Idag funderar jag över vad det är som gör om jag är nöjd efter en tävling eller inte.
Handen på hjärtat är det en placering som gör mig mest nöjd.
Har jag inte placerat mig så kan en trots allt bra procent (poäng) göra mig nöjd och om det varken blivit placering eller bra procent så kan jag glädja mig åt om jag haft en bra RIDKÄNSLA, på framridningen eller inne på banan.
Nu är det väl ganska ofta som placering, bra procent och bra ridkänsla går i alla fall hyfsat hand i hand- man brukar ju inte bli placerad på 59 % eller få en rosett om man är supermissnöjd med sin ritt men visst….det kan absolut hända, det också.
Och jag är alltså hellre placerad på 59 % än oplacerad på 67 % och/ eller med en bra känsla- placeringen kommer för mig först. Faktiskt.
Detta resonemang gäller FÖR DET MESTA.
Enstaka gånger kan jag verkligen strunta i placeringen och mer tävla för att ”testa” av en viss nivå.
Men som sagt; vanligtvis åker jag inte ut för att agera klassutfyllnad utan åker främst till tävlingar där jag i alla fall tror att jag har en ”på pappret” rimlig chans att bli placerad.
Och procenten säger definitivt inte allt- enstaka domare är kända för att ”ligga lågt” (eller högt för den delen) och får jag tex 59 % av en sådan domare så tar jag inte det så allvarligt utan tittar alltså mest på den inbördes rangordningen oss ryttare emellan.
Hur resonerar ni?
Jag är ju klassutfyllnad, men det är klart att man i längden vill ha en rosett med sig hem. Men jag är långt från det i dagsläget.
I dagsläget vill jag såklart ha procent över 60, men jag kollar mycket på enstaka punkter. I Södra Sallerup t.ex. där galopparbetet gick åt pipan och sänkte procenten ner till dryga 54 var jag ändå väldigt nöjd med mitt fina travarbete och slutkommentarer som energisk häst. Det är ju ett mål jag haft att få mer energi och nu börjar jag närma mig i traven. Jag får bena upp och ta en sak i taget:)
Jag hade inte varit nöjd med en placering om jag haft en dålig känsla och startfältet i övrigt varit av sämre kvalité. En rosett hade varit plåster på såren men den hade nog inte gjort mig nöjd. Jag vill nog helst ha hela paketet, fin känsla och placering! Det kanske är annorlunda i hoppningen? Där kan du rida som en påse nötter och vara i många hinder och ändå ha tur och placera dig medan du kan lika gärna få en jättefin runda ridmässigt och ha ner ett hinder och inte placera dig!
Vinst betyder allt!
Nej, men, eller jo, så är det lite, fan jag vill vinna, men jag tittar som du givetvis mest på inbördes procent än totalen. Jag åker dock aldrig hem sur och missnöjd med hästen oavsett hur det gått, kan inte påminna mig att det någonsin har hänt. Har något gått fel så är det ju jag som kapten som styrt snett.
Jag tävlar för att jag vill vinna 🙂
Men självklart vill man har en bra känsla och i vissa lägen kan man förstås också vara nöjd utan placering.
I dressyr och ft tävlar ju unghästar tillsammans med vuxna, då är det extra roligt att bli placerad samtidigt som om man blir utan rosett ändå kan vara jättenöjd av samma anledning :).
”med en unghäst” – får du peta in på lämpligt ställe. Missade visst dom små orden.
Nu hann jag inte börja tävla i år (distans) p g a skadad häst men om jag känner mig själv rätt så kommer jag i början vara nöjd bara jag tar mig igenom tävlingen utan att stressa ihjäl mig innan/spy av nervositet/somna under ritten p g a ingen sömn veckorna innan och få en godkänd ritt, sen kommer det bli att jag är nöjd om hästen är godkänd och jag känner att det var en bra ritt och när jag till slut blivit varmare i kläderna så kommer jag nog vara jäkligt sugen på rosett.
To finish is to win, som de sager inom distans! 🙂 Fast nog blir man gladare om man ANDA slog de andra OCH helst fick pris sjalv….
Precis! Just nu ligger spänningen i att träna igång henne och jag tror vi kommer få jädrigt kul till våren om vi håller oss fräscha.
Sa det blir sa har, for en distansryttare:
– fullfolja ritten och klara vet besiktningen efter = nojd
– fullfolja ritten och INTE klara vet efter = suuuuuperbesviken, missnojd, ledsen etc
– fullfolja ritten OCH bli placerad (dvs 1-3, det ar vad jag raknar som ’placering’) = SUPERnojd
– fullfolja ritten OCH bli placerad 1-3 OCH vinna best condition = svimmar av lycka.
– fullfolja alla ritter, vinna en del, vinna nagon BC och bli placerad 1-3 i National Championship (dvs poangen fran alla ritter man gjort det aret) = Nirvana.
😀
Du glömde: inte klara förbesiktningen = knäckt ringa första bästa psykolog 🙂
Men självklart satsar vi på sista!
När jag tävlade, (hoppning) så var mitt fokus alltid att göra en fin runda. Först efter en sådan runda, började jag fundera på om det fanns en chans till rosett. 🙂 Och ja, det var alltid roligt att göra en fin felfri runda men såklart ännu roligare om jag blev placerad. Jag var verkligen Åsa 12 år på de ärevarv jag har ridit. 🙂
I dagsläget är jag klassutfyllnad i MsvA och PSG. Men jag vet att om jag får en bra runda utan missar så har jag chans till placering (dock ej topplacering). Inte helt enkelt att som vanlig hobbyryttare plocka placeringar i dessa klasser där en stor del av ryttarna är proffs. Lite ironiskt när jag för ett par veckor sedan fick till en bra ritt med bra känsla och blev belönad med 66,7% i MsvA och kom näst sist ;). Var 12 ekipage med och procenten sträckte sig från 66,5% till 70,8%. Hade ”otur” att alla ”storfräsarna” var med där och då :). Men jag ska tillägga att jag var nöjd med min ritt och mina poäng trots jumboplaceringen. Är fortfarande grön i de här klasserna och hamnar oftast på ca 61-64% med nervositet och missar som inte direkt gynnar poängen.. Så som sammanfattning kan jag säga att jag i dagsläget helt tävlar mot mig själv och jag strävar efter att bli mer och mer säker för varje start och när jag lyckas med det och får en bra känsla så blir jag mycket nöjd även om jag är långt ifrån placering. Men jag väntar mig såklart att i sinom tid få en bra känsla OCH en placering på det :).
Jag bryr mig inte särskilt mkt om placering eller priser. Att hästen känns fin, att vi har roligt ihop, och har ett gott samarbete är det viktigaste för mig. Sen är det kul om domaren har skrivit ngt positivt och konstruktivt i kritiken som jag kan ha med mig i träningen till nästa gång. Skulle vi få med oss en rosett hem så är det förstås kul men det är inte det viktigaste. Nu sitter jag ju på en dam som på ålderns höst blivit omskolad till dressyrhäst så det är kanske därför jag resonerar som jag gör…
Jag tycker rosett i klasser där jag ”borde” vara placerad är ganska ointressant…
Försöker rida klasser där jag med en BRA ritt kan vara placerad, just för att kunna bli GLAD över rosetten och inte besviken om jag missar den heller.
Dvs jag försöker vara på gränsen till placering i vilka klasser jag väljer. Jag gillar att ha tuffa motståndare, ogillar att vara favorit-tippad för då rider jag en för enkel klass! 🙂
Jag vet att vi gör olika, finns många som vill vara rätt säkra på rosett för att tävla men jag tycker inte det är utmanande längre och medför en risk för stagnation där man rider ”good enough” för att säkra rosetten istället för att rida sitt allra allra bästa för att ”chansa” på att få på alltsammans och överträffa sina tidigare resultat.
Jag tävlar inte, men om jag mot förmodan någon gång skulle göra det då vore det enbart för att få en bedömning på vad vi ligger på för nivå. Helst skulle domaren sitta hemma i vårt ridhus och det skulle inte finnas någon publik 😉
Extremt nöjd är jag om jag får en hög placering i högre konkurrens och det ger en placering. Känslan är viktig men det är sällan jag har bra känsla och får dåliga procent så det hänger ihop. Får jag välja på 65 % och plakett eller 68 % och utan är jag dock tillräckligt äregirig för att välja det förstnämnda! 🙂
Jag vill så klart har placeringar och bra procent men då jag har en svårbedömd häst som är ganska svårriden och inte alltid visar sig från sin bästa sida och sällan ger en bra känsla har jag fått lära mig att glädjas åt guldkornen om det så handlar om att jag fick till en bra volt eller lyckades pricka in en 7a nånstans. Fast det är svårt ibland när man sitter och rider på dåliga procent ständigt och jämnt. Blir rätt trött på det ibland och funderar på att ge upp men det blir ju inget bättre av. Hade gärna skaffat en bättre häst men i dagsläget går det inte så jag kämpar vidare med mina dåliga procent och hoppas att det ska lossna för oss nån gång och försöker vara glad för de små guldkornen. Om inte annat så för att lära mig så mkt som möjligt till den dagen jag kan köpa en lämpligare häst…
Jag får hellre 67% och är oplacerad än 59% och placerad. Gladast är jag såklart om jag både får bra% och en bra placering.
Mitt mål just nu är att fortsätta förbättra resultaten i den klass vi tävlar och förhoppningsvis även gå upp en klass nästa år.
I vissa lägen, t.ex med en helt ny/ ung häst, så kan man väl anse tävling också vara en form av träning, MEN samtidigt tror jag att TÄVLAR gör man för att vilja vinna- konstigt vore det annars, åtminstone i mina ögon. 🙂 Sen att man kanske också fattar att man inte alltid KAN vinna, är en annan femma.
Men ÄR man tävlingsmänniska och ställer upp i tävling, ja då tror jag också att ambitionen att komma främst/ bland de främsta, också finns där. Annars är det vääääldigt mycket tid, arbete och cash etc, som plöjs ner när man lika gärna kunde ”varit bäst” hemma… 😉