Idag tyckte jag att Kreon och jag kunde rida ut- något han initialt och som vanligt hade mycket åsikter om, framför allt eftersom jag hoppade upp redan på stallplanen.
Så de 10 första minuterna kom vi typ max 200 meter, mycket ojande blev det men sedan så släppte det verkligen bra och vi kunde rida ut hur fint som helst utan en massa YTTERLIGARE stopp.
Jag både travade och galopperade utan problem så problemet ligger helt klart i ”uppstarten”.
Men nu är jag vid gott mod- dels tror jag att även detta kommer att gå över i sinom tid och dels blir jag inte själv så stressad numera utan jag vet att vi kommer iväg ”någon gång”….
Har jag sällskap blir det ju aldrig några stopp men jag vill av flera olika anledningar KUNNA rida ut ensam utan att vara beroende av andra.
I vintras fanns det bara 2 tillräckligt snälla hästar på anläggningen att ta sällskap av och medan den ena hästen numera galopperar på de evigt gröna ängarna så har den andra hästens ägare många olika åtaganden vilket gör att våra ridtider mycket sällan sammanfaller så jag MÅSTE nästan rida själv vare sig jag vill eller inte.
Och ärligt talat rider jag hellre själv och bestämmer rutt och tempo tex än att riskera att ha sällskap av en häst som snarare hetsar upp Kreon än lugnar ner honom.
Och även om jag själv alltid har haft supersnälla hästar så har jag efter att ha intervjuat olika hästägare förstått att det inte är så ovanligt med hästar som både glor på saker, bockar och brallar, vill vända hemåt, vill sticka i galoppen och allt vad som nu kan förekomma som försiktiga dressyr-Birgitta inte är det minsta intresserad av.
Tråkigt med hans rödhåriga uterittskompis, jag saknar henne… Men vad roligt att han går så bra ute nu, även när han är ensam! Han är en stjärna…
Jag tror att den ”hjälpen” han fick av den röda damen genom att få traska med henne i trygghet så länge helt klart bidrar till att det går lättare att vara ensam nu.
Vad gjorde du med Kreon när han skuttade på som värst för att få honom att sluta?
Idag gjorde pållen ett antal skutt. Jag satt visserligen kvar, men det var nog bara tur…
Kan vara bra att ha några knep i bakfickan om de dyker upp igen.
En tidigare häst var en rodeodrottning för typ 28 år sedan men då var jag ju lika mycket yngre och hade bättre balans…..och denna pålles skutt är så stööötiga och på stället. Tidigare häst hade mjuka bocksprång.
Nu är jag en feg tant…..det är visserligen bara tredje gången han gör såhär (första gången var han unghäst och andra gången för några år sedan) men då satt jag inte kvar.
Vill inte åka i backen – dels för egen del och dels för att jag inte vill att han ska komma på att han kan kasta av mig…
Kreon brukar TA I TRÄ inte bocka- hans grej är att han stegrar sig jättehögt om han blir riktigt pressad (har tack och lov endast hänt en handfull gånger men det räcker resten av min livstid kan jag säga).
Jag rider ALLTID ut med graman- skulle inte rida en meter utan.
Vid minsta tecken på att han får någon idé ser jag till att ha honom mycket (för)böjd i sidan och jag drar också ner skallen rejält på honom med hjälp av gramanen.
Jaha, det hjälper nog inte så mycket på en som sätter ner huvudet och rundar ryggen…. men tack i alla fall.
Min bockar också, har alltid graman vid uteritt och det funkar kanon. Fäster den i sidorna. Mycket sällan jag behöver den numera, har nog mer blivit en falsk trygghet för mig efter några galna unghäst år.