Res-redo :)!
Idag har Vicke och jag varit på sadelprovning hos Rose Mathisen på Gränsbo Stuteri.
Rose provade ut en Equipe-sadel åt Archie för ca 2½ år sedan- en sadel som Kreon fick ärva efter bara några månader och som passade honom minst lika bra.
Med Vicke har jag känt mig mer osäker huruvida sadeln passar optimalt och eftersom han dessutom är så svår att sitta på i trav ville jag försäkra mig om att sadeln inte på något sätt kunde påverka honom negativt.
Resan till Gränsbo Stuteri som ligger i Ängelholmstrakten (ca 70 minuters bilresa från vårt stall) var min och Vickes första gemensamma men jag var inte orolig.
Dels är jag ju självutnämnd lastningsexpert 🙂 och dels tänkte jag att Vickes ägare nog hade berättat om det var något besvär med att lasta honom, han som är så snäll med det mesta.
Mycket riktigt var det inga problem att varken lasta eller köra även om jag behövde hjälp med att stänga bakom gossen men det kommer han nog att vänja sig av med, dvs att jag måste följa med in i transporten.
Väl på stuteriet skötte han sig exemplariskt, stod blickstilla medan Rose mätte och kollade på hans rygg och gick så fint den lilla stund jag red runt.
Rose kunde förstå ”sits-problemet”- hon sa att Vickes rygg rör sig otroligt mycket även om det är på ett bra sätt :).
Summan av kardemumman blev att Rose tyckte att sadeln var långt ifrån en katastrof och kunde funka om man ”paddar upp” den baktill lite men att det mest optimala vore att skicka den till fabriken i Italien för att justera den permanent.
Det handlade inte om några större ändringar (1 cm) men jag känner att jag verkligen vill få så mycket hjälp med att rida Vicke korrekt som möjligt och även om ”nödlösningar” (som en kilpadd) inte behöver vara fel så vill jag inte hålla på med extra-utrustning om det inte behövs.
I stället kommer jag att låna Vickes fd ägares sadel som är utprovad till honom (mycket generöst av henne för övrigt) och ta de kanske 4-5 veckorna som min sadel kommer att vara utomlands.
Det känns jättebra att ha gjort denna koll för det är typiskt sådant som hade legat och gnagt ”in the back of my mind” och skulle Vicke någon gång få problem med tex ryggen hade jag inte förlåtit mig själv för att inte ha kollat sadeln.
Hur kommer det sig att du inte köpte Vickes gamla sadel om den är utprovad till honom? Ville förra ägaren behålla den?
Jag vill behålla min egen sadel då den är otroligt bekväm och snygg :).
Det är så skönt att ha sadlar som går att få justerade. Jag har inte samma märke som du, så min får några veckor i Tyskland istället när den behöver fixas. Jag har ju haft den enorma turen att Ams sadel ligger oförskämt bra på unga herr Hugo. Frågan är bara hur jag gör när han breddar sig – för det kommer han säkert att göra. Det kommer inte vara något problem att justera sadeln efter honom, men isf måste ju Am ha en ny sadel… Jag gillar verkligen den här sadeln, så risken är att jag köper en likadan till!