Man skulle kunna tro att jag hade fått nog av hästaktiviteter efter att både ha haft stalljour och tävlat två klasser och jag hade gärna tillbringat resten av dagen i soffan men det lät sig inte göras.

Min kära sadel skulle hämtas eftersom den var färdigjusterad och dessutom måste jag lämna tillbaka den sadel jag lånat av Vickes förra ägare imorgon. Och att sitta och rida i min flatback känner jag inte för 🙂 .

När sadeln var hämtad utanför Flyinge var det dags för nästa nödvändiga projekt- klippning av Vicke.

Över en natt förvandlades han igår från ”häst som behöver klippas SNART” till ”häst som riskerar att bli skjuten av skyddsjägare i boxen, misstagen för en BJÖRN som förirrat sig in på anläggningen”.

Att han var oklippt idag var bara bra eftersom jag ju red i regn och jag sällan använder länd/ridtäcke på tävling men annars blir han genomsvettig om jag rider i ridhus och det tycker jag inte om.

Klockan 1900 var djuret äntligen färdig- och hel-klippt och då kunde jag kvällsfodra och äntligen köra hem.

Foto från förra söndagen

Brrr…väderleksrapporten stämde alltför väl i morse- frost (!) på rutan och endast 2 plusgrader när jag körde till stallet vid 7.30.

Jag klippte faktiskt ner hallonbuskarna under dagen- det började bli lite tröttsamt att plocka en näve hallon var tredje dag typ så nu får det vara nog för i år.

Lite lövkrattning blev det också- denna sisyfos-syssla som är sååå rolig….NOT!

Åkte och handlade mat till Vicke på lunchen, det blev vardera säcken av lucern, soja och betfor.

Jag blev av förra ägaren ”varnad” för att Vicke är svårfödd så det är tur att hans mage verkar vara ett bottenlöst hål- han kan äta hur mycket som helst och han gör det i världsrekordfart!

När det var dags att rida förlade jag passet till ridhuset och valde att prova att rida med spö, något jag bara gjort en gång (första gången jag red hemma) eftersom Vicke inte verkade gilla att man petade på honom med detta.

Och han blev inte förtjust när jag petade till honom med det idag heller utan blev lite stark och ville gå iväg men det passade faktiskt väldigt bra eftersom han i vanliga fall är nååååågot för ”vek” i halsen och inte tar ett så pass bra stöd i handen som man skulle önska alla gånger.

Nu blev det ett annat sug framtill och då kom också en annan trav fram- mycket trevlig.

Och åhhh vad jag önskar att någon hade varit där och filmat för jag lovar att jag satt hur obehindrat som helst och verkligen red och satte takten, inte försökte klamra mig fast halvt om halvt okontrollerat som i början när Vicke kom.

Den dagen jag kan få Vicke att trava så här avspänt på tävling kommer det att bli RIKTIGT bra- det lovar jag :).

Nu travade jag mest runt och njöt av den fina, ”nya” traven men jag samlade också galoppen en del och ”tvingade” Vicke att acceptera att jag ville använda spöt som en lätt förstärkning när jag kände att han började tappa fart.

Visst kan man även använda skänklarna men dels vill jag kunna rida med helt ”hängande ben” och dels måste Vicke förstå att spöt är en HJÄLP inte något man ska bli rädd för.