Om jag inte fick så mycket motion under dagens ridpass där jag mest gungade med i ultrarapid-galopp eller skrittade på mitt fina djur så blev både min mun och mina ben desto mer motionerade senare på kvällen då jag och Soya träffade Åsa och Vilja i Dalby.
Medan vi vandrade i över 1 timme i det kuperade Dalby så var det alltså inte bara benen som gick 🙂 , även våra munnar gick på högvarv så som det ofta blir när vi träffas, allt för sällan. Då har vi mycket att avhandla 🙂 .
Hundarna gjorde som vanligt; sprang och snusade på allt möjligt och fick det sedvanliga tokrycket i mitten av promenaden då Soya rusade runt i enorma cirklar allt vad hon kunde och Vilja gjorde tappra men fruktlösa försök att springa ikapp henne så vida hon inte lyckades genskjuta och tackla henne (det är alla andra rasers enda chans att hinna ikapp en vinthund 🙂 ).
