Dagens dressyrpass i ridhuset började ”intressant”.
Flera hinder stod framme och Kreon skrittade förbi vattenmattan som var något vattenfylld 2-3 gånger utan att reagera.
När jag däremot skulle trava förbi mattan en andra gång var det som att trots-Kreon hoppade fram från ingenstans och tyckte att ”nix pix, jag ska inte ens gå i NÄRHETEN av mattan, än mindre förbi den”.
Men då flög fan i hans ägare som såg en chans att för en gångs skull försöka rida/reda ut en liten fight- bättre att träna på detta hemma än på en tävling men hemma har jag inte fått så många ”bra” tillfällen.
Så i stället för att bli arg eller rädd kände jag bara ”kom igen grabben, make my day” och det måste muppen ha känt för han fann för gott att acceptera mina bestämda skänklar och sluta att oja sig väldig snabbt och under många uppmuntrade rop från mig.
Därefter följde ett härligt pass där jag red många ”gymnastiska skolor”, dvs ibland lite för raka men med överdriven tvärning för att riktigt tänja gränserna.
Jag gjorde också fina galoppökningar med upptagningar till nästan samlad galopp, jag lekte med traven och varierade tempo och steglängd och så avslutade jag med skänkelvikningar som aldrig upphör att glädja mig; Kreon gör dom ungefär en miljard gånger lättare än Archie som bara inte kunde korsa benen korrekt utan stor möda i flera år.
