Läste nyligen på en vuxenblogg att skribenten både retade sig och liksom inte kunde förståååå varför vissa människor är så intresserade av vad saker och ting kostar och/ eller hur vissa har råd att köpa vad det nu må vara.
Det är inte första gången jag möts av detta oförstående och enligt min erfarenhet är det mest människor (främst yngre) som antingen inte vill kännas vid/ erkänna att de har det gott ställt/ är otroligt ekonomiskt bortskämda av exempelvis föräldrar eller så är de så naiva/ lever i en totalt skyddad verkstad så att de faktiskt inte FÖRSTÅR hur bra de har det och som därför tycker det är så konstigt och irriterande.
Nej, ”gemene man” kan oftast inte prioritera att casha en häst för 150.000, en bil för det dubbla (utan banklån), att handla ryttar och hästutrustning för tusentals kronor så gott som varje månad osv….
JAG tycker inte alls att det är konstigt att ”man” undrar vad saker och ting kostar- det gör jag ständigt.
Frågar man inget får man inget veta och om jag undrar vad saker kostar är det oftast för att jag antingen ska eller vill köpa något liknande någon gång/ om jag har råd eller för att jag är något så enkelt som NYFIKEN :).
Och varför har det blivit så fult att fråga om just priser/ pengar?
Förr hette det att man aldrig skulle fråga en dam om hennes ålder 🙂 men nu får man inte fråga vad saker kostar utan att det ses som fult eller snokande av vissa?!?!?
SKÄMS man för att man har råda att köpa X eller vad är det frågan om? Varför detta hemlighetsmakeri?
Jag har själv växt upp med arbetarklass-bakgrund och fick inte ens börja rida förrän jag var nästan 15 år gammal.
Mina första ridstövlar var morsans gummistövlar som redan då säkert hade 10 år på nacken.
Den första hästen köptes genom att jag sparade 10.000:– och tog ett banklån (mina föräldrar gick i borgen för lånet) på 20.000:–.
När jag började studera på högskola fick jag ta studielån, den första bilen kostade runt 4.000:– och de första åren efter att jag flyttade hemifrån bodde jag i en etta med kokvrå. Och så vidare…
Så jag har verkligen inte fått något gratis och när/ om jag velat köpa något har det oftast varit efter sparande, extrajobb eller genom att jag fått försaka något.
Har man haft en helt annan uppväxt kanske man som sagt (och enligt mig naivt) inte förstår hur det kan vara så intressant för andra att veta vad X kostade eller hur Y har haft råd att köpa Z men jag förstår det absolut.
Det är ju överklassens signum – pengar har man bara och pratar inte om dem 😛
Förstår också varför man undrar, och jag undrar också. Har precis som du haft en uppväxt där pengar spelar roll och man får jobba för det man vill ha, tagit studielån osv. Hästen cashade jag men han var å andra sidan inte så dyr. Förstår inte hur folk som ”inte verkar jobba” kan ha dyra hästar, bilar, transporter mm…
Pratar du nu också, när du har en god ekonomi (självklart beroende på vem man jämför med), om vad hus, bil eller häst kostar? Eller på vilket sätt de bekostats?
Jag vet ju att jag någon gång läst en prislapp på t ex Kreon så jag tror ju att jag har lite koll på svaret! 😉
Men jag tror också som ovanstående kommentarer antyder, ju mindre pengar man har ju mer intresserad är man att prata om pengar. Och tvärtom. Intressant är ju ”varför?”
Jag säger vad både hus, bil och häst kostat och hur jag bekostat det men då har alla tre varit ”billiga” och att beakta som fynd och då känns det lättare att prata om, på ngt vis mer positivt att kunna säga till andra att det har klarar du också om du vill och får rätt tillfälle.
Jag är så snål så jag har nog aldrig betalat så där för mkt pengar för ngt men kan tänka mig att om jag drabbats av det skulle vara mindre benägen att prata om det, dels för att jag skulle känna mig dum men också om det skulle vara i en situation där jag förstår att andra inte kan kosta på sig att göra samma sak som mig. Man ska inte skryta med att man har råd liksom?
Kanske är det så fler resonerar?
Tja….varför är det intressant att läsa om ”kändisar”? Jo, för att de oftast lever ett liv man inte själv gör men kanske skulle vilja göra?
Jag har inga problem med att berätta om vad varken saker jag köper kostar eller vad jag tjänar- ser som sagt inte vitsen med hemlighetsmakeriet.
Däremot försöker jag ibland att ta HÄNSYN till att inte alla resonerar som jag varför jag tex dröjde ganska länge med att berätta vad tex Kreon kostade.
Hans fd ägare ville kanske inte basunera ut att ”nu har jag fått xx kronor för hästen jag sålde”.
Samma sak med Vickes ägare. JAG har berättar för bloggläsarna vad min budget var när jag letade häst och därmed får man nöja sig om man är nyfiken på vad Vicke kostade- han kostade alltså DÄROMKRING.
Vad vårt hus kostade (tex) kan man lätt hitta på nätet (inte ens 1,5 mille) och bilen köptes begagnad för runt 100.000 om jag minns rätt (lämnade en bil i inbyte som jag fick ganska bra betalt för). Och så vidare…..
Det är likaså med vad man tjänar. De som har en bra lön vill absolut inte säga vad de tjänar. Jag får ut ca 13 000 och det är ingen vidare lön men jag skäms inte för att säga det heller. Jag skulle aldrig ha råd att ha häst men jag är glad att jag genom att leva sparsamt kan rida lektioner på ridskola två ggr i veckan. Det är lyx för lilla mig.
Jag har heller aldrig förstått detta hemlighetsmakeri kring vad saker kostat. Tycker man det är pinsamt om man har betalat för mycket pengar för något som är värt mycket mindre? (Men Birgitta, du kastar lite sten i glashus, för själv är du ju väldigt förtegen om vad du betalat för dina hästar;))
Sen är det ju en stor skillnad på människor som prompt, utan att ha blivit tillfrågade, alltid ska berätta för kreti och pleti vad saker kostar, då blir det bara jobbigt.
Nu färstår jag inte alls….jag har inte alls varit förtegen kring vad hästarna kostat utan berättat på kronan vad allihop kostat även om priset för Kreon inte outades förrän efter ett bra tag av skäl som jag ska berätta i ett separat svar.
Men att Heron kostade 30.000, Décima 50.000 och Archie 110.000 har jag skrivit, till och med flera gånger om jag inte minns fel (fast i olika sammanhang som du kanske har missat).
Menade mest Kreon och Vicke, men ser nu i ett inlägg att du förklarade varför:)
Hur mycket betalade du för Vicke ??? 😀 Om du tycker det känns självklart att fråga … är det lika självklart för dig att svara på det???
Själv tycker jag inte man har med andras privatekonomi att göra …. lika lite som jag frågar hur ofta folk har sex, hur ofta de bajsar eller hur mycket de väger. Visst jag kanske kan undra i mitt stilla sinne …. men jag frågar nog sällan om dessa grejer. Trots att jag växte upp i värsta arbetarklassfamiljen 😉
Jag har tidigare berättat om vad min budget för hästköp låg på (150.000) så runt denna summa har Vicke kostat. Av respekt för hans fd ägare som kanske inte är lika öppen med SIN ekonomi som jag är med MIN får du nöja dig med detta svar. För EGEN del har jag inga problem med att berätta vad saker jag köper kostar nej.
Jag är mest fascinerad över att folk handlar och handlar på lånade pengar. Jag tycker man ser det så mycket. Det ska vara de finaste hästarna, de finaste bilarna mm men egentligen är det banken som äger allt.
Till vissa saker kan man såklart ta hjälp av banken men för att köpa finare saker än man egentligen inte har råd med? Nä, jag tror inte det är så bra.
Fast det är ju skillnad på att inte ha råd alls eller inte ha råd att hosta upp summan på ett bräde. Vi köper mycket på lånade pengar, vi har pengar men de är bundna i marken. Skulle aldrig i livet vilja vänta och köpa vissa saker tills jag sparat ihop till dem, då lånar jag hellre och betalar lite mer i efterhand. Vi har inga problem att sköta vår ekonomi och jag skiter högaktningsfullt i att banken äger en del av det vi har. Det är ju inte många som äger sin bostad t.ex. För oss är livet för kort för att spara, vi vill leva nu. Naturligtvis sparar vi också till utlandsresor och annat även om jag inte skulle dra mig för att låna till det med. Men – det är ju aktuellt i den situationen vi är i nu, en gård som är värd massa miljoner och väldigt lite lån på den. Hade kanske inte resonerat likadant om vi inte hade haft något kapital. Men så länge man betalar sin skulder så kan det ju kvitta om det är det till banken. Sköter man sina månadsbetalningar så har man ju inte köpt finare saker än vad man har råd med. Tycker jag:)
Word!!
Men just de som lånar och lånar är just de som hela tiden ska visa så mycket snygga grejer de har.
Jag betalade min gård kontant så jag har också utrymme för lån men varför låna till allt?
Därför att jag inte vill vänta den tiden det tar att spara ihop pengarna, jag vill kunna köpa när jag vill. Varför är det så svårt att förstå? Varför ska jag spara flera år när jag kan låna pengarna här och nu? Bara för att vi lånar så har vi inte massa skrytiga saker, vi köper inte bara för syns skull. Men om jag inte har 150 000 cash för att göra vid badrummet, ska jag stå med uselt badrum då ist för att låna? Om min bil går sönder, ska jag sluta jobba tills jag har sparat ihop pengar till en ny?
Sparade pengar har vi, men de ska gå till vår pension och vår dotter. Vi har ca 12 milj i gården, ca 1,5 milj i lån, så jag och min man bedömer att vi kan låna till det vi behöver.
Det som stör mig mest är att folk orkar bry sig över att andra lånar pengar, det förstår jag faktiskt inte alls.
Var inte det en väldigt svepande generalisering?
Hur menar du nu? Generalisering av vad?
Jag kan ju bara prata för hur vi gör och jag kan inte förstå att någon skulle ha ont av det. Nina kunde inte förstå varför folk lånar, jag förklarade varför vi gör det och att har svårt att se vad det finns att förstå, var och en gör ju som den vill så länge man kan göra rätt för sig. Sen förstår jag att det finns många som hamnar i ett riktigt skuldträsk och det är jättetragisk men det handlar ofta om ”snabba lån med skyhög ränta”, det är inget som jag skulle befatta mig med, den dagen jag inte kan få låna av min bank då får det va så. Det jag tycker är tråkigt är att många förutsätter att bara för att man tycker det är ok att låna pengar så är man typ redo för ”Lyxfällan”. Så behöver det inte vara alls faktiskt.
Jag har svårt att förstå varför man ska spara till något i flera år som man behöver/vill ha inom rimlig tid. Men jag har också skrivit att det är så jag känner i den situationen jag är i nu. Hade jag inte haft ett bundet kapital hade jag kanske tänkt annorlunda.
Tyvärr kan man även få en hel del negativ uppmärksamhet om man ”vågar” berätta vad man betalat. Jag betalade rätt bra för min äldre häst – jag hade precis haft två unghästar, den ena fick jag ta bort pga en skada och den andra kom jag inte överens med. Jag lade ihop försäljningspriset + försäkringspengarna och lade dessutom till litegrann och köpte en häst istället för två. Jag har fått höra både det ena och det andra om detta. Det råder ju någon slags ideal att man ska hitta en häst för 30 tkr som man sen med sin oerhörda skicklighet förvandlar till en rosettplockare i högre klasser. Jag har liksom de flesta andra fått arbeta mig till varenda krona jag har, och har haft en del riktigt tuffa perioder ekonomiskt, så jag vet absolut pengars värde. Men för mig var det mycket bättre att ha en rolig häst än en skadad och en jag inte klarade av. Båda dessa var för övrigt egna uppfödningar, så jag hade troligen betalt mer för dem totalt sett än om jag hade köpt dem 😉
Förstår dig.
Själv skulle jag nog inte kunna mörka ungefär vad Vicke kostade även om jag hade velat.
Det är bara att kolla upp honom i TDB så fattar man, om man vet något om dressyrhästar i varje fall hans ungefärliga pris.
Ja, det är inte dressyrmänniskor som har synpunkter – de tycker nog inte priset är så märkvärdigt – och det hade nog gått att gissa hennes pris med om man är lite insatt. Snarare folk som köper billiga hästar och inte förstår skillnaden.
Det är faktiskt ganska oartigt att fråga hur det kommer sig att någon har råd med en viss sak. Varför skall man behöva veta om X tog lån för att köpa ditten eller datten? Avskyr den typen av nyfikenhet eftersom det knappast indikerar ett intresse för den människan man frågar ut utan snarare fiskande efter något att ”gotta sig i”.
Jag är ointresserad över hur och vad andra människor lägger sina pengar på.
Det är inte jag. Kan både tycka att det är inspirerande, något jag kan vara avundsjuk på eller känna att det inte är något för mig. Men ointresserad- nej!
För mig som lever på sjukersättning från FK så var det en enorm investering att köpa ny hund när den gamle dog i våras. 13 000 på ett bräde och sen alla utgifter som kommer till med försäkring och annat. Jag anser dock att det är väl värt det eftersom en hund förgyller min tillvaro enormt och att jag trots min sjukdom mår mycket bättre av en hund. Jag och min man har valt bort barn av hälsoskäl och bor i en tvåa. Allt för att passa vår budget. Men en hund för 13 laxar skulle jag allt ha! Det är den dyraste hund jag köpt men också den mest genomtänkta. 😀
Och tänk så många års glädje du har framför dig! Jag tycker du gjorde helt rätt!
Jag är mer nyfiken på hur människor förvaltar sina liv. Hur vissa människor som trots allt emot sig ändå är lyckliga.
Pengar har där liten betydelse.
Jag har verkligen fått kämpa i mitt liv och vet hur det är att leva knapert.
Men ett flott hus, bil, väska eller löjrom varje dag skapar ingen varaktig lycka.
Det ena behöver inte utesluta det andra tycker jag och att pengar inte ger lycka är en kliché enligt mig.
Det enda som är viktigare i min värld är hälsa och kärlek och dessa kan också påverkas ganska mycket av tillgången på pengar. Blir du sjuk och är rik kan du ofta få bättre vård, mediciner osv.
Men absolut handlar det om hur man förvaltar det man har i livet- så även pengar.
Jag har själv känt en mångmiljonär som i alla fall i mina ögon levde ett väldigt tragiskt liv på många plan och inte alls förvaltade de världsliga tillgångarna på ett sätt som i min värld hade ökat personens livskvalité osv.
Ha, Ha, Ha!!!!! För många år sen när Sverige just gått med i EU var journalisten Pelle Wendel från Expressen på besök på mitt jobb och intervjuade min chef (givetvis var hans mest intresserade av att diskutera våra ”enorma löner”).
Jag snackade lite med honom medans han väntade på nåt, om ditten och datten, nämnde att jag var första svensk i huset, lite vaga grejer om ming själv osv. Minns att jag sa nåt i stil med att jag tjänade mer pengar här än på mitt förra jobb, inget annat. Men ungefär såhär stod det som slutkläm på artikeln ”Jag tjänar så mycket pengar att jag inte vågar tala om det för min familj eller mina vänner, säger en medarbetare till XX” (chefen). Jag var den enda person förutom chefen han talade med!!!!
Jag ”vågar” visst tala om vad jag tjänar, men eftersom jag inte bor i Sverige, är det ju ointressant för svenskar. Svårt att jämföra.