Idag fortsatte Zack och jag vårt dressyrarbete- fortfarande på grusbanan.
Vi har ju en stor gräsbana också men personligen tycker jag att den är för stum för arbete där man önskar mjuka bakben hos hästen, ju hårdare underlag desto svårare blir det för hästen att få hjälp med att liksom gripa tag i underlaget med bakbenen. Sedan får det givetvis inte var ett för tungt underlag heller- det blir ännu jobbigare för hästen att gå och dra i.
Gårdagens arbete med att stanna kvar i ramen även vid övergångar fortsatte och går numera tämligen lätt i trav, sådär i höger galopp och mindre bra i vänster dito.
När jag fattar vänster galopp vill Zack dra sig lång/längre och lämna ramen medan min strävan är att denna inte ska lämnas en mikro-milimeter och någonstans där mitt emellan befinner vi oss just nu.
På tal om RAMAR tycker jag att man kan jämföra en oinramad häst med en dito PLANSCH.
Om man bara hänger upp en plansch som den är på väggen riskerar den att skadas av allt möjligt: fukt, nikotin, folk som råkar gå emot den, den kan fläckig, ful och rent av gå sönder.
Och samma sak kan i värsta fall hända med den oinramade hästen, i alla fall om vi ständigt låter den vara oinramad och samtidigt kräver arbete av den- då kan även hästen gå sönder!
