Idag har jag verkligen fått rida :)!

Först ut var Vicke- det var träning för Christina i ridhuset.

Vi började med att checka av galoppen där jag red mycket tempoväxlingar mellan arbets och mellangalopp.

Därpå följde skänkelvikning så som den ska utföras i LA:1 och efter det tempoväxlingar även i trav.

Till och med den mycket duktiga ryttare som ridit Vicke det sista året sa att hans travökningar inte var mycket att hänga i julgranen så det var något jag var fullt medveten om vid köpet men jag tror absolut att de kommer att gå att utveckla med ökad styrka.

Idag tränade jag dessa genom att rida lätt och att bara försöka rida fram kortare sträckor, sedan ta tillbaka några meter, sedan öka igen och så hinna med ganska många sådana variationer under ett varv.

Jag tyckte att jag ”fick till det” ganska bra- det gäller ju att leka fram detta lite och inte ställa för stora krav i början och då är både lättridningen och de korta sträckorna en hjälp.

Vicke kändes över lag jättefin och både Christina och jag var mycket nöjda med hans prestationer.

Något av det bästa med honom hittills tycker jag är hans mjuka mun- och så fin är den i princip konstant och utan att man liksom behöver ”jobba för det”. Man bara tar tyglarna och rider :).

Näste man ut var liten röd som också tränar på tisdagarna fast då vanligtvis med sin ägare.

Idag hade jag fått hennes träningstid och det kändes lite ovant att besöka Zacks stall på kvällstid- något jag aldrig gjort.

Även denna träning var både rolig och lyckad och som vanligt smattrades instruktionerna fram i en aldrig sinande ström. Man kan verkligen inte klaga på att man inte hinner få valuta för sina 30 minuters träning :).

Det var skolor, skänkelvikningar, bakdelsvändingar, vanlig och förvänd galopp, tempoväxlingar i trav och galopp, övergångar åt alla håll och kanter….och Zack gjorde det mesta väldigt samarbetsvilligt.

Visst brister det fortfarande i samlingen i galoppen tex men man får ju inte glömma var vi stod för bara 2 månader sedan. Och med det måttet så kan jag inte vara annat än nöjd med vår gemensamma utveckling.

Vi får också mycket beröm av Hans och det är ju aldrig fel med en sådan ego-boost, vare sig man tror att man är en Världscup-häst eller en väldigt ambitiös men kanske lite mer verklighetsförankrad ryttare :).

Måste förresten avsluta med att berätta att Birgitta 12 år är väldigt stolt över att Zack följer henne som en hund i ridhuset.

Detta noterade jag redan när jag har varit helt ensam i ridhuset och ska gå och plocka upp bajs efter avslutat ridpass (och Zack passar givetvis på att bajsa allra längst bort från skottkärran) men idag var det även en annan häst i ridhuset och Zack traskade ändå helt frivilligt efter mig i stället för att stanna och vila sig vid utgången (vilket JAG hade gjort om jag var en genomsvettig häst…).
Så liiite tycker han nog om mig….eller :)?