Idag var vi och sa ett hastigt hej till fåren och då hade Kreon ojat sig så mycket på vägen dit (jag vill inte gå där…och där…och där och…) att han nog inte hade krafter kvar att bry sig så mycket om dom.
Efter en hastig titt så vände vi hemåt och då gick det som vanligt som på räls.
Jag är väldigt glad att Kreon än så länge inte visar något överskottsenergibeteende i form av taktande, försök att sticka, bralla eller annat otäckt men hans muppande är desto tristare- ska han ALDRIG sluta med detta?
Men precis innan hältan var det ju faktiskt nästan borta så förhoppningsvis kommer vi dit igen.
Det undrar jag också ibland… Vi har inga får här, men en i grannskapet har robotgräsklippare, dessa är ofantligt otäcka enligt Wille… Har med mycket tragglande lyckats få honom genom gården ni i vinter/vår, men lagom att det fungerar så är ju gräsklipparen ute igen. Det underlättas inte direkt av att det är taggtråd längs med vägen precis där. Nu kommer vi förbi uppsuttet när dotter + shettis är med, men är vi ensamma så får jag leda förbi. I övrigt är inte min lika tittig, eller så har vi helt enkelt mindre att titta på här ute på landet. 😉
Robotgräsklippare ja….*HATA*. Finns även på ett ställe här = där kan jag inte rida.
Vi har tyvärr massor av saker man kan glo på i våra omgivningar och det begränsar mig otroligt mycket. Kreon drar sig inte för att backa in i folks oinhägnade trädgårdar tex och eftersom han inte går att stanna hur lätt som helst när han får ett sådant ryck och jag inte vill ha arga bybor i hälarna så får jag i stället välja ridvägar noga vilket är svårt eftersom det inte finns ett så där jättestort utbud.