Precis som vi har diskuterat på bloggen nyligen så ÄR det ibland lätt att glömma vilka svårigheter man haft tidigare och tur är väl det kanske?
Redan när jag hade tränat färdigt igår och Kreon hade skött sig så fint så frågade jag Christina om hon mindes hur det var när jag började träna för henne.
Då var det gramanen på- jag ville inte rida utan denna livräddare.
När jag väl vågade släppa gramanen så klamrade jag fast mig i kandaret i stället och ett tag red jag även med örontussar för att lugna ner djuret.
Och nu tränar vi alltså på träns, utan graman, utan örontussar. Framsteg!
Idag var det hoppträning i ridhuset samtidigt som jag red och hade detta varit för ett halvår sedan hade Kreon krupit ur skinnet för hästar swischade förbi honom hela tiden, hoppade, galopperade förbi jättenära osv och han lyfte inte på örat!
Själv red jag en del förvänd galopp, kände på bakdelsvändningarna som nu börjar lossna och red övergångar mellan skritt och galopp.
Lilla pojken var som sagt hur lugn som helst så antingen är han sjuk eller så har han faktiskt lugnat sig :)!
