Nåja…kanske inte ”kiss my ass” 🙂 men jag försöker i alla fall leva som jag vill och göra det jag vill även om det inte alltid är ”comme il faut”.
Att tex säga att jag inte vill ha barn tyckte folk var hur konstigt som helst när jag var yngre- numera blir det vanligare och vanligare att folk gör detta val tycker jag.
Samma sak med att inte fira jul- oj vad folk kan ha åsikter om det- stackars mig som inte får äta (enligt mig äcklig) julmat liksom.
Eller att vara nykterist- åhhh så tråkigt mitt liv måste vara…eller?
Jag ser och hör allt för många gånger folk som liksom bara följer strömmen och tex gör sådant de inte har lust med bara för att det är så man ”ska” göra.
Själv FÖRSÖKER jag tänka att livet är för kort för att utsätta sig för sådant som man inte vill och MÅSTE, för så kan det ju också vara många gånger; att man liksom inte har något val alla gånger utan måste bita ihop och göra sådant man helst hade sluppit.
Men kan jag så försöker jag vara sann mot mig själv och skita i vad andra tycker- man kan ändå inte göra alla nöjda så det viktigaste är att försöka göra sig själv nöjd i alla fall.
Du har så rätt! Men det är svårare än jag trodde att leva så. Människor blir oerhört jobbiga när man inte gör som förväntat.
Man ska göra som man vill så länge det inte inverkar negativt på någon annans liv.
Att inte fira jul eller andra högtider borde vara ganska privat val.
Jag försöker så mycket jag kan att strunta i vad andra tycker och tänker.
Vill inte heller ha barn och dricker inte. Tycker mest att det är fascinerande hur mkt folk bryr sig om detta ffa att inte vilja ha barn. Sa det på en svenska lektion i gymnasiet och reaktionen från min lärare kan jag tycka var hemsk. Hon förfärades över detta och kunde inte förstå hur jag kunde resonera så, jag blev nästintill utskälld och fick höra ”huuur kaaan du bara tänka så” Finns betydligt värre saker än att inte vilja ha barn! Jag tycker att har man barn så får man ägna sig åt dem helhjärtat dvs avstå saker som jag vill om det står i vägen för barnens intresse (tycker jag alltså, lägger inga värderingar i att man inte gör så) och det vill inte jag göra utan jag vill ägna mig åt mina intressen utan att behöva ta hänsyn till barn. …
Känner igen det mesta (”du ändrar/ ångrar dig när du blir äldre…..”) och håller helt med dig!
Ditt val att inte vilja ha barn är klart kontroversiellt. För människor som jag som tycker att det är så självklart att vilja ha barn.
Men jag tror att det handlar om instinkter i många fall att vilja ha barn.
Många förstår helt enkelt inte vilka enorma förändringar barn innebär. Jag gjorde inte det.
Jag är imponerad av ditt val och att du så självklart står för det.
Jag ger dig all respekt.
Det är just de enorma förändringarna jag sett hos andra och som jag inte är intresserad av att utsätta mig för som gjort att jag avstått från barn.
När jag gör något vill jag satsa till 100 % och då finns det inte plats för barn- inte med heltidsjobb och mitt stora hästintresse som jag inte vill ge avkall på.
Sedan verkar det i ärlighetens namn inte tillräckligt ”kul” (hittar inget bättre uttryck just nu) att ha barn för att jag skulle göra de uppoffringar som jag tycker krävs.
Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att inte vilja ha barn, och har MÅNGA i min närmaste omgivning som valt samma, både vänner och familj. Både min syster och min svägerska t.ex. Som jag ser det så är det helt upp till var och en, och jag kände personligen ingen press att få barn, men valde att få ETT, när jag dessutom var rätt så gammal (39, nästan 40). Nu är inte detta en diskussion specifikt om barn, jag förstår det, men jag tänkte litet på det hela medans jag pysslade i stallet, och försökte komma på något som jag känner mig pressad (av omvärlden) att göra och kommer inte riktigt på något. Jo, när jag fått ETT barn så var det rätt höga (kändes det som) förväntningar och många frågor från familj och vänner om när jag skulle producera nästa onge. Till vilket jag svarade ”aldrig” och efter ett tag så fattade de väl att jag menade allvar. Men annars kommer jag inte riktigt på något som man ”måste” göra. Det där med att pressas att dricka är väl bara för ungdomar – så håller väl inte riktiga vuxna på? Jag dricker inte heller (eller ytterst sällan, och inte alls vin eller öl, tar väl nån enstaka G&T) men tycker inte att någon nånsin frågar eller kommenterar om det.
Tycker inte heller att ”få barn” är ”kul”, utan det bara ÄR. En del av livet, inte en hobby. Minns när jag pratade med en f.d kollega på nån fest och frågade honom (ja, samtalet gick litet trögt, haha!) vad han hade för fritidsintressen eller hobbys. Och han svarade med ett mycket förvånat ansiktsutryck ”jag har barn!”. Så är inte mitt liv, mitt barn är inte istället för någon annan hobby, men visst har jag förlorat 4-5 år av seriös träning och tävling genom att ha ägnat mig helhjärtat åt mammandet. Det är inget jag ångrar, men visst är suget starkt nu när jag äntligen kan och ”får” ägna mig åt hästar och ha en blivande tävlingshäst! Tycker det är MÅNGA hästkvinnor som antingen inte har barn (vet inte varför – val eller ofrivilligt, det är deras ensak) eller som, precis som jag, väljer att ha ETT barn, så att man kan återgå till hästeriet snabbare och göra mera än vad man skulle kunna med flera barn. Själv känner jag dock litet sorg över att mitt barn förutom att hon inte får några syskon inte heller får några kusiner, men från det till att ifrågasätta min systers eller min svägerskas val – nä, det skulle jag ALDRIG göra.
Svidjaju mi se Tvoja razmisljanja o zivotu.
Fantasticno da ipak mozes nesto da razumes jer znam da prevodi su jako cudni neki put :)!