Jag inbillar (?) mig alltid att jag är så himla ”ungdomlig”, dvs inte alls som ”alla andra” snart 47-åringar utan snarare som någon som är max 35.
De gråa hårstråna färgar jag över och några rynkor har tack och lov inte infunnit sig ännu och barnslig är jag ju så att det räcker och blir över ibland.
Jag tycker ofta att folk i min egen ålder är tantiga eller gubbiga, framför allt de som har barn och det kan gälla klädval, intressen, hur man tillbringar ledig tid, åsikter mm.
Men så tycker kanske alla om ”alla andra”i samma ålder?
Känner faktiskt precis likadant mest hela tiden!! Fast jag är 45 och har barn!
Tycker jag med, ar ocksa 45 och har barn. Men sen vips ser man en bild av sig sjalv och hajar till, och inser att man (iaf jag) ser precis lika gammal ut som de flesta andra tanter i 45arsaldern…. Fast haromdagen var det nan som gissade att jag var ’omkring 30’. Da blev jag glad, fastan jag egentligen tycker det ar larvigt – vad spelar det EGENTLIGEN for roll hur gammal jag ser ut, eller hur gammal folk tror att jag ar?! Age is just a number, after all…
Samma här, jag är absolut yngst i min ålder.
51 på utsidan, men tror att jag för det mesta ser nästan tio år yngre ut (enligt omgivngen). Tyvärr känns kroppen ibland som minst 10 år äldre, men sinnet är aldrig äldre än 25, trots barn (numera mer eller mindre vuxna båda två)!
Ha,ha har jag alltid tyckt:) kommer aldrig att bli veckad kjol o knytblus, he,he. Rolig kommentar fr T när jag bett honom sitta upp på Ferrarin” tänk på att jag e lite äldre o inte så snabb i reflexen längre:)) han är 65 och det skiljer bara 6 år mellan oss. Finns inte på kartan att jag är lika gammal som jämnåriga vänner:))) trots två vuxna barn!