiskt lite överraskad för både jag och personen som berömde mig tycker att folk ibland är snabba med att klaga på varandra men desto mer obenägna att ge beröm- eller?
Vad säger den samlade läsekretsen?
Brukar du ge folk i din omgivning beröm? För vad? Blir du generad när någon berömmer DIG, tar du det för givet eller får du kanske sällan beröm?
Själv försöker jag faktiskt att berömma både arbetskamrater, folk i stallet…tja ALLA om jag tycker att det är berättigat.
Min häst blir ju varken bättre eller sämre om jag berömmer någon annans, inte heller värderas mina prestationer på jobbet varken mer eller mindre om jag berättar för en kollega att jag tycker att denne gjort något bra.
Så tänker jag…hur tänker ni?
Japp, jag försöker berömma om någon gjort något bra eller fråga hur det går med ridningen tex. Som sagt, inte gör det mig sämre 🙂 Men jag är lite trött på vissa i min omgivning som ALDRIG frågar mig eller någon annan hur det går utan endast pratar om sitt eget, alltid! Blir lite jobbigt i längden.
Ha ha…ja, sådana personer har jag också stött på- spelar liksom ingen roll VAD man pratar om så lyckas personen vända det till att handla om denna. Instämmer i att det är mycket tröttsamt.
När jag går in på fliken Mina läsare finns det inga presentationer där? Jag vet inte om det bara är så för mig eller för alla. Lite konstigt så jag tänkte att det var bäst att upplysa dig om det! 🙂
Jag vet om det och har bett webmaster att titta på det.
Härligt!!! Åh det är så fint och skönt med människor som ser andra också!
Speciellt inom ridningen och man är lite stolt kan det vara påfrestande:
”Såg du skänkelvikningarna idag, de bara flööööt!!”
” Såg du inte min när han gjode det och det då! Deet kändes bra!”
Tillslut orkar man liksom inte riktigt berömma längre.
Men jag blir fullkomligt betuttad i människor som ger andra beröm när de behöver det och framför allt när de förtjänar det! <3 🙂
Jag försöker att se, ge tusan i att döma och berömma andra! Hoppas på att någon dag få samma tillbaka 😉
Kram!
Hoppas och önskar att du kommer få mer beröm framöver! 😀
Betty: din kommentar får mig att tänka efter och inse att jag mycket sällan får beröm vad gäller Kreon, inte ens när han går som bäst i ridhuset (att folk inte berömmer honom när han apar sig vid uteritter förstår jag ha ha).
Jag märker också att alla inte verkar uppskatta om jag själv berömmer honom- tråkigt beteende faktiskt att inte kunna glädjas åt andra (för det är oftast det jag säger- att jag är så glad för honom).
Jag har inga problem med att ge beröm, oavsett vem det är till. Det kan vara allt från att någon har något snyggt klädesplagg till något bra dom har gjort.
Jag är nog mer generös än vad man är normalt men jag tycker det är viktigt att få höra beröm. Däremot är jag inte oärlig, jag berömmer alltså endast om jag menar det.
Personerna brukar bli glada när jag gett beröm och det är alltid trevligt att göra andra glada. Jag förväntar mig inte något tillbaka och har aldrig någon baktanke med mitt beröm.
Ibland blir jag förlägen när jag får beröm av andra, beror på vem det är och vad jag fick beröm för, men oftast blir jag glad 🙂
Jag är heller aldrig oärlig vilket folk som känner mig VET så när jag berömmer något så vet alla att jag verkligen menar det.
Jag är frikostig med att dela ut beröm – om det är välförtjänt.
Ser jag någon som ex har ett snyggt smycke, så talar jag om det för personen om det blir tillfälle, även om jag inte känner personen.
Att vara positiv skapar positiv energi och det har man alltid nytta av och ett leende eller välmenat ord faller oftast i god jord.
Klart att jag tycker om att få beröm själv också om det kommer från hjärtat och är ärligt. Det gör mig glad. Speciellt om det gäller mina djur eller söner <3
Du har helt rätt angående positiv energi Cia- nu måste jags skriva ett separat inlägg om det :).
Thank you <3 det där värmde i hjärtat!
Håller HELT med Cia. Jag är precis likadan och är frikostig med komplimanger eller uppmuntran där jag tycker det förtjänas, oavsett vilket område vi talar om. Har inga barn som folk kan avguda (!), men får då och då beröm t.ex på jobbet och för att folk i stallet gillar mina hästar. Jag blir inte förlägen när någon säger nåt positivt, bara glad och stolt. Dessutom är man ju inte dummare än att man SJÄLV fattar om det är ärligt menat. Det kostar såååå lite att ge beröm, men jag blir ofta rakt ut förbannad på dem som aldrig säger nåt vänligt. Har sagt det på (häst)forum tidigare, men det finns några personer som jag skulle vilja slå i huvudet för de är så himla stolta över sin egen häst, men verkar tycka det en svaghet (”säger jag nåt smickrande bevisar det att jag är inte lika bra/duktig och DET kan jag ju inte erkänna”) att ge beröm. OCH, om då kompisens häst ÄR snyggare än min, ägaren å facto rider BÄTTRE än jag, hästen HAR mer talang än min, är en ängel i skogen och hoppar högre???? Så är det här i livet, vi är alla olika. Skäms till alla som är snåla med ärligt beröm av dessa anledningar!
Ja du som jag vet tex har en FANTASTISK hopphäst hoppas jag får mycket beröm för henne- det vore ju verkligen märkligt om folk inte uppmärksammar detta.
Hmm, jag har inte svårt för att berömma andra, att säga att någon annan har en bättre idé än vad jag har. Jag kan dock vara rätt självkritisk men berömmer även mig själv när jag anser att jag gjort något bra. Tycker att det är bra egenskaper hos mig.
Livet har lärt mig att man kommer sååå mycket längre med ett vänligt ord, ÄVEN om man kanske inte tycker att den personen man pratar med är så rolig… Jag är, och har alltid varit bra på att förmedla beröm och uppskattning till andra, men jag kan verkligen hålla med många här idag att människor som BARA pratar om sig själv är dödens tråkiga. Ett exempel från verkliga livet. Min häst och jag började tävla förra säsongen i hoppning (tidigare vågade jag knappt hoppa nergrävda bommar) detta innebär att jag tillsammans med min nya häst kommit väldigt LÅNGT i vår utveckling. en kommentar jag fick när jag första gången hoppat 1m (och kommit 4:a) var, – När ska du hoppa 1,10? Blir man trött då eller??? Däremot har jag fått MASSOR av beröm av andra som sett utvecklingen och det är såå otroligt roligt, Bland annat av Sofia M. 😉 Värsta sorten tycker jag nog de är som inte säger något alls!! Man kommer hem från tävling träffar någon i stallet, som inte frågar hur det gått.. De är värsta sorten tycker jag… Jag försöker vara vänlig alltid, i affären, på stan, osv osv… Ett leende smittar som vi alla vet, så varför inte le lite oftare? 🙂
Det där har jag faktiskt också stött på flera gånger och förundrats över: när en del inackorderingar ser att man kommer tillbaka med sin häst någonstans ifrån iklädd vita ridbyxor men inte med ett ord kommenterar detta.
Nog borde de fatta att man varit på tävling och nog tycker i alla fall jag att det ”hör till god ton” att fråga hur det gått hur ointresserad man själv än (kanske) är av tävlingar.
Facebook är förresten ett jättebra sätt för människor att TRÄNA sig på att ge beröm- om de nu har svårt för det annars.
Där behöver man bara trycka på GILLA-knappen eller om man är riktigt flitig skriva en kommentar i stil med ”så fint/bra/duktigt” – det kostar så lite men kan betyda ganska mycket.
Jag har inga problem med att ge folk i min omgivning beröm eller positiv feedback. Tycker jag något är bra eller snyggt så säger jag i princip alltid det. Jag får också ofta positiv respons i mitt jobb, för min häst, för min ridning och för mina hundar. Tillräcklig så jag inte känner något behov av att fråga folk om det är bra..:-D
Att få positiv respons får mig att må bra och bli glad så länge jag känner att det är ärligt menat. Däremot kan jag bli förbannad om någon är lismande och det inte är riktigt ärligt menat, oftast tycker jag att falskheten lyser igenom och då kan man lika gärna hålla truten enligt mig. Det handlar oftast om personer som av någon anledning konkurrerar med mig utan att jag bett om det och som så fort det ges tillfälle vill ”vinna” över mig vad det nu än må handla om. Tex att ena stunden säga: ”Åh ni är sååå fiiina o bäst” (om mig o min häst) samtidigt som målet för denna person är att slå oss på varenda tävling.
Instämmer.
”Falskt beröm” kan man lika gärna vara utan och med ålderns rätt har jag både lärt mig att känna igen sådant och att inte trakta efter beröm från andra.
Jag VET vad jag har och behöver ingen bekräftelse från andra även om det så klart är roligt med ÄRLIGT beröm.
Men min erfarenhet är tyvärr att det finns mycket missunnsamhet och avundsjuka i hästvärlden- har upplevt det flera gånger under mina mer än 25 år med häst.
Jag vet faktiskt i princip ingen hobbyryttare som lägger ner så mycket tid och genomtänkt träning på sin häst som jag så att tex få höra att jag ha haft TUR med någon häst (och inte att jag har lagt ner en jäkla massa jobb) känns både tråkigt och också okunnigt och missunnsamt.
Jag skrattar lite åt det där ”vilken tur du har haft med din häst” Gärna med lite missunnsam underton…När hästen väl börjar funka och man börjar komma upp i klasserna har vissa plötsligt glömt att det har tagit 7-8 år av genomtänkt och välplanerad träning samt en jäkla massa pengar. 😀
Då får du svara ”och tänk, ju mer jag tränar, desto mer tur har jag” 🙂 Men visst är det trist – ungefär som när någon säger ”oj vilken bra kamera du har” när man tagit en bra bild.
Jo, det gamla Ingmar Stenmark-uttrycket brukar jag tänka på :).
Jag försöker att vara glad och positiv. Hellre säga något snällt. Men ibland hoppar det grodor ur min mun. Priset för att vara spontan. Då kan ett förlåt vara på sin plats.
Jag tänker att jag ska bemöta andra som jag själv vill bli bemött.
Mitt motto iaf.