Vad härligt det är att längta efter att rida :), som en jäkla barnunge är jag :)!
Men nu blev det ju ingen ridning igår så det var kanske inte så konstigt att det var extra kul att hoppa upp i sadeln idag.
Och Vicke är precis som alla mina tidigare hästar; inte det minsta berörd av att ha vilat igår (läs: ingen överskottsenergi eller annat ”trams”) utan kändes precis lika fin som vanligt.
Idag hade jag bestämt mig för att rida mer med en PLAN och inte bara snurra runt i ridhuset tänkandes ”jag tränar på att sitta ner i traven” typ 🙂 och så blev det också.
Jag valde att rida linjerna ur LB:1 och LA:1 och det kändes som en lagom nivå där jag hade en fin känsla.
Som jag redan har nämnt väljer jag i dagsläget att sänka utbildningsnivå-ribban lite och hellre få en superfin känsla när jag gör lite lättare saker än att jag tvunget ska spänna bågen och få en inte fullt lika bra feeling.
Vicke KAN ju mycket så det lär han inte glömma bort och jag håller oss hellre båda positiva och friska och fräscha- han är ju faktiskt bara 6 år min fining.
Klart man ska längta efter att rida, så härligt^^ 🙂
Jag tänker faktiskt ofta på de kloka orden som en vän gav mig när jag var tveksam inför att att köpa en häst som skulle innebära tömning av sparkontot: ”vi älskar ju att rida” menade hon och då får man kanske också verkligen ”satsa” och det har hon så klart helt rätt i.
Hellre ha en fin häst som man längtar till varje dag än en dito som det mest känns som ett tvång att rida och där passen rivs av så fort det bara är möjligt. För ja…jag har sett ganska många exempel på detta genom åren och det är verkligen inget för mig. Sedan behöver PRISET absolut inte ha med trivsel att göra så ni inte missförstår mig på den punkten.
Jag håller helt med dig där! Har i alla år köpt förhållandevis ”billiga” hästar (gärna yngre) och utbildat själv under alla år. Nu har jag en fin fyraåring på gång men om jag skulle behöva byta häst av någon anledning igen kommer jag att leta efter en mer utbildad häst för att slippa börja om igen. Dessutom frestar det på att rida unghäst och säga vad man vill, man är inte lika smidig i kroppen vid 40 +. Nästa häst kommer att bli en mer utbildad häst med tillräckligt bra kvaliteer vilket gör att den säkert kommer att kosta mer. Det är jag värd. Trots allt är det hästarna och ridningen som ger mitt liv kvalitet!
Just smidigheten har jag inga problem med än men det är just det där med att ”börja om från början” som börjar kännas tjatigt.
Jag har haft turen (?) att alltid ha haft UNDERBARA unghästar som i alla fall så länge de var just unga gick från klarhet till klarhet, aldrig vållade mig bekymmer i ridningen och inledde sina respektive tävlingskarriärer mycket bra som sagt; nu vill jag komma VIDARE.
Det var evigheter sedan jag red seriebyten och piruetter tex och nu vill jag hellre göra det än rida serpentiner i trav :).